Effektivitetsskäl, sade Bull

Leif Lewin gör sig idag på DN Debatt
till talesman för det kanske allra dummaste argumentet för Lissabonfördraget:
att det skulle göra EU ”effektivare”. Det är förvisso alldeles sant att
majoritetsbeslut på fler områden skulle göra EU ”effektivare” på att producera
nya lagar, regleringar och direktiv.

Problemet, och det är ett högst påtagligt problem, är bara
att EU redan idag är hypereffektiva mätt i att åstadkomma beslut om nya lagar.
Detta leder till stora kostnader och effektivitetsförluster. De senaste tio
åren 1998-2008 har EU stått för över 70 procent av regleringsbördan mätt i kumulativa
kostnader i Storbritannien (källa: Open Europe). Vare sig objektiva mått eller en fråga bland folk ger vid handen att EU
lagstiftar för lite och lägger sig i för få saker, det ”problem” som
Lissabonfördraget försöker ”lösa”.

Lewin missar också att en demokratisk konstitution måste ha
andra och nödvändiga beståndsdelar än majoritetsbeslut som EU fortfarande
saknar, framför allt en avgränsning av makt och befogenheter och en maktdelning
mellan institutioner. I EU är tvärtom allt riggat för att expandera makt och
inflytande (integrationstanken), vilket Lewin själv beskriver väl, och
institutionerna håller varandra om ryggen i detta syfte. Lissabonfördraget öppnar
snarare nya dörrar för maktexpansion utan att ens behöva gå via nya fördrag.

Det finns heller ingen exekutiv att ställa till svars i
allmänna och fria val mellan politiska alternativ, och därmed ingen möjlighet
att bedöma en politisk helhet och sätta stopp för maktapparatens framfart. Det
bästa alternativ vi haft till detta har varit de nationella folkomröstningar om
EMU och diverse fördrag där motviljan mot den nuvarande maktexpansionen och regleringsivern
tydligt framgått, men lika tydligt negligerats av EU och nationella regeringar.

Allt som finns är en väloljad regleringsapparat som Lewin
vill tjuvtrimma ytterligare några varv, även om det innebär att köra över
folkviljan. Som demokratisyn är det närmast nyspråkligt.