Mattias Svensson - 2 oktober, 2009

Valet riggat på Irland

Idag skulle kunna bli en vacker dag, en dag när Irland hjälper Europa att skaka av sig det ok av ytterligare vida och godtyckliga befogenheter till överstaten som går under namnet Lissabonfördraget. Fast så fungerar inte demokrati i EU-sammanhang. Det är istället en process lika förutsägbar som ett presidentval i Ryssland eller Zimbabwe, där bara ett svar godkänns. Fördraget har röstats ner i Nederländerna och Frankrike, liksom på Irland, men ändå kommit tillbaka. I Sverige och Storbritannien har besluten smusslats undan varje folkligt mandat, beslutet i Sverige var vare sig en fråga i valrörelsen 2006 eller föremål för folkomröstning.

Demokratisynen bakom denna enda väg mot fler och vidare EU-befogenheter åskådliggörs i ett nu klassiskt youtubeklipp där Margot Wallström inte kan svara på vad folk kan göra som skulle kunna stoppa fördraget när det uppenbarligen inte räcker att rösta nej.

 

Lite intressant är det att konstatera att demokratins väktare i relation andra länder och sammanhang är så förstående för att ett nej aldrig är ett nej i EU-sammanhang. Per Gudmundson på SvD är kritisk till detta förfarande och dess ansikte, Margot Wallström, men trasslar in sig i ett smått fantastiskt resonemang på SvD-bloggen:

Intervjun illustrerar den konflikt som finns i EU-projektet. Det har inte uppkommit underifrån och upp, och har inte etablerats genom metoden en man – en röst, eller genom majoritetsbeslut. Däremot har de förvisso folkvalda regeringarna varit pådrivande. Om man jämställer demokratibegreppet med folkomröstningar eller direktdemokrati så upplevs EU:s framväxt således djupt odemokratisk. Med en annan definition mindre så. Och om man slutligen ser till resultatet har EU åstadkommit mycket gott. Och det är nästan svårt att i dag finna stöd för att upplösa EU, så självklart finns unionen i folks medvetande. Att döma av opinionsmätningarna så även på Irland.”

Med definitionen att EU har åstadkommit ”mycket gott” (Jordbrukspolitiken? Regionalpolitiken? Övervakningslagarna? Regleringsbördan?) så spelar det där med att folk röstat ner fördraget inte så stor roll (eller hur ska man egentligen tolka att något "djupt odemokratiskt" med en annan definition blir "mindre så"?). Ändamålet helgar medlen kallas det, och var före 1989 något vi förknippade med apologeter för andra system som även de var demokratiska i en annan betydelse än den gängse liberala.


Warning: Undefined variable $media in /sites/magasinetneo.se/web/wp-content/themes/neo/functions.php on line 218