Snälla, låt oss slippa retorikexperterna

Att låta politiker tugga floskler i tv är illa nog. Att låta en så kallad retorikexpert idissla om dem ytterligare en gång borde vara åtalbart. Det tillför absolut ingenting.

I SvD finns ett illustrativt exempel apropå gårdagens ekonomidebatt. Vi får läsa att: ”Retorikexperten Katti Sandberg följde debatten och noterade att Thomas Östros valde att spela på orättvisor han anser regeringen har skulden till. När Anders Borg spelade mer på att alliansen är ansvarstagande för Sverige.” Jo, jag tror inte att någon kunde undgå att notera det, och då försökte jag ändå läsa en bok samtidigt. För att vara ärlig tror jag inte att de som missade debatten undgått att ”notera” det heller. Mer perceptivt än så var det alltså inte.

Och så fortsätter det: ”Östros sa till exempel att Alliansen har sänkt skatten för de 10 procenten som är rikast. Det är väldigt tydligt vad han egentligen tycker då.” Jo, det var väl därför han sade det. Sandberg gav sig också in på en fundering kring vilka som kunde beröras av att Anders Borg konstaterar att det blir dyrare att köra bil om man höjer bensinskatten: ”Det är ett elegant sätt att direkt involvera hela väljarkåren, i alla fall de som har bil.” Nähä!? Och så får vi veta att ”Borg gav Östros en match i dag, helt klart.” vilket antas vara så fångande att det blev rubrik. Tänk, jag trodde att det var vad alla valdebatter gick ut på.

Katti Sandberg har säkert sina förtjänster och insikter, det är inte det. Jag tror inte att någon människa skulle kunna säga något intelligent givet formatet att man ska prata om andras prat. Omtugg blir sällan näringsrikt, och man matar ingen utom bebisar på det sättet. För vuxna nyhetsläsare är det bara förnedrande att serveras sådant.

Lite småkul blir dock de eufemistiska aktionsbeskrivningarna, också av barnvänligt slag. Om folkpartiets Carl B Hamilton säger Sandberg: ”Han var lite avslappnad och agerade lite som vid en middagsbjudning.” Det var ett snällt och överslätande sätt att säga att Hamilton gav ett salongsberusat intryck. Särskilt när han vacklade över i Thomas Östros talarstol bredvid för att ännu en gång upprepa att Alliansen minsann tänker på att statens intäkter måste tas någonstans. De andra tittade bort eller skrattade lite överseende och generat, ungefär som på en finare familjemiddag.

Trädpolitik och morötter

Det är inte bara budskapet, det är avsändaren. Jag kan inte se någon annan förklaring till att det skrattats så mycket åt just socialdemokraternas tunnelbanebutlers. De har loserstämpeln på sig, och därför kommer allt de säger och gör att få den mest illvilliga tolkningen. Ungefär som med Jens Orback och hans mormors syster och hästen.

Det är ju inte så att alliansen saknar liknande klavertramp. Bara någon dag efter tunnelbanebutlern handlade Stockholmsmoderaternas utspel om att tillsätta en trädchef och ett trädråd. Ingen nybyggnation ska längre få ske i Stockholmsområdet utan att det kommer med en obligatorisk ” plan för var nya träd ska planteras”. Ur asfalt och betong ska trädbyråkratin spira. Knappast ett recept för smidigare byggande i en växande storstad. Är moderaterna ett parti för enter numera? Tja, åtminstone att döma av borgarrådet Joakim Larssons djupsinniga hummande: ”Träden ska ges förutsättningar att fortsätta leva och växa till sig långsiktigt.”

Det finns fler exempel på att Alliansen nu inträtt i ett vegetativt stadium. De kampanjar numera med en morot! Jo, det är sant.

På detta sätt vill Alliansen marknadsföra sin egen förmyndartanke. De vill inte hindra andra att välja själva, bara ösa skattepengar över dem som lever som Alliansen vill. Alliansens extra lydnadsbidrag som går till föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen ska bli modell för framtiden. Liksom den planerade föräldrautbildning som förvisso ska vara frivillig, men där de som kan tänkas välja bort utbildningen ska bearbetas tills de tackar ja.

Men vad säger folkpartiet egentligen om morotsklädseln? Det gick ju inte att kommunicera med heltäckande plagg där man inte ser ansiktets mimik, eller hur Jan Björklund? Och nu är helklätt Alliansens marknadsföringskampanj. Se åtminstone i konsekvensens namn till att hålla den orangea burkan borta från skolorna. Det är definitivt en förnedrande klädsel som tyder på en osunt underdånig inställning, en eftergivenhet för grupptryck och vad andra valt åt en.

Ett annat konfunderande kampanjgrepp från Alliansen är inbjudan att komma till deras träffpunkt för att göra ”tummen upp”. Nej tack, hörni. Med Alliansregeringens övervakningspolitik och nya registerlagar varken vill eller vågar jag lämna mitt fingeravtryck i era händer. I alla fall inte tummen.

Uppdaterat: Göteborgs-Posten uppmärksammar morotsburkan i ett tv-inslag.

I DN kultur idag

Jag skriver om liberalism idag på DN Kultur. Artikeln blev kanske lite väl präglad av att försöka förhålla sig till och bemöta de åtta inlägg dessförinnan som alla tycks dela premissen att det bara är den socialliberala traditionen av liberalismen som behöver utvecklas eller räddas, och att liberalism i betydelsen fria människor och marknader avfärdades med skällsord och karikatyrer.

Kanske utvecklar jag här på bloggen vid tillfälle. Den som vill läsa mer om de ideologiska skillnaderna mellan liberalism och socialliberalism rekommenderas Socialliberalen är ingen frihetsvän (Liberal debatt nr 5-6/2007). Och för den som till äventyrs tror att vänster-/socialliberalismen har en anständigare historia än den klassiska liberalismen bör Jonah Goldbergs förvisso väl inkluderande och lite lättsamma men mycket intressanta Liberal fascism ingå i en obligatorisk kulturkanon (folkpartister tycks ju gilla sådant).