Ivar Arpi - 14 maj, 2014

Upploppet i Husby – ett år senare

Kvällens Uppdrag granskning ”Upploppen i Husby” lyckas särskilt bra med en sak: att lyfta fram de vanliga husbyborna. I programmet hör man de boende i Husby desperat ringa in till larmcentralen. ”Snälla vi har barn, vi är rädda att det händer något i våra lägenheter”, säger en av inringarna. Jag vet inte hur andra känner, men det är dessa husbybor som jag främst känner med. De har mina sympatier. I ett reportage i DN Sthlm från i går berättas också att de flesta Husbyborna idag anser att upploppen främst gick ut över dem. Vilket är helt sant. Det var deras butiker, lokaler och bilar som brann. Det är också värt att påminna om den lokala organisering som skedde för att hindra upploppen. Utan eldsjälar som exempelvis Fahd Luyombya, verksamhetsansvarig Stödtorget, hade det antagligen tagit mycket längre tid. Han organiserade lokalbor som begav sig till upploppsplatserna och desarmerade situationerna. Sådana förebilder hjälper troligen mycket.

Nu ett år senare är det dags att fråga sig vad som låg bakom upploppen.

En hel forskargrupp, med flera forskare som är inriktade på postkoloniala och postmoderna perspektiv, gick i måndags ut på SvD Brännpunkt och menade, lite hårdraget, att ojämlikheten bar skulden. Och polisens våld. Hur ser ojämlikheten ut då?

Den absoluta fattigdomen har minskat i Sverige – bara Luxemburg har färre verkligt fattiga än vi. Den sittande regeringens politik har också lett till att allt fler är sysselsatta, och det har blivit bättre även i Husby. Från 2006 fram till upploppen förra året hade sysselsättningen ökat från 46,7 till 52,2 procent (2011). Även skolresultaten hade förbättrats, trots att många nyanlända invandrarelever kom under perioden. Gängbildning och organiserad kriminalitet stärks inte bara på grund av arbetslöshet. Det finns massor av före detta bruksorter i Sverige med lika dystra siffror, men där lyser upploppen med sin frånvaro. Nej, i vissa svenska ytterstadsområden finns en annan sorts utanförskap och en destruktiv ungdomskultur som ser majoritetssamhället och polisen som en fiende. Tolvåringar kastar inte sten för att de saknar heltidsjobb. De gör det för att det är spännande och för att få status bland äldre ungdomar. Politiken har sin roll i att bryta den utvecklingen, men den klarar sig inte ensam.

”Det finns jobb att få om man söker. Det finns fritidsgårdar, det finns föräldrar som stöttar. Allt det där svarta som beskrivs är långt ifrån hela sanningen”, sade Sabrin Nekach som bott i Husby hela sitt liv till DN Sthlm i tisdags. Det är hoppingivande att läsa lokalbor som tänker så.

Hur minskar den ojämlikhet som finns? Vänstern gillar stora offentliga satsningar. Men politikerna satsar redan enorma summor pengar på dessa utsatta orter. Projekt efter projekt efter projekt. I ett avsnitt av programserien Det delade Sverige tog journalisten Katarina Gunnarsson upp den projekttröttheten som finns i ett område som liknar Husby. Jobb i ett integrationsprojekt och sedan arbetslöshet igen. Och sedan börjar karusellen om igen. Att bara säga att man ska ”satsa mer” leder ingenvart.

Men vissa saker är verkligen svarta, och inte bara mediala svartmålningar. Den som bor i Husby, Rinkeby, Rosengård eller Bergsjön har i dag inte samma rättigheter som den som bor i Limhamn, Askim eller på Lidingö. På pappret har de förstås det. Men i realiteten är de i stor utsträckning utlämnade till lokala, destruktiva krafter. Få vågar därför vittna i rättegångar, vilket lämnar fältet öppet för parallell rättsskipning. Det är dessa vanliga medborgare som tar smällen när stenkastarna och de kriminella tar över deras områden. Det är inte polisen och politikerna, utan stenkastarna och de kriminella som trampar på deras rättigheter. Såklart vill de kriminella att polisen håller sig borta från Husby, eller Backa och Rosengård för den delen. På många liknande orter finns samma sorts kriminella som tjänar på att det upprättats parallellsamhällen. De har allt att vinna på en allmän misstänksamhet mot ordningsmakten.

Enligt en ett år gammal artikel i Metro, från när upploppen pågick för ett år sedan, byggdes konflikten upp efter att polisen trappat upp razziorna mot knarklangare i området. Ingen överraskning då att de flesta som är misstänkta för upploppen är tidigare dömda. Budskapet är: ”Stör oss inte!” Stenarna som haglat är inte bara ett uttryck för ett generellt missnöje, utan också en del av en regelrätt maktkamp mot staten. Det Mehmet Kaplan (MP) sade för ett år sedan, gäller än i dag: ”På sina ställen har kriminella lättare att rekrytera än vad de politiska partierna har”.

Det verkar finnas vissa likheter med liknande upplopp. Uppdrag granskning tar upp Paris 2005 då den utlösande faktorn var två pojkar med invandrarbakgrund dog efter att ha gömt sig från polisen. I London 2011 var det en svart man som sköts ihjäl i Tottenham. Det verkar finns en känsla av ”vi och dom” i flera områden med hög andel med invandrarbakgrund. Det är inte ett problem som är isolerat till Sverige, utan finns i flera länder, vilket exemplen visar. Exakt när det sker och vad som blir den tändande gnistan verkar dock slumpartat.

Det finns de som säger sig föra förortens talan. Men de liknar oftare apologeter för kriminella och våldsamma aktivister. Allt är polisens och övriga samhällets fel. Vi mot dem. Uppdrag granskning visar sekretesstämplade dokument om hur polisen anser att Megafonen underblåste oroligheterna. Megafonen gick ut och kallade dödsskjutningen av 69-åringen för mord och krävde en ursäkt av polisen. En hemsk händelse, som de alltså medvetet försökte profitera på. I programmet visas också Megafonens presskonferens, som de höll under pågående upplopp, där deras talesperson Rami Al-Khamisi sade att ”Det som hände i måndags var ett mord på en av våra grannar. En konflikt mellan polisen och Husbys medborgare.”

Polisen mot medborgarna. Som om Sverige vore en polisstat. Det är lätt att räkna ut vem som tjänar på att fler tror på en sådan världsbild.

Quena Saruco i Megafonen sade på samma presskonferens att polisen var de som attackerade, inte tvärtom. Hon kom med anklagelser om att polisen kallar förortsbor för ”råttor, luffare, negrer”. I Uppdrag Granskning framkommer det dock att bara två anmälningar om det inkommit, varav en är polisens egen efter medieuppgifter. Sanningshalten i påståendena är svår att bedöma. Men påståendet passar verkligen som handen i handsken på Megafonens världsbild. För Megafonens syfte är klart: polarisera förorten mot det övriga samhället. De vill framställa omvärlden som en fiende. Polisen som förövare. I Göteborg är det Pantrarna, Megafonens systerorganisation, som intar samma position i debatten, med identisk världsbild och retorik. Men vare sig Megafonen eller Pantrarna är representanter för förorten.

De har en egen agenda. Inte heller kriminella eller stenkastare är representanter för dessa utsatta orter. De bör inte heller behandlas som det. En bättre gissning är att det är de som ringer in till larmcentralen är mer representativa för Husbys invånare.


Lämna en kommentar


9 kommentarer

  1. tami says: 18 maj, 2014 kl. 03:37

    O vad är din agenda om jag får fråga? Göra reklam för liberaler och moderater? Ser rakt igenom din skitsnack!

    Svara
  2. tami says: 18 maj, 2014 kl. 03:24

    ”Men vare sig Megafonen eller Pantrarna är representanter för förorten.
    De har en egen agenda. ”
    Är det så? Och vad exakt är deras agenda? Känner du aktivister inom dessa organisationer? Och vem tycker DU ska representera husby/förorten? Vem skulle du vara bekväm med? Tala gärna om det. Och låt mig fråga ännu en gång; var bor du?

    Svara
  3. tami says: 18 maj, 2014 kl. 03:22

    Du bor absolut inte i husby,det märks och hörs på din retorik och inställning. Dina teorier är baserade på vad du ser och du är för långt bort för och kunna se ordentligt. Vart bor du? Så vete fan varför du känner att du kan kommentera och analysera situationen korrekt. Bara irriterande.

    Svara
  4. Kristian W. says: 15 maj, 2014 kl. 16:01

    Det faktum att dessa kravaller uppstod är en tragedi men även en ögonöppnare. Detta skulle förmodligen inte ha hänt om inte utanförskapet och segregeringen fått växa sig så stark den gjort i vårt land. Sverige har en hög internationell svansföring när det gäller att ta emot människor som flyr från krig. Detta är någonting positivt, Sverige både kan och ska ta sitt ansvar.

    Problemet är att Sverige i många fall inte på ett värdigt sett kan ta emot och integrera alla människor som söker sig hit genom bland annat den enorma bostadsbristen i kombination med en dåligt fungerande arbetsförmedling. Detta bidrar till att utanförskapsområdena växer i antal och risken för fler potentiella Husbykravaller ökar. Hur man än vrider och vänder på saken så når varje samhälle en kritisk punkt där integrationen inte längre fungerar till följd av ovannämnda brister.
    Är det då inte en möjlighet att för en kort, begränsad tid minska invandringen för att samhället ska hinna integrera människor som redan bor här? Det handlar trots allt om människors rätt att få bli integrerade i det svenska samhället.

    Svara
  5. Torkel A says: 14 maj, 2014 kl. 23:36

    Lite bakgrund.

    De två unga männen i Paris gömde sig inuti en elektrisk transformatorstation och dog av elchock, troligen för att de pillade på fel spak därinne. Det var inte polisens fel. Om man ska skylla på någon kanske den franska skolan ligger illa till eftersom de två unga inte lärt sig så mycket franska att de kunde förstå skyltarna med orden ”livsfara” och ”tillträde förbjudet”.

    Beträffande Tottenham var den skjutne vad jag förstått en välkänd gangster som vid det aktuella tillfället försökte undgå att bli gripen genom att öppna eld mot polisen. När polisen besvarade elden föll det sig så illa att gangstern skottskadades så illa att hans liv inte kunde räddas. Även i detta fall var alltså dödsfallet självförvållat.

    Trist att Arpi, som annars verkar mån om att sanningen ska få en chans att komma fram, väljer att förtiga verkligheten.

    Svara
    • Ivar Arpi says: 15 maj, 2014 kl. 08:05

      Hej Torkel!

      Jag förtiger inte sanningen. Däremot ville jag lyfta fram en annan aspekt än det du nämner. Det ena utesluter som bekant inte det andra.

      Ivar

      Svara
      • Marre says: 11 juni, 2014 kl. 11:43

        ”Jag förtiger inte sanningen. Däremot ville jag lyfta fram en annan aspekt än det du nämner. Det ena utesluter som bekant inte det andra.”

        Att utelämna viktiga bakgrundsfakta är inte att förtiga sanningen utan att…? Vänligen förklara.

        Svara
    • Marre says: 11 juni, 2014 kl. 11:39

      Tack Torkel, som vanligt är det i kommentarsfälten man hittar sanningen och hela bilden.

      Svara
  6. Jan Sjunnesson says: 14 maj, 2014 kl. 18:13

    En boende i Husby reagerade som Ivar men med andra ord:

    http://sjunne.com/2013/06/05/en-irakier-skaller-ut-husbyglinen/

    /Jan Sj

    Svara