Valet riggat på Irland

Idag skulle kunna bli en vacker dag, en dag när Irland
hjälper Europa att skaka av sig det ok av ytterligare vida och godtyckliga
befogenheter till överstaten som går under namnet Lissabonfördraget. Fast så
fungerar inte demokrati i EU-sammanhang. Det är istället en process lika
förutsägbar som ett presidentval i Ryssland eller Zimbabwe, där bara ett svar
godkänns. Fördraget har röstats ner i Nederländerna och Frankrike, liksom på
Irland, men ändå kommit tillbaka. I Sverige och Storbritannien har besluten
smusslats undan varje folkligt mandat, beslutet i Sverige
var vare sig en fråga i valrörelsen 2006 eller föremål för folkomröstning.

Demokratisynen bakom denna enda väg mot fler och vidare
EU-befogenheter åskådliggörs i ett nu klassiskt youtubeklipp där Margot Wallström
inte kan svara på vad folk kan göra som skulle kunna stoppa fördraget när det
uppenbarligen inte räcker att rösta nej.

 

Lite intressant är det att konstatera att demokratins
väktare i relation andra länder och sammanhang är så förstående för att ett nej
aldrig är ett nej i EU-sammanhang. Per Gudmundson på SvD är kritisk till detta
förfarande och dess ansikte, Margot Wallström, men trasslar in sig i ett smått
fantastiskt resonemang på SvD-bloggen:

”Intervjun illustrerar den konflikt som finns i
EU-projektet. Det har inte uppkommit underifrån och upp, och har inte
etablerats genom metoden en man – en röst, eller genom majoritetsbeslut.
Däremot har de förvisso folkvalda regeringarna varit pådrivande. Om man
jämställer demokratibegreppet med folkomröstningar eller direktdemokrati så
upplevs EU:s framväxt således djupt odemokratisk. Med en annan definition
mindre så. Och om man slutligen ser till resultatet har EU åstadkommit mycket
gott. Och det är nästan svårt att i dag finna stöd för att upplösa EU, så
självklart finns unionen i folks medvetande. Att döma av opinionsmätningarna så
även på Irland.”

Med definitionen att EU har åstadkommit
”mycket gott” (Jordbrukspolitiken? Regionalpolitiken? Övervakningslagarna?
Regleringsbördan?) så spelar det där med att folk röstat ner fördraget inte så
stor roll (eller hur ska man egentligen tolka att något ”djupt odemokratiskt” med en annan definition blir ”mindre så”?). Ändamålet helgar medlen kallas det, och var före 1989 något vi
förknippade med apologeter för andra system som även de var demokratiska i en
annan betydelse än den gängse liberala.

Stuff that real people like

På Axess-bloggen ägnar sig Johan Lundberg åt att försvara ”verklighetens folk” mot andra Bokmässebesökare (före helgens allmänna tillträde). De verkliga kan exempelvis inte skilja en nazistisk skogsglänta från en icke nazistisk. (Check.)

Ett tuffare lackmustest för verklighetens enkla företrädare är den annons hos Axess som, får man förmoda, är avpassad för detta folk. Klickar man på länken kommer onekligen ett verkligt erbjudande:   

Nu kommer ett unikt tillfälle för dig som har Penfolds röda
viner med en ålder som passerat 15 år. Den 8 oktober kommer
Penfolds Re-corking Clinic till Operakällaren i Stockholm.
Utan avgift kan dina viner bli bedömda av en av våra
expertvinmakare. Med ditt medgivande öppnar, bedömer, och
toppar vi upp din flaska med senaste årgången, för att sedan
korka igen och försegla den. När flaskan blivit godkänd blir den
registrerad och certifierad av Christie’s – London. Detta innebär
också att du får veta när ditt vin är som bäst att avnjutas.

Verklighetens folk har alltså vinpavor med några decennier på nacken i samlingen, och är i behov av certifiering på Christies. Kulturdebattens positioneringar upphör inte att förvåna.

Så här skulle all media se ut i ett socialistiskt samhälle

NK: I was thinking about what to call this piece, and what I’m going to
suggest to my editor is ”America’s Teacher,” because the film is this
incredible piece of old-style popular education. … I know you see yourself as an entertainer, but I’m
wondering, do you also see yourself as a teacher?

MM: I’m honored that you would use such a term. I like teachers.

Vänsterikonen Naomi Klein intervjuar

vänsterikonen Michael Moore om hans kommande antikapitalistiska film, och illustrerar ofrivilligt hur medial bevakning sett ut under alla socialistiska samhällsexperiment.

(Uppdatering: Nu har Aftonbladets kultursida översatt intervjun

.)