Insamling: Migrationsverket inifrån

Hur påverkar flyktingströmmarna till Sverige arbetet på Migrationsverket? Klarar man att värna de sökandes rättssäkerhet? Klarar man att identifiera extremister och krigsförbrytare i flödet av asylsökande? Dessa och liknande frågor lovar Merit Wager att fortsätta att ta upp med hjälp av anställda vid Migrationsverket, ”miggor”, i en kommande bok med titeln Inte svart eller vitt – miggor berättar, apr 2014-aug 2015 – om hon når målet att samla in 200 000 kronor innan söndag. Det blir i så fall en fortsättning på hennes tidigare böcker Berättelser från Migrationsverket (2012) och Inte svart eller vitt utan svart och vitt (2014). Om den senare skrev Dagens Juridik i en recension: "Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. ... Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut." – Jag lyssnar på miggorna och låter dem komma till tals. Tanken är att göra deras berättelser tillgängliga för dem som är intresserade, men också att samla dem för framtida forskning. Många journalister har Merit Wager att tacka för hjälp med källor när Migrationsverkets arbete har granskats. Hon har tidigare varit kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida (2006–2010), och tog 2007 emot Bancos Humanpris "för sina humanitära insatser för utsatta grupper i Sverige och utomlands”. Hur ser rättssäkerheten ut när flödet av asylsökande är så stort – klarar man av att göra korrekta bedömningar? Vilken bild ger miggorna som du talar med? – Det säger sig självt att rättssäkerheten blir lidande – vilket inte minst drabbar de asylsökande som faktiskt har asyl- och skyddsskäl. Det är ett oerhört stort antal människor som kommer till Sverige och söker asyl, cirka 250 personer per dag. Många, uppemot 90 procent, kommer utan identitetshandlingar, vilket givetvis gör asylprocessen mer svårhanterlig och komplicerad och rättsosäkerheten större. Migrationsverket hinner inte anställa och utbilda tillräckligt med nya handläggare och beslutsfattare för att utredningarna ska kunna göras tillförlitligt. Är miggorna lika benägna att prata med dig nu som tidigare? – Ja. De skriver och berättar på sin fritid och är mer arbetstyngda nu än tidigare, eftersom de både ska utföra sitt eget jobb och ofta också måste handleda nyanställda. Det tar lång tid att lära sig jobbet och många nya har enligt flera miggor en något idealistisk bild av vad det är de ska göra. Många vill ”hjälpa flyktingar”. Ofta blir besvikelsen stor när de konfronteras med verkligheten och en del slutar ganska snart. Det gör att miggorna, de som jobbat där länge och som hör av sig till mig, måste börja om på nytt och handleda och hjälpa nya människor gång på gång. – Men ja, miggorna hör av sig och tack vare att de tar sig tid att berätta och dokumentera vad som händer på Migrationsverket och informera om vad de ser och hör, får vi veta hur arbetet ser ut i praktiken. Det har tagit tid att bygga det ömsesidiga förtroende för varandra som vi nu har. De litar på mig, att jag inte avslöjar deras identiteter och jag litar på dem och det de berättar, som de också i mån av möjlighet backar upp med dokumentation. Hur skiljer sig den här boken från de tidigare? – Den skiljer sig inte från de tidigare böckerna utom när det gäller tidsperioden och givetvis genom de förändringar som sker inom asylinvandringsområdet och som miggorna rapporterar om.  Två böcker finns alltså redan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014 – både i pappersform och som e-böcker. Jag uppmanar dem som är intresserade och som vill använda böckerna som referensmaterial att i ladda ner dem som e-böcker för 40 kr per bok. Den tredje boken kommer att finnas både som pappersbok och som e-bok. Varför är detta viktigt att skriva om? – Därför att rättssäkerhet i sig är viktig, liksom tilltron till våra myndigheter. Vi får inte glömma att en rättsosäker asylprocess riskerar att drabba människor som har asylskäl och som redan utsatts för svårt lidande. Det handlar också om säkerheten i landet. När så många människor kommer till ett relativt litet land och så många inte har id-handlingar och miggorna ofta bara har uppåt en timme på sig att ”utreda” ett fall blir det i princip omöjligt för Sverige att veta vilka som tas emot och ges tillstånd att vistas i landet. Bland dem som kommer finns ju inte bara skyddsbehövande, där finns också personer med helt andra agendor och andra syften. – Detta är en osäkerhetsfaktor i Sverige som också har börjat uppmärksammas i de nordiska grannländerna. Vilka hoppas du ska stödja din bok? – Jag hoppas att många av dem som tar del av miggornas och mina texter, som citerar ur dem eller talar om hur mycket de uppskattar dem vill stödja arbetet med den tredje boken. Jag hoppas att det mål – 200 000 kronor - som jag satt för min insamling kan nås. Gör det inte det så får jag inte en krona, pengarna går tillbaka till dem som velat bidra. Länk till insamlingen här.    

”Sverige får inte bli ett avskräckande exempel”

Dagens snackis är de här två debattartiklarna signerade sex folkpartister om volymerna i asylmottagandet. Linda Nordlund, ordförande för LUF, twittrar att hon skäms för sitt parti i dag. Svend Dahl, chef för Liberala Nyhetsbyrån, talar om en "existentiell kris för liberala ideal" på vänstersajten Dagens Arena. Jag ringde och frågade Jenny Sonesson, tidigare politiskt sakkunnig hos demokratiminister Birgitta Ohlsson, och en av författarna till artikeln på SvD Brännpunkt i dag om bakgrunden till artikeln. – Jag har elefanthud efter mina år i socialtjänsten [bland annat i Rosengård], men jag tycker reaktionerna är orimliga. Våra kritiker inser inte att vi står inför, eller snarare mitt i, gigantiska utmaningar på integrationsområdet som Sverige är illa rustat för. Inte minst Folkpartiet förtjänar kritik för det. Du säger att vi ska ha generöst asylmottagande och att man måste minska volymerna? – Jag uppmanar parterna i decemberöverenskommelsen att snarast tillsätta en expertkommission som utan skygglappar får bedöma den svenska samhällsmodellens kapacitet för att ta emot människor som flyr till vårt land. Vi måste ha en debatt som bygger på fakta och inte floskler. – Det största hotet mot morgondagens flyktingmottagande är att dagens havererar. Om Sverige vill att andra länder ska ta emot fler flyktingar får vi inte bli ett avskräckande exempel. Om vårt mottagandesystem börjar krackelera på allvar – tror du att vi har en bättre chans att övertyga? Är du inte oliberal nu, som dina kritiker säger? – Frågan för liberaler är hur stora avgrunder mellan barns uppväxtvillkor vi kan tillåta i Sverige. Vi har en Socialtjänstlag som ska följas. Det misslyckas vi med redan i dag. Socialtjänsten går på knäna. Jag tänker på åttaåriga Yara som misshandlades till döds trots att anmälan gjorts. – Ett samhälle med stora klassklyftor är också ett farligare samhälle. Forskare på Försvarshögskolan har påvisat att segregationen i utanförskapsområden göder våldsbejakande radikalisering. Sverige har den största per capita-exporten av IS-krigare i EU efter Belgien. Bara Göteborg har fler IS-krigare än hela USA till antal. – Den information jag fick när jag jobbade hos demokratiministern – både genom utredningar och från Säpo – skrämmer mig. Folk inser inte vilket hot den våldsbejakande islamismen utgör i Sverige i dag. Våldsbejakande islamism låg på Birgitta Ohlssons bord i den förra regeringen – hur mycket gjorde ni när du jobbade hos henne? – Birgitta har ett gediget engagemang mot extremism. Men vi fick kämpa i en sån motvind. Det var framförallt Moderaterna som satte sig på tvären, utan att ha egna förslag på åtgärder. Efter Breiviks vidriga dåd i Norge fick jag i uppgift att skriva en debattartikel för Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson, som Sveriges åtgärder mot våldsbejakande extremism. Jag skrev att Sverige måste ha en förebyggande handlingsplan, som bland annat Storbritannien har, men det ville inte Moderaterna gå med på. Först efter rejäla bråk blev det en handlingsplan och vi fick loss 62 miljoner. Birgitta är en fighter! Hur använde ni pengarna? – Vi gav bland annat Försvarshögskolan och Magnus Ranstorp i uppdrag att göra en komparativ studie av hur radikalisering har bekämpats i andra länder och vad som har fungerat. Rapporten föreslog en nationell samordnare och ändrad terrorlagstiftning. – Det var jag som fick ta kontakt med Moderaterna för att föreslå utredning av lagstiftningen. Jo de hade sett om ISIS på teve, menverkar inte betrakta det riktigt som en svensk angelägenhet. Nationell samordnare var Moderaterna också motståndare till. Men när de inte kunde presentera egna åtgärder gick de tillslut med på vårt. Vad tror du om framtiden? – Om vi tar emot 400 000 asylsökande de närmaste fem åren, som prognosen ser ut, och systemet kollapsar och allt fler börjar rösta på SD – vad har vi då för flyktingmottagande om tio år? Vilken solidaritet kommer Sverige att visa då? Sverige måste ha en modell som säkrar att vi kan ha ett flyktingmottagande i framtiden.

Rekordsnabb insamling för Tino Sanandaji

Nationalekonomen Tino Sanandaji, PhD från University of Chicago, är en välbekant byline för Neos läsare. Han har skrivit i Neo sedan start, före min tid som chefredaktör hade han faktiskt en egen frågespalt där han svarade på allt möjligt rörande nationalekonomi och public policy. Nu samlar han in pengar för att skriva en bok om ekonomin kring svensk invandring, vilket jag hoppas att fler vill hjälpa honom med. I skrivande stund har han samlat ihop 480 000 kronor från fler än 1 000 givare. Målet är att slå svenskt rekord i crowdfunding. Läs gärna hans blogg här. Hans senaste text i Neo handlade om varför borgerligheten ska läsa Tomas Piketty noga. Länk till insamlingen här.