Gemytlig allianskväll: Borgerligheten har blivit normal
”Att borgerligheten har samlat sig upplevs inte som något konstigt idag, men det är jättekonstigt.” sade kvällens huvudtalare PJ Anders Linder och påminde om historiska exempel: ”Den underbara natten” när c och fp gjorde upp om skatterna med socialdemokraterna bakom ryggen på moderaterna, när Olof Johansson lämnade den borgerliga regeringen efter beslutet om att bygga Öresundsbron och partiernas vilja att plocka poäng på varandra, som aldrig förståtts eller efterfrågats av borgerliga väljare.
Bildandet av Allians för Sverige bröt med denna historia så till den milda grad att det politiska spelfältet nu inte längre består av ett stort socialdemokratiskt parti och en massa konstiga småpartier som inte kan hålla sams, utan där 2010 en enad borgerlighet står mot en inte lika samspelt vänster. ”Detta” menade PJ Anders Linder, introducerad som ”Alliansens gudfar”, ”är en strukturförändring i svensk politik”, som den nuvarande regeringen åstadkommit.
Det var naturligtvis ett populärt budskap på gårdagens diskussionskväll ”Är Sverige ett annat land efter maktskiftet?” arrangerad av nätverket Alliansens vänner ihop med Neo. Över huvud taget bjöd kvällen på glada miner och tänkvärda budskap. Optimismen var påtaglig bland den månghövdade publiken, bara några enstaka händer syntes i luften när frågan ställdes vilka som tror att de rödgröna vinner valet 2010, i motsats till den skog av händer som trodde på Alliansseger. Men det var ingen okritisk skara. Bahnhofs VD Jon Karlung avbröts av rungande applåder när han ifrågasatte att en regering som säger sig ha liberala värderingar bygger upp en övervakningsapparat som östtyska STASI hade varit stolta över, och PJ Anders Linder utvecklade i sitt anförande både ris och ros, som en fortsättning på sin artikel Reformer kräver rötter i nya numret av Neo.
Mest uppehöll sig Linder vid utbildningspolitiken. Lystet läste han ur socialdemokraternas själasökande idéskrifter där den ena bekännelsen efter den andra rättade sig efter den agenda som utbildningsminister Jan Björklund slitit sedan 1990-talet för att etablera. Det borgar för att reformerna på skolområdet inte bara sjösätts, utan också får vara kvar även om det skulle bli regeringsskifte. Så ligger långsiktig opinionsbildning och ideologisk kompass till grund för varaktiga förändringar.
Just därför höjde PJ också ett varningens finger för defensivt tal om att exempelvis privatiseringar inte görs av ”ideologiska skäl”. Att inte sätta in privatiseringar i en berättelse av att det är bra att pengarna går till medborgarna istället för att kontrolleras av staten gör dem mindre beständiga och regeringens agerande mindre begripligt. Avslutningen blev ett påpekande om att den som inte hävdar sig ha en egen ideologi istället anammat någon annans.
Lite enligt samma tema artade sig de efterföljande samtalen med Jeanette Gorosch, vd för Nannynu, Jon Karlung, vd för Bahnhof och Claes Bromander, vd för Växjö fria gymnasium och vice ordförande för Friskolornas riksförbund. Gorosch var väldigt glad över att ha startat sin barnpassningstjänst precis när avdraget för hushållsnära tjänster och sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar sjösattes. Hon påpekade dock att det fortfarande är väldigt stora summor som företaget betalar in till skattemyndigheten varje månad i moms och på de anställdas löner, och att de gärna får sänkas. Bromander jämförde på den kommunala nivån hur Växjö trots borgerligt styre motsätter sig fler friskoleetableringar, men att grannkommnen Ljungby är mer positiv. Och Karlung menade att det är dags att ta itu med ”tråkiga tekniska saker” som att separera Telia Sonera från infrastrukturdelen av företaget för att öka konkurrensen.
Kontentan blev att regeringen gör mycket som är bra, men här fanns en publik som hungrade och törstade efter mer och med åtskilliga synpunkter på sakpolitiken, och som kommer att arbeta för att regeringen får chansen att leverera mer och rätta till sina fadäser under nästa mandatperiod.
(Bambusersändning från eventet hittar du här.)


