Yes, we’re all individuals
Tack för all respons på min röstförklaring. Jag menar det. Jag kan mycket väl förtjäna även glåpord och idiotförklaringar för mitt agerande, fast jag föredrar som vanligt argument i sak. Däremot förväntar jag mig inte oreflekterat medhåll. Hade jag trott att mina läsare var den typen av personer som blint och oreflekterat gjorde som jag, hade det definitivt inte blivit det här partivalet.
Idag i SvD läser jag till exempel till min förskräckelse att Maria Wetterstrand försvarar kvotering i börsstyrelser, ökat skatteuttag och till och med den där för just miljöpartister högst osunda längtan att bli bilfabrikörer och bestämma vad som ska tillverkas. Det är som om den där utlovade liberalismen är ett slags homeopati som skulle bli bättre av att blandas ut. (Vi ska dock komma ihåg att även borgerligheten hotar med kvotering och vill ha statliga investeringsfonder). Läs också Fredrik Segerfeldts bulldozermangling av Maria Wetterstrands bok, med en del slutsatser i linje med mina.
I regeringsfrågan föredrar jag självklart alliansen framför de rödgröna. Jag är hellre arg på Anders Borg än på Thomas Östros. Men jag är beredd att chansa på att Maria Wetterstrand menar allvar med sina liberala ambitioner. Det är en ökenvandring på jakt efter en liberal guldåder. Kanske är det en hägring, kanske desperation motiverad av sinande frihetsutbud hos alliansen. Kanske förleds jag av min girighet efter liberal hegemoni efter alla år av socialdemokrati.
Men om man menar allvar med att friheten är för alla överallt, att marknad och personlig valfrihet ger bättre miljö för människan och tillvaratagande av resurser eftersom det är ett av våra egenintressen och att rätten till frihet och likhet inför lagen är den mest radikalt jämlika position man kan sträva efter, då får man ibland ge sig ut på nya eskapader i osäker terräng. På vinst och förlust.
Inte ens mina fritänkande liberala själsfränder följer mig i detta. Johan Norberg röstar på centern, Fredrik Westerlund också. (Johan passar samtidigt på att tala om att han kastar bort sin röst utan att förvänta sig särskilt mycket för den. Precis en sådan kombination av lojalt röstande och låga förväntningar tror jag leder raka vägen till borgerlighetens stagnation.) Magnus Betnér lottar. Henrik Alexandersson och Johan Folin röstar Pirat och Hans Egnell på Liberala partiet. På Neoredaktionen har vi en som kommit ut ur garderoben som kristdemokrat och några som jag gissar i garderobens hemlighet förmodligen röstar på folkpartiet. Min älskade vegetarian-libertarianska fru har bakat bullar hela natten i ett sista kampanjhäv för moderaterna. Det är gott så.
Min fru Sophia Barthelson får för övrigt min röst lokalt. På Lidingö är moderaterna utmärkta. Paul Lindqvist har sänkt skatten och håller överklassgnället mot nybyggnation och för svällande kommunal service stången. Dessutom är cykelbanorna skottade och framkomliga året runt på ett helt annat sätt än inne i stan, oavsett om rödgröna eller moderater sitter vid makten. Asfaltsmoderater vet nämligen att sätta värde på framkomlighet och mobilitet, inte symbolhandlingar.
I landstinget har jag varit moderat, men Filippa Reinfeldts agerande i sprutbytesfrågan får mig att byta. Gustav Andersson är en utmärkt kandidat som jag känner ända från tiden då han som centerstudent talade om att halvera staten hos Frihetsfronten. Han och centern får min landstingsröst.
Varför inte Klassiskt Liberala Partiet?
Nog handlar det om mer än en ”fånig” kommunslogan. Det material som jag tog del av från Lidingö stad visade på klart uppenbara ambitioner att bli en hälsokommun utöver det vanliga. Min poäng är att det tycks finnas en högervariant av hälsofixeringen som bärs upp av ett starkt överutbud av välfärdstjänster. Konsekvensen av detta är att det för närvarande dräller av vårdentreprenörer som bjuder ut alltifrån tveksam KBT-terapi till meningslösa provtagningar som egentligen inte behövs eller efterfrågas. Men eftersom så många av olika anledningar skräms av ständiga påstådda hälsofaror så har politiken såväl till höger som vänster dragits med i utvecklingen. Jag anser att de nyliberala härjningarna inom välfärdssektorn till stor del ligger bakom hälsofixeringsidealiseringen där och att dessa är väl så värda att uppmärksamma som Folkhälsoinstitutets verksamhet.
Tillåt mig att gratulera till valframgången 🙂
Du måste vara ledsen nu Mattias, du och dina kompisar fick inte majoritet.
Själv, som riktig liberal och därför självklart alliansvän, känner jag mig glad.
Hm, en röst på MP kan nog vara väl så bra som en på en av Allianspartierna. Själv röstade jag på C i riksdagsvalet, mera på grund av att partiet i den rödaste regionen i landet vågade lansera en tämligen frihetlig kandidat som etta på valsedeln. Centerns politik under den gångna mandatperioden lämnar dock mycket i övrigt att önska. Men jag funderade också en del över ditt val lokalt. Att rösta på frun är väl ett högst förklarligt mänskligt beteende. Nu är det så att jag vistats ett antal gånger på Lidingö 1-2 dagar om året i samband med ett löparevenemang. Kommunen (M-dominerad) där har då bland annat brukat marknadsföra sig som ”hälsans ö”. Frågan är då hur den förmodligen argaste vedersakaren till svensk folkhälsopolitik kan stå ut med att bo på ett sådant ställe. Folk får givetvis bosätta sig var de vill, men hur kan en frihetligt orienterad debattör ge sin röst åt partier och politiker (Lindqvist?) med dylika förmyndarambitioner?
Jag ser ändå en viss skillnad mellan att vara emot folkhälsopolitik och att vägra rösta på grund av en lite fånig kommunslogan.
Själv straffar jag Alliansen genom att rösta på Liberala partiet:)
Fullkomligt omdömeslöst. Hur kan du som hyperborgerlig rösta på socialister för att straffa de borgerliga för att inte vara tillräckligt liberala?
Pubertalt nonsens!
Mattias har du rökt på? I annat fall blir jag djupt besviken på dig.
Jag får inte ihop ditt resonemang för fem öre. Jag kommer att sortera in ditt röstande på Maria Wetterstrand under kategorin ”Dumma saker som män gör i närheten av charmiga kvinnor”
@Jonas eftersom jag är så oinsatt så tala om för mig, vad är det som är så oliberalt i att gå i opposition med socialister?
Att MP är mest liberalt är ett relativt påstående. De har massa tydligt icke-liberala förslag, men i jämförelse vill jag ändå hävda det.
Ta batong ”liberalen” björklund och de sätt på vilket han vill kontrollera och styra individen.
Centern är kanske lite bättre där, men driver knappast mot björklunds kravliberalism.
MP förslag som skulle stärka de liberala inslaget där C i nuvarande form stagnerat.
Men det är inte marknadsliberalism nyliberalism som är min måttstock. Det är livstilsliberalism. Sen är miljöpartiets överideologi inte de liberala utan de gröna. För mig är det viktigare än C mer ekonomiska tilt.
Vad vill du uppnå?
Ett tänkbart valresultat är ju att alliansen inte får egen majoritet och att SD blir vågmästare. Alliansen vägrar att samarbeta med SD och vänder sig till miljöpartiet.
Nu har vi plötsligt en ”liberal” blågrön alliansregering?
@ Tyra:
”Det liberalaste partiet sett till helheten och vad man kan utläsa av deras ambitioner inför framtiden är dock enligt min mening MP”
Uppenbart att du inte vet vad ”liberal” innebär.
Det är inte särskilt liberalt att gå i opposition med socialister, det kan väl en oinsatt förstå?
Vi är många som saknar liberalismen bland våra riksdagspartier. Som individualister kanske ”vi” är extra obenägna att organisera oss partipolitiskt? Blockpolitiken har gjort saken etter värre när allt samlas kring mitten.
De hävdas att blocken gör det lättare att välja, att det finns tydliga alternativ. Men är det självklart något bra? Endast med ganska svag ideologisk kompass är det en hjälp. För många andra vill jag bestämt hävda att det gör det svårare att lägga sin röst.
Det liberalaste partiet sett till helheten och vad man kan utläsa av deras ambitioner inför framtiden är dock enligt min mening MP.
Jag har en mycket lång lista med reservationer mot den analysen, högre skatter, mot frihandel, mot köpcentrum, för förmynderi och så denna envetna vilja att äga bilfabriker och smälla hundramiljardersinvesteringar. Ser som sagt min röst mer som ett synande av en modig ambition.
Måste bara få tillägga ang. rubriken:
I’m not!
Vad jag inte förstår med ditt resonemang är varför du väljer mp när du till stor del väljer bort c p.g.a.: ”Inga har illustrerat det så tydligt som det centerparti som gled in på en liberal våg 2006 bara för att omgående tillsätta fyra ministrar i enlighet med bonde- och landsbygdsintresset.”
Jag håller med om den analysen, men vad är det som får dig att tro att ett avgående språkrör för mp kommer att driva en liberal linje istället för att satsa än hårdare på det svek du anser att c stod för? Liberalism är inte, och kommer högst sannolikt aldrig heller att vara, det mp kämpar hårdast för. Varför skulle de ge avkall på de ministerposter som är mest lämpade för den politik den stora majoriteten av deras väljare vill att de ska stå för?
Jag anser att Mattias begår ett misstag, som han om fyra år säkert kommer att skriva om hur han ångrar (heck, han förutspår det ju till och med själv). Men kan någon klassisk liberal ärligt säga att de inte förstå hur han tänker, och att det inte finns en viss logik i det hela – hur vrickat det än kan framstå?
@ Jacob:
Det handlar inte om partipiska eller regeringskoalitioner. Det handlar om huruvida man stödjer en moderat-ledd alliansregering som leder Sverige i en mer liberal riktning eller en socialistisk reaktionär regering som tycker att det ”var bättre för” och att ”frihet är att slippa välja”.
Jag vill uppmana dig att tänka på att opinionsmätningarnas siffror är osäkra. Valet kan mycket väl sluta 48-46 till rödgrön favör, särskilt om många liberala försöker inbilla sig att ett inte särskilt liberalt avgående språkrör ska kunna driva hela rödgröna blocket mot större liberalism. Varför inte välja ett alliansparti och personkryssa en tillräckligt liberal kandidat istället? Det kommer ju att vara betydligt lättare för en sådan person att påverka sina allianskamrater som ju trots allt har en betydligt mer individualistisk och frihetlig människosyn än röda och gröna socialister.
Wetterstrand har väl sagt i intervjuer att hon skulle rösta på Vänsterpartiet om inte Miljöpartiet fanns? Vad får dig att tro att hon är liberal? Är svenska politiken verkligen så fattig att en som säger sig vilja rösta på ett nästan kommunistiskt parti är det närmaste en liberal du hittar?
Du vill alltså sända liberala signaler till en regering som du tycker har lämnat liberala principer.
Detta gör du genom att rösta på ett parti som bygger hela sin ekofilosofi på paternalism.
Om alla missnöjda liberaler röstar som du, hur tror du det uppfattas inom alliansen, dvs vilka signaler sänder detta.
Tror du att de säger:
1. oj, vi har gjort bort oss i liberala frågor. Vi måste liberalisera mer, bort med avregleringar och all paternalism.
eller
2. Fan, vi måste ”skärpa oss” i miljöfrågan. Och genomföra fler beslut och lagar som inkräktar på folks rättigheter.
Jämför detta med om du nu istället röstat på Klassiskt liberala partiet.
1. oj, vi har gjort bort oss i liberala frågor. Vi måste liberalisera mer, bort med avregleringar och all paternalism.
2. Skönt och bli av med nyliberalerna, nu kan vi bli ännu mer socialistiska
Vilket alternativ sänder starkast liberala signaler till partihögkvarteren?
Verkligen intressant att så många självutnämnda liberaler (i kommentarsfältet till föregående blogginlägg) har så svårt för en fritänkare och beordrar honom att rätta sig i alliansledet. Trofasthet till förljugna och odugliga koalitionsregeringar kan väl aldrig vara en liberals viktigaste uppgift?