Feministerna hotar svensk aborträtt

Inför EU-valet 2009 valde RFSU att gå till häftigt angrepp mot en av Folkpartiets toppkandidater, Anders Ekberg. Skälet var de svar som Ekberg lämnat på en enkät som RFSU skickat till samtliga kandidater. Ekberg svarade att han är en varm anhängare av svensk abortlagstiftning. Men han svarade även att han inte tänkte driva frågan i EU, med följande motivering:

"Det är självklart för mig att abort ska vara tillåtet och kvinnans val, men jag vill inte att frågan ska avgöras på europeisk nivå. Det viktigaste skälet är att jag inte vill kompromissa om grundläggande mänskliga rättigheter med länder som Irland, Portugal och Polen. Att lyfta abort och kondomutdelning till europeisk nivå öppnar möjligheten att det faktiskt blir vi som förlorar; att det blir Sverige som anpassar sig i stället för Polen."

Med det svaret visade han en mycket sällsynt egenskap under valår, nämligen politisk mognad. För detta blev han svartlistad av RFSU, och utsatt för en formidabel hetskampanj från förbundets ordförande Åsa Regnér. Plötsligt fann sig en av valets mest liberala kandidater hoppföst med profilerade abortmotståndare som kristdemokraten Tuve Skånberg. En som saknar denna politiska mognad, och rätt mycket annat också för den delen, är socialdemokraten Carina Hägg. Hägg är oförlåtligt nog både ledamot i riksdagen och i Europarådets parlamentariska församling, och det var i den senare egenskapen hon skrev en motion mot så kallade samvetslagar, alltså lagar (i främst katolska länder) som ger vårdanställda rätt att arbetsvägra i samband med aborter. Därmed har Hägg gjort exakt som partikamraten på RFSU, Åsa Regnér, ville. Hon har drivit på utomlands för att exportera svensk abortlagstiftning. Och vad blev då resultatet av hennes rådiga ingripande? Via politikens underliga vindlingar har hennes motion nu kommit ut som ett direktiv från Europarådet, fast med den lilla skillnaden att det nu rekommenderar länderna att införa just sådana lagar. Det direktivet lär även noteras i EU. Därmed har Anders Ekbergs prognos besannats. Detta visar varför det inte räcker att "brinna" för olika politiska frågor. Man måste behärska dem också. Dessutom måste man förstå hur politik faktiskt funkar. Det gjorde varken Regnér eller Hägg. För dem var abortkampen viktigare än abortfrågan, och med sin dumhet och naivitet har de båda därmed lånat ut sig till abortmotståndarnas vapenarsenal. Tunnlar är nämligen öppna i båda ändarna. Om Sverige tar på sig rätten att styra och ställa i Polens abortlagstiftning, så medger vi samtidigt Polens rätt att ställa och styra i vår. Och rent faktiskt är det så att Sverige är mer sekulärt, i synnerhet mindre katolskt, än inte bara Polen utan även Italien, Spanien, Portugal, Irland, Tyskland och en lång rad andra EU-länder. Vi kan därmed vara helt säkra på en sak. Om abortlagstiftningen blir överstatlig, så kommer den att vara betydligt mer färgad av dessa länder än av oss. I DN uttalar sig Hägg och Regnér, liksom även EU-minister Birgitta Ohlsson om Europarådets beslut. Carina Hägg beklagar beslutet, och tillägger att "det här är en väckarklocka om att man behöver vara mer aktiv i de här frågorna", ett uttalande som visar att hon över huvud taget inte förstått någonting av det som hänt. Birgitta Ohlsson kallar beslutet "ett sorgligt bakslag för feminismen". Alltså inte för de riktiga människor som kan tänkas behöva en abort i framtiden, utan just "för feminismen". Så vem var egentligen det största hotet mot den svenska abortlagstiftningen? Anders Ekberg eller Åsa Regnér? Nu har vi facit.

Bodström tjänar på att stanna i staterna

Jahapp, riksdagen gjorde det enda vettiga och avslog Thomas Bodströms något märkliga ledighetsansökan. Frågan är därmed vad han gör nu. Jag tänker våga mig på en gissning. Om Bodström lämnar sin familj i USA och kommer hem med svansen mellan benen så är hans goodwill slut. Han kommer att ses som karriärist och motvillig oengagerad politiker på en och samma gång. En dödlig kombination för den som vill komma någon vart. Men om han däremot väljer bort riksdagen kommer medierna älska honom. Han har "offrat karriären för familjen", samtidigt som han slipper vara med i det eftervalsarbete som kommer kosta på hårt för hans partikamrater. I stället kan han snickra vidare på sin image som frifräsare och sedan, om han så önskar, komma tillbaka som partiets frälsare lite längre fram. Slutsatsen är alltså att det politiskt smarta vore att avstå från politiken, för ögonblicket. Jag gissar dessutom att det är just vad han väljer att göra, oavsett om han prioriterar familjen eller politiken. Vadslagningen har börjat...

Bjälken i Frankrikes öga

Jag fortsätter fascineras över hur lätt det är att från svenska redaktioner kollektivt fördöma rivningen av kåkstäder i Frankrike, samtidigt som vi knappt reflekterar över hur människor på den svenska skuggsidan behandlas. En läsare tipsar mig, med anledning av gårdagens bloggpost, om Rävsta Camping i Sigtuna kommun, och om vad som skett där. Tydligen har friluftsområdet i perioder fungerat som tillhåll för diverse bostadslösa engelsmän och irländare. Något tillstånd att vistas där hade de inte, och kommunen hade därför stängt av el och vatten. Följaktligen uträttade de lägerboende i stället sina behov i den kringliggande naturen, till stor irritation för de boende. På nyhetssajten Märsta.nu citeras en kvinna, vars son är medlem i en närliggande bågskytteklubb:

"Jag vågar knappt skicka ner mina barn dit längre. Det ser förjävligt ut och personerna är ju dessutom hotfulla, nu måste kommunen agera."

Upsala Nya Tidning beskriver lösdrivarnas kriminella beteende, och kallar dem "asfaltsligan":

"Ligan består av flera familjer med brittiskt eller irländskt medborgarskap, som utanför samhället. De färdas runt i Europa i husvagnar och ringer dörr och lägger ut lappar i brevlådor med erbjudanden om asfaltsarbeten och stenläggningar."

Och Sigtunas socialdemokratiske kommunalråd Anders Johansson skriver på sin blogg om de åtgärder som kommunen har vidtagit för att bli av med dessa familjer:

• Begärt handräckning från Kronofogden för att avhysa området
• Lägger föreläggande enligt miljöbalken. Kommunen menar att miljöbrott har begåtts.
• Polisanmälan om den nedskräpning som skett på Industrigatan och gång- och cykelvägen mellan Märsta och Rosersberg.
• Kontaktat både gränspolisen och norrortspolisen för att likt föregående år granska fordonen på campingen. Vid samma typ av situation ifjol befanns ett flertal fordon stulna.
• Begärt hos arrendatorn omedelbart ska städa området och överlämna det till kommunen i gott skick
• Socialförvaltningen ska granska de sociala förhållandena, inte minst för barnen på campingen, bland annat med hänsyn till sanitetssituationen.

Från myndigheter och medier låter det alltså ungefär som i Frankrike. Frågan är då: är det fel på både Frankrike och Sverige, eller är det inte fel på någon? Det som är så ohederligt i rapporteringen från Frankrike är att hela diskussionen etnifieras. Politiker som Birgitta Ohlsson och medier som Expressens ledarsida slår, utan att lägga fram några belägg, fast att det franska agerandet bygger på att de lägerboende (i de flesta fall) är romer. Men för att bevisa att motivet är rasistiskt måste man faktiskt kunna visa att en annan folkgrupp som hade rest motsvarande läger och orsakat motsvarande problem hade behandlats annorlunda. Alltså: om någon kan visa mig ett lika stort och lika problematiskt läger som befolkas av någon annan grupp utan franskt medborgarskap, och som existerar med myndigheternas tysta välsignelse så är jag beredd att ge mig. Då handlar det utan tvivel om diskriminering av romer. Men tills dess tycker jag att vi kan ta det lite lugnt med diskrimineringskortet. Som fallet i Sigtuna visar, så är de flesta av oss inte jättepigga på att bo granne med parallellsamhällen. På solidariska Södermalm jagar man bort hemlösa, även när de står under vård av Stadsmissionen. I Sigtuna vill man inte veta av irländare som lurar folk med löften om svartarbeten, skitar ner kommunens friluftsområden och skrämmer barnen. Att det är synd om de hemlösa på Södermalm och om irländarna i Sigtuna hindrar inte att dessa reaktioner i grund och botten är rätt begripliga. Det enda som är obegripligt är att vi avkräver Frankrike en standard som vi själva inte har en tanke på att leva upp till. UPPDATERING: Kristina Lindqvist, alias Syrrran, tipsar mig om denna artikel i DN. I den mån tidningen har översatt och citerat korrekt ser det onekligen ut som om det finns en avsikt att om inte särbehandla så åtminstone prioritera romska läger. Det är självfallet helt oacceptabelt. Lägren ska givetvis åtgärdas efter hur problamatiska de är. Att de måste rivas är dock fortfarande lika självklart.