Toalettpolitik utan tyngd

Så här i valtider blir ledarsidorna lätt lite väl lojala, alternativt fientliga, i sina bedömningar och analyser. Det är nu inte så konstigt. Ledarskribenter är också människor, och rycks på samma sätt som partiarbetarna med i valstämningen. Just därför är det intressant att läsa Per Gudmundsons ledare i dagens SvD om socialdemokratin och dess utveckling. Den sätter nämligen fingret på något oerhört centralt i Sveriges politiska liv. Socialdemokratins kräftgång är en följd av…

…”Sveriges politiska normalisering efter excesserna på 1970- talet. Övertron på offentlig sektor gav plats för en djupare förståelse för marknadsekonomi och valfrihet, varmed socialdemokratin förlorade sin standardlösning. Sedan dess har partiet antingen släpats eller backat in i den nya tiden. Och ett parti som bara ses som motståndare till förändring – mot allt från kommersiell tv till huvudvärkstabletter i matbutiken – förlorar förtroendet.”

Det leder i sin tur till intellektuell utarmning:

”Förvandlingen från en rörelse som kan ena halva befolkningen till nuvarande storlek har också blivit en negativ spiral. Socialdemokratin lockar inte längre de erfarna ekonomerna, de skarpa skriftställarna eller de vassa visionärerna.”

Och därmed är vi framme vid dagens löjeväckande socialdemokrati, en rörelse som inte ens är bekväm i sig själv på första maj, som i bästa fall lever upp lite när det drar ihop sig till Pride och vars ledare klarar sig bättre på kändismingel än på presskonferenser.

I det läget återstår inte så mycket mer än att göra utspel om könsneutrala toaletter. Samhället är ju färdigt i den bemärkelsen att allt som socialdemokratin kunde göra har gjorts, och allt som socialdemokratin inte kunde göra även fortsättningsvis är omöjligt. I stället har partiet under åttio- och nittiotalen genomfört eller tvingats acceptera huvuddelen av Moderaternas program från sjuttiotalet – sänkta marginalskatter, självständig riksbank, inflationsbekämpning framför full sysselsättning, EU-medlemskap, budgetregler, överskottsmål – vilket skapat en gigantisk klyfta mellan ledningen och de gräsrötter som förvirrat frågar sig varför partiet inte helt enkelt återställer Palmes sjuttiotal.

Undra på att partiet är vilset, att Sahlin inte kan hävda sig i debatter eller ens i bokform och att partiet sätter nytt bottenrekord varje gång det vankas val. Tiden har rusat ifrån SAP. Socialdemokraterna har gjort sitt.

För dig som ännu inte lärt dig skriva själv!

Den som minns den här lilla episoden kring den rödgröna gräsrotsorganisatören Martin Gelin, blir kanske något mindre förvånad över att identiska bloggposter på kort tid har materialiserats på diverse S-bloggar. Monica Green, Christer Kronlid och Lotta Grönblad listar tio skäl att rösta rödgrönt (eller rösta bort alliansen, de varierar sig faktiskt lite på den punkten.)

Skälen är som följer:

(1) Hög arbetslöshet bland unga – ingen synvilla
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa (Eurostat). Trots jobbkris skars 20 000 helårsplatser bort inom Komvux mellan helåret 2006 och helåret 2009. (Skolverket)

(2) 25 000 färre jobb i välfärden
Under det senaste året har antalet sysselsatta i den skattefinansierade välfärden vård, skola och omsorg – oavsett driftsform – blivit 24 000 färre. (SKL)

(3) 12 000 utförsäkrades – 370 fick jobb
Vid årsskiftet kastades över 12 000 personer ut ur sjukförsäkringen, pg. regeringens stupstock. Efter ett halvår har endast 370 av dessa (3 %) fått ett vanligt osubventionerat jobb. (Försäkringskassan)

(4) Pensionärsskatt – diskriminerar äldre
Idag betalar en pensionär med normal pension 700 kronor mer i skatt varje månad pg. regeringens politik. (RUT)

(5) Var tredje arbetslös är långtidsarbetslös
Andelen som är långtidsarbetslösa är historiskt hög (SCB). Regeringen har halverat antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen (Arbetsförmedlingen).

(6) Rödgröna budgeten: 9 av 10 tjänar på den
9 av 10 inkomstgrupper får en ökad disponibel inkomst med den rödgröna budgeten. (RUT)

(7) 100 000 färre jobb – svensk arbetsmarknad halkar efter
466 600 personer är arbetslösa. Under mandatperioden har sysselsättningen minskat motsvarande 100 000 färre jobb (SCB). Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än genomsnittet i Europa, sedan hösten 2006. (Eurostat)

(8) Den rikaste procenten har fått 25 gånger mer
Den enskilda procentenhet (1 %) som tjänar bäst har fått lika mycket genom regeringens politik som 25 % av svenska folket tillsammans. (RUT)

(9) 100 miljarder i sänkta skatter
Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Nu har detta förbytts i ett stort underskott (Finansdepartementet). Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder kronor (RUT). Nu planerar man för att sänka skatten med ytterligare 100 miljarder kronor. (sammanställning utspel)

(10) (M) är ett bidragsparti
Socialbidragen ökar i 8 av 10 av landets kommuner (Socialstyrelsen). Det är över 70 000 personer fler i utanförskap än vid valet, enligt moderaterna egen definition ”bred arbetslöshet” (RUT) Barmfattigdomen är rekordhög och har ökat med 30 % under mandatperioden (RUT).

Den uppmärksamme bör nu notera att jag har bidragit exakt lika mycket till den rödgröna valrörelsen som Martin Gelin förväntar sig att de rödgröna partiernas egna bloggare ska göra. Bara genom att markera text, trycka äpple-c och därefter äpple-v.

Vad himla lätt det är att kampanja rödgrönt! Och kul är det också!

Gör som jag säger, inte som jag gör…

Svenska Dagbladet skriver att svurna motståndare till RUT-avdraget inte håller sig för goda för att utnyttja detsamma. Bland de som i andra sammanhang brukar säga att ”folk ska ta hand om sin egen skit” eller att ”det är fel att subventionera rika människors städning” men som själva varken städar själva eller betalar full skatt för städhjälp märks Gudrun Schyman. Tidigare har även framkommit att Göran Persson nyttjar städhjälp och drar av för det.

De båda ex-partiledarna försvarar sig med att de bara följer gällande regler. I något sammanhang har det jämförts med att moderater under alla år har betalat den av S-regeringar fastställda inkomstskatten. Lagar är till för att följas. typ.

Jag menar att det försvaret inte håller. Att man inte kan betala mindre i skatt än vad lagen kräver är en självklarhet, och för övrigt dras ju skatten (åtminstone för oss löntagare) innan man får pengarna. Men att sätta sig ned, räkna på sina utgifter för städning och faktiskt yrka på avdrag är en aktiv handling. Den som har moraliska betänkligheter slipper dra av. Det är inte svårare än att som vegetarian avstå från att köpa ett stycke bogfläsk i mataffären.

Men detta handlar ju inte om regler. Jag-följer-bara-gällande-bestämmelser-tugget är det äldsta försvaret i boken, och i många fall stämmer det. Exempelvis kan varken Margot Wallström eller Cecilia Malmström göra något åt de löner och pensioner som hänger ihop med uppdraget som EU-kommissionär. Ett av skälen till löneläget och pensionen är faktiskt att ledamöterna ska ha det så bra att de blir mindre receptiva för olika försök till bestickning.

Men RUT-avdraget är helt och hållet frivilligt. Det finns där för den som anser sig behöva det, och kan förkastas av den som tycker annorlunda. Hade jag varit politiker på den nivån så hade jag förmodligen avstått, helt enkelt för att PR-värdet överstiger avdraget. Persson och Schyman, varav ingen behöver hanka sig fram eller vända på slantarna, gör emellertid en annan bedömning.

Gott så, avdragrätten gäller som sagt alla Sveriges invånare. Men den politiker som önskar framstå som något annat än en sovjetisk apparatjik som förbjuder folket att importera men själv förfogar över en försvarlig mängd utländska delikattesser bör nog sänka sin svansföring i RUT-debatten framöver.