Danmark inför moralskatter på fett och socker

Den danska regeringen föreslår en skattereform med den sympatiska uppsidan att sänka inkomstskatterna. Men istället för att finansiera sänkningarna genom att banta den överdimensionerade staten, är det de danska medborgarna som ordineras svältkur på regeringens moralkakor. Politikerna drar sig inte ens för att snatta ur godispåsarna i sin jakt på skatteintäkter, det blir höjda avgifter på godis, choklad, glass och sockerhaltiga drycker. Därtill tänker regeringen göda staten med en helt ny fettskatt, 20 kronor per kilo mättat fett bland annat på mejeriprodukter (Snacka om att vanhelga fettisdagen. Vet hut!). Och med höjd cigarettskatt på tre kronor per paket får de stackars danskarna se ännu ett nöje gå upp i rök.

Detta alltså från en borgerlig regering och en statsminister som en gång i tiden var en riktig liberal. Danska tankesmedjan CEPOS är med rätta kritisk både mot de ynkliga skattesänkningarna och att finansieringen inte sker via minskade offentliga utgifter. Nätkommentarerna  hos borgerliga nättidningen 180 grader är inte heller nådiga, "oambitiöst och stötande" skriver någon och andra undrar uppgivet om det finns någon liberal motkraft mot socialdemokratisk hegemoni. Men vi kan nog gissa att förmyndare i alla partier här i Sverige lär få vatten på sin kvarn.

(Tipstack, Martin)

Dagens eufemism

Akrylamidlarmet från 2002 uppfattas av många som ett skolexempel på överdrivna larm. I själva verket är det ett paradexempel på svårigheterna att bedriva en känslig och fininställd folkhälsopolitik utifrån epidemiologiska studier.

SvD:s alarmistiske matskribent Henrik Ennart vägrar ge upp slaget om akrylamidens påstådda farlighet. Notera hur de båda meningarna ovan säger exakt samma sak. En "känslig och fininställd folkhälsopolitik utifrån epidemiologiska studier" innebär närmast per definition överdrivna larm, vilket akrylamiden illustrerat. Epidemiologiska studier är som bekant allt annat än känsliga och fininställda. De djurtester som Ennart hänvisar till sker exempelvis med doser 100-1000 gånger högre än vad människor får i sig.

Det kan vara värt att kontrastera mot samma tidnings medicinskribent Inger Atterstams omdöme om akrylamidlarmet:

Överdrivet, oseriöst, dåligt underbyggt, utan proportioner... Cancerlarmens era är över för länge sedan.

Här finns en ordentlig genomgång av larmet och de första studierna, på den tiden SvD lät sin vetenskapsredaktion bevaka sådant.

Intressant i denna kontrast är att skillnaden mellan Atterstam och Ennart inte består i att de tittat på olika studier, utan väsentligen i att de gör olika bedömning av var gränsen för det riskabla går. Det är det finkalibrerade folkhälsoperspektivet på aggregerad nivå som skapar intrycket att allt är potentiellt farligt, medan en utgångspunkt i relevansen för enskilda människors liv och levnadsvanor ger andra slutsatser. Som också påpekats i SvD drivs det förra perspektivet inte sällan av jakt på anslag och löpsedlar.

Från samhällsförfall och kriminalitet till hemorrojder

Imorgon sveper en flodvåg av billiga böcker över landet. Inga problem tänker du kanske – en ansvarslös och lättjefull liberal hållning i ett historiskt perspektiv.

Forskningen har trots allt konstaterat att överdrivet läsande är korrelerat till sjukdomar som förkylningar, gikt, förstoppning och hemorrojder, liksom med hypokondri, nervklenhet, epilepsi, melankoli och förhöjd känslighet. Den som läser blir isolerad och deprimerad, romanerna innehåller ett fullkomlighetsideal som gör läsaren (särskilt kvinnor) olyckliga. Därtill uppmuntrar läsningen till kriminalitet, även mord. I förlängningen hotar även samhällets förfall och upplösning.

Så här ser vi naturligtvis inte på romanläsandet idag. Men en gång i tiden förknippades romanläsandets enkla nöje med alla de tankebilder som alarmister idag överfört på nya fenomen. En utomordentlig genomgång har gjorts av Hanna Östholm ”Syndafloden från tryckpressarna – ’skräpkulturens’ tidlösa farlighet” Tvärsnitt 2:2000.

Numera är såväl kvinnor som män betrodda att botanisera bland morgondagens utbud på bokrean utan både varningstexter och restriktioner. Till den amerikanska nivån på civilisationen, kombinerade kvällsöppna boklådor och barer där man kan avnjuta sina inköp med en cocktail, har vi dock en bit kvar.

(Apropå kroppsideal förr och nu har Isobel en fundering.)