Mattias Svensson - 22 oktober, 2008
Lite ironiskt är det. Under hela tiden när fastighetsbubblan blåsts upp i Sverige lade staten på en fastighetsskatt på dessa stigande värden, med resultat att allt fler fick lämna hus och hem. Precis lagom till finanskraschen som försvårar rörlighet på bostadsmarknaden genom minskad likviditeten, har fastighetsskatten gjorts om till en flyttskatt – som gör att rörligheten minskar ännu mer.
Vare sig det varit statlig intäktsmaximering på medborgarnas bekostnad eller ren inkompetens bakom den närmast perfekt tajmade försämringen av bostadsmarknadens funktionssätt, så borde det mana till viss eftertanke rörande statens förmåga att motverka kriser och stabilisera ekonomin. Utöver att stärka sensmoralen i att fastighetsskatten borde ha avskaffats som utlovat, istället för att flyttas.
Mattias Svensson - 17 oktober, 2008
Apropå spekulation läser jag att en faktor som fördjupade efterkrigskrisen 1920-21 var att dåvarande riksbankschefen Viktor Moll trodde på tysk seger i första världskriget och placerat den svenska valutareserven i tyska statsobligationer och reichmark, tillgångar som inte var särskilt mycket värda efter Versaillesfreden.
Nämnt apropå de som tror att spekulation är en ren marknadsföreteelse, eller att staten hanterar pengar mer ansvarsfullt och moraliskt.
(Källa: N-E Sandberg (red) ”Vad kan vi lära av kraschen?” (SNS, 2005)
Mattias Svensson - 17 oktober, 2008
Jag är ansvarig för bostadsförsörjningen i kungariket Sverige och då gäller det att se till att fler får en bostad.
Finansminister Mats Odell lanserar i september 2007 billiga krediter för dem som inte beviljats lån till bostad på marknaden, och bemöter kritiken att det inte är statens uppgift att lägga sig i bolånemarknaden. Marknaden anses har varit för snål med krediter.
att ge lån till människor som helt saknar marginaler är oetiskt.
Finansminister Mats Odell kritiserar i oktober 2008 ihop med Göran Hägglund “okontrollerad rå kapitalism“ som de menar ligger bakom finanskrisen genom excessiva krediter, som politiken nu måste stävja.
Det är lustigt det här med politiker. De är alltid säkra på att marknaden har fel och behöver korrigeras, däremot är det högst föränderligt i vilken riktning de vill korrigera.
Mer hos Johan Ingerö.
