Wendy Brown

Det nya numret av Neo har ett tema som kom till en stormig och snöig kväll i vintras. Då hade jag nämligen laddat podden med några föreläsningar från London School of Economics, och bläddrade nu fram Desiring walls av Wendy Brown (finns på mp3 om man scrollar ner här eller på iTunes). Denna vänsterikon var då okänd för mig, och redan vid introduktionen hade jag sånär stoppat och bläddrat vidare. Brown presenteras som statsvetare från Berkeley inspirerad av feminism, Freud och Marx. Vanligtvis inte min kopp te.

Jag fortsatte lyckligtvis att lyssna och fick ett både fascinerande och brutalt uppvaknande. Som så många andra levde jag i villfarelsen att muren revs 1989 och att vi sedan dess varit så sakteliga och huvudsakligen på väg mot fri rörlighet. Jag trodde att tanken på att separera människor med taggtråd, vakter och betong hörde till det totalitära och förgångna. Brown började med en häpnadsväckande uppräkning av hur många murar som finns i världen, och hur många som byggts bara de senaste 20 åren, även i och runt Europa. Hon nämner den militarisering och brutalisering av gränser som bara för några år sedan inte var särskilt väl övervakade alls, och påminner om att den ”border security” som var ett självklart mantra i senaste amerikanska presidentvalet är ett nutida fenomen. Samt att murarna är kontraproduktiva och illusoriska. Detta innan hon börjar plocka isär och dissekera murarnas mer symboliska mening med hjälp av Freud, dock utan könsreferenser.

Denna föreläsning fick mig att kontakta Wendy Brown, och artikeln vi publicerar i Neo är i huvudsak en kortversion av en annan föreläsning Pourous sovereignty, walled democracy, som jag också rekommenderar. Hennes artikel Murarnas mytologi läser du på länken (pdf), och i Neo är det inledningen till ett fördjupande tema om murar och barriärer i vår tid. Det var min tanke redan då att medan andra kommer att ägna hösten åt tillbakablickande nostalgi med anledning av murens fall 1989, tar Neo avstamp i denna händelse för att ta debatten vidare till aktuella platser där människor separeras av dessa primitiva statsingrepp. Kan vi även riva en barriär mellan höger och vänster i kampen för öppna gränser är även det välkommet.

(Jag noterar att våra kollegor på Arena rekommenderar Wendy Brown, inte för att riva murar, utan för boken Att vinna framtiden åter, där hon enligt presentationen söker ”föreställa sig en framtid bortom kapitalismens och könets principer”. Detta menar Per Wirtén ”ger vänstern nytt liv efter socialismens död.” En könlös vänster låter väl inte sådär jätteupphetsande måste jag medge, jag tror mer på vitaliteten i fri rörlighet.)