Käbbel på socialdemokratisk hemmaplan

Kommun- och landstingssektorns intäkter år 2007 var drygt 724 miljarder kronor. Det kan vara värt att hålla den siffran i minnet när regeringen berömmer sig av att ”rädda jobb” genom extra statsbidrag på 7 respektive 5 miljarder kronor årligen i extra bidrag under kommande år. Högt räknat 9 000 jobb i en sektor som anställer 1,1 miljoner personer. Än mer så när socialdemokraternas alternativ är att bjuda över regeringens tillskott med 5 miljarder för innevarande år och 3 miljarder nästa år. Den förra socialdemokratiska summan beskrivs i dagens SvD (ej på nätet) av Marie Granlund (s) som skillnaden gentemot en regering som ”inte ger någonting”.

Detta trots att skillnaden för kommunsektorn mellan regeringens och oppositionens bud inte ens är en procent. Och trots att regeringen tidigare vidtagit två underlättande åtgärder för kommunernas ekonomi, fastighetsskattens omvandling till kommunal avgift och sänkt arbetsgivaravgift, som socialdemokraterna varit emot, vilka uppgår till en något större årlig förstärkning (8 miljarder per år).

Visst får regeringen skylla sig själv för att ha gjort extratillskott av bidrag ur statsbudgeten till signalfråga för ”ansvar” och anslagen till utgiftsområden som skolan till ett självändamål. Men detta sker också för att mediedramaturgin inte tycks medge något annat. Att sänkta skatter är en besparing för en stor arbetsgivare som kommunerna (som även av samma skäl skatteplanerar) tycks vara för krångligt att förklara. Därför kan socialdemokraterna upphöja marginella skillnader på några promille mellan budgetalternativ som båda går i riktning mot höjda bidrag till en avgrundslik ideologisk konflikt.

Vad har sossarna för övrigt för medietränare? Granlunds svar på frågor om skolan, som SvD-artikeln handlar om, är så desperata att vika ut sig om arbetslösheten att det framstår som närmast Ringholmskt.