Hess mot folkgrupp – en dom i tiden

Som troende muslim tyckte 19-årige Azhar Ahmed att det USA-ledda Afghanistankriget från 2001 och framåt var illegitimt. Där deltog hans eget land, Storbritannien, som bekant i insatsen. När afghaner dog var det ingen som sörjde, men när brittiska soldater dödades blev det ceremonier och sorgsna rubriker. Hur rimligt och rättvist är det egentligen, undrade Ahmed? Så dödades sex brittiska soldater 2012 i en attack i Lashkar Gah i Afghanistan. Den dödligaste attacken på de brittiska styrkorna i landet sedan 2001. Britterna sörjde. Afzhar Ahmed ansåg att det var ett hyckleri. Varför inga rubriker om döda afghaner? I vredesmod gick han in på sin Facebook-sida och skrev: ”alla soldater borde dö och fara åt helvete”. Konsekvensen? Polisen kom och knackade på. Senare samma år dömdes Afzhar Ahmed för ett rasistiskt motiverat hatbrott. Kontexten han skrev i, att han tyckte att vanliga afghaner som dog inte fick någon uppmärksamhet, ignorerades helt i domen. Domstolen slog fast att uttalandena var ”nedsättande” och ”uppviglande”.

Var det en rimlig dom? En arg 19-åring formulerade sig klumpigt. Men hatbrott?

Låt mig ta en liten omväg för att beskriva ett aktuellt fall som liknar Azhar Ahmeds.

Under protesterna på Tahrirtorget begicks systematiska och omfattande våldtäkter av kvinnorna på torget. Den egyptiska aktivisten Soraya Bahgat berättade om ”helvetescirklar” där männen omringade enskilda kvinnor och slet av dem kläderna. Denna situation resulterade i att frivilliga, både män och kvinnor, gick samman och bildade Tahrir bodyguard för att försöka skydda de kvinnliga demonstranterna. Egyptens kvinnor kämpade på två fronter – både mot regimen och mot de islamistiska krafterna i demonstrationerna. Under protesterna på Tahrirtorget mellan den 30 juni och den 4 juli 2013, som tvingade fram militärens ingripande mot Muhammed Mursi, rapporterades 91 fall av våldtäkt och trakasserier, visade Human Rights Watch i en rapport. Liknande siffror rapporterades ända sedan de första demonstrationerna mot Hosni Mubarak 2011. Mörkertalet var stort. De allra flesta fall anmäldes inte ens, eftersom polisen sällan tar kvinnor som blivit våldtagna på allvar. Även utländska kvinnor drabbades. 2013 våldtogs en 22-årig holländsk journalist på Tahrirtorget, vilket liknar fallet från 2011 då den sydafrikanska journalisten Lara Logan våldtogs på samma torg. Det här är inte isolerade fall. 1 av 200 egyptiska kvinnor har inte blivit sexuellt trakasserad, visar en ny rapport från FN. Och det gäller i vardagslivet i hela Egypten, inte bara i demonstrationerna på städernas torg. Det är i princip så nära 100 procent man kan komma i enkätsvar.

En våldtäktsepidemi svepte under den arabiska våren genom Tunisien, Jemen och Syrien där de gamla regimerna utmanats eller störtats. Kvinnor som rör sig fritt löper stor risk att överfallas. Enligt Amnesty, och egyptiska organisationer som Tahrir Bodyguard, har attackerna mot kvinnor ofta varit organiserade. Budskapet var att det offentliga rummet inte är till för kvinnor. Att de borde hålla sig hemma. Inomhus. Inte bara regeringsmakten, utan även revolutionen tillhörde män, män och åter män. ”En tjej bidrar med 100 procent till sin egen våldtäkt när hon försätter sig i den sortens situationer”, kommenterade Adel Abdel Maqsoud Afifi, egyptisk polis, lagstiftare och islamist, saken till New York Times (26/3 2013).

En fullständigt vidrig situation rådde alltså inte bara på Tahrirtorget, utan i stora delar av regionen.

Det tyckte även Michael Hess. Under en krönika i Aftonbladet som handlade om de pågående våldtäkterna på Tahrirtorget skrev han: ”när ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från [Mellanöstern och Nordafrika]”. För detta dömdes han i torsdags i Blekinge tingsrätt för hets mot folkgrupp.

Är Hess påstående sant? Det saknar betydelse, anser Tingsrätten i domen. Varför? Jo, Hess underlät sig i sin kommentar på Aftonbladet att hänvisa till etablerad forskning eller islamska källor. ”Tingsrätten konstaterar därför att det är uppenbart att Michael Hess uttalande inte varit en del i en saklig och vederhäftig diskussion.”

Vi backar ett steg. Är islam helt väsensskild från andra religioner? Ta ICA-reklamen inför årets påsk där ICA-Cindy äcklades av nattvarden. De raljerade över centrala kristna trosuppfattningar. Hets? Knappast. Smaklöst? För vissa.

Ett annat exempel: ”Kristna värderingar är inte bara att älska sin nästa, utan handlar till exempel om synen på abort och kvinnans ställning i familjen”, sade Margit Silberstein, SVT:s politiska kommentator, i Aktuellt i onsdags kväll (7/3). Silberstein ville låta påskina att kristendomen är kvinnoförtryckande. Efter att hon fått kritik skrev hon ett förklarande blogginlägg där hon vidareutvecklade. Då tog hon även upp ett exempel med en rättrogen katolik som ogillar både kvinnor och homosexuella. Ägnar sig Silberstein åt hets mot kristna? Bör hon dömas för att hon inte hänvisade till "etablerad forskning"? Det minimikrav för att yttra sig som Blekinge tingsrätt kallar ”vederhäftighet”.

Nej, Silberstein ansluter sig till en lång historia av tänkare som har betraktat kristendomen, och organiserad religion, som kvinnoförtryckande. Åtminstone om hon menar som hennes kritiker anser. Att diskutera om uttalandet om kristendomen är rätt eller inte är fullt rimligt, och det är en pågående diskussion både i och utanför kyrkorna. Twitter och Facebook hade tvingats lägga ned om tingsrättens krav på "vederhäftighet" genomdrevs mot alla.

Pluralism och värdet av mångfald brukade betyda att människor med olika åsikter och levnadssätt skulle tolereras. I dag betyder det snarare att vissa på förhand definierade grupper, om de uppfattas som svaga, ska få privilegiet att fredas från kritik och obehag. Det innebär att vissa grupper har friheter, medan andra har skyldigheter mot dessa grupper. Det blir tydligt om man läser domen mot Michael Hess. Där skriver tingsrätten att man inte bara får nyttja sin yttrandefrihet hur som helst utan även har ”en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och därför utgör angrepp på deras rättigheter och inte bidrar till någon form av allmän debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.”

Michael Hess är sverigedemokrat. Men det ska inte domstolen bry sig om, så klart. Alla ska vara lika inför lagen. Men Blekinge tingsrätt verkar ha misslyckats med detta fundamentala krav i en rättsstat. Hess dömdes, liksom Azhar Ahmed, för tankebrott, och för att han inte anslöt sig till den påbjudna visionen om framsteg i relationer mellan olika samhällsgrupper. Inget i domarna mot någon av dem antyder att de utgör något som helst hot mot någon. Det finns mycket att säga om med Hess uttalande, men det ska göras i en öppen debatt, inte dikteras i rätten.

Hess dömdes av den enkla anledningen att han inte höll tillräckligt god ton.