Gemytlig grillkväll med liberala EU-kandidater

Fri och intensiv konkurrens om liberala väljare önskade Neos chefredaktör Sofia Nerbrand inför gårdagskvällen grillning av EU-kandidater. Korta appeller och en längre frågestund gjorde förhoppningsvis kandidaterna både lagom möra och tilltalande för publiken, som dessförinnan bjöds på redaktionslagad (Anna-Karin, Andreas och Lena) plocktallrik med primörer bestående av färskpotatissallad, seranolindad sparris, laxros med pepparrotscremé samt senaps- och honungsslungad melonsallad.

Överreglering, öppenhet eller charm

Marit Paulsen (fp) ville bli vald för sin skönhet och charm, men såg framför allt fram emot att via Lissabonfördraget å parlamentets vägnar få montera ner EU:s jordbrukspolitik, pengar som i dessa kristider istället borde satsas på infrastruktur, även om betydande jordbrukssubventioner ska bevara kulturarv och naturens reningsverk.
Olle Schmidt (fp) inledde med att bejaka personval även om det gått honom emot, och även om han lite ursäktande inför den liberala publiken sade sig ha spår av både folkpartistiskt frisinne och socialliberalism så ville han framför allt fortsätta att engagera sig för öppenhet i finansiella transaktioner och varnade för en överreglering av marknader, som båda de stora konservativa och socialdemokratiska grupperna i EU-parlamentet är förtjusta i.
Christian Engström (pp) menade föga förvånande att den viktigaste frågan handlar om frihet på nätet och gjorde klart att denna frihet är en negativ rättighet till yttrandefrihet och handlar inte om att staten ska tillhandahålla ”gratis” bredband. Han kritiserade också EU:s Lissabonfördrag för att förstärka de korporativa drag med en icke-vald kommission i nära samarbete med näringslivets organisatoriska särintressen, och verkar med detta ha breddat piratpartiets politiska agenda inför valet.
Lena Ek (c) berömde sig för att vara en av dem som förändrat centerpartiet till ett modernt liberalt parti, bland annat det första partiet att ta ställning mot övergångsregler för östeuropéer och för öppenhet, något som nu visar sig var både principiellt rätt och ekonomiskt klokt. Hon menade att en av de viktigaste frågorna är att inte stänga ute flyktingar från Afrika som nu hamnar på fängelseön Lampedusa eller druknar i sina försök att få en bättre tillvaro i Europa.
Christoffer Fjellner (m) hade efter fem år i utskottet för internationell handel rikliga exempel på den protektionism han ägnat sin tid och energi åt att bekämpa. Samma G20-länder som både i år och förra året talat mot protektionism på gemensamma möten har sedan förra året rest 47 nya handelshinder på hemmaplan. Världshandeln krymper i år med 9 procent och att bevara den öppna handeln såg han som den enskilt viktigaste frågan.
Gunnar Hökmark (m) tog avstamp i de 20 år av liberala förändringar som burit Sverige och grannländerna på andra sidan Östersjön, och efterlyste samma idéburna ledarskap för de kommande 20 åren. Han lanserade en ny modern ekonomisk teori, att export förutsätter import och att båda bör vara fria från restriktioner. En sympatisk och empiriskt belagd ansats, men i den vetenskapliga världen är detta samband länge känt som Lerner-symmetrin  (efter Abba Lerner, 1936) som visar att försök att begränsa import medelst skatter eller tullar har samma effekt som att beskatta och därmed motverka export. Det där med att ta åt sig äran för andras vetenskapliga resultat syntes också i att Hökmark ville avreglera jordbruket och avskaffa alla subventioner, men använda dessa skattepengar för att tredubbla forskningen på EU-nivå.

Alla mot regeringen om avstängning av fildelare
Frågestunden bjöd på det mesta från snus till terrorism. I många frågor blev det intressanta konflikter mellan stort och smått och huruvida frågan lämpar sig för överstatligt beslutsfattande. Snusfrågan tyckte till exempel Olle Schmidt att varje land skulle avgöra, medan Christofer Fjellner menade att det är en självklar del av fri rörlighet att man inte får förbjuda andras handelsvaror utan sakliga skäl, vilket saknas i det här fallet. På samma sätt blev det konflikt mellan de i panelen som ville se abortfrågan som en moralfråga som av både praktiska skäl och av subsidiaritetsskäl ska ligga på varje medlemsstat (då kan man även utnyttja den fria rörligheten för att komma runt restriktiv nationell lagstiftning) och Lena Ek som måttade upp centerpartiet på den egna kroppen för att visa på att detta inte får vara ett undantag för mänskliga rättigheter. Överstatlig angelägenhet eller inte beror alltså på hur man ser frågan. I frågan om terrorism fanns istället en skillnad i hur man såg på problemet, där framför allt Christian Engström menade att terrorism blivit ”något man skrämmer barn och väljare med” och att åtgärderna på många områden redan gått alldeles för långt.
Det mest dagspolitiskt aktuella var dock hur centerns Lena Ek sade sig vara förbannad på centerns kommunikationsminister Åsa Torstensson för hur de agerat angående ständiga förslag i EU-byråkratin om att stänga av fildelare från internet utan rättslig prövning. Här syntes samtliga liberala EU-kandidater vara på klar kollisionskurs med regeringens agerande. Lena Ek kom med beskedet att regeringen inte aktivt kommer att driva motsatt linje när frågan diskuteras i ministerrådet, men regeringen kommer inte heller att stödja de svenska EU-parlamentarikernas linje. (Mer om dessa turer i Henrik Alexanderssons artikel Fortfarande i trotsåldern i Neo nr 2 – 2009)
Christofer Fjellner bjöd även på tänkvärda slutord när han beskrev varje makthavares impuls att se sig själv som sittande på lösningen och att debatten kanske mer borde handla om hur många förslag de hade stoppat, och inte bara om vad de vill genomföra.

Markus ”Lake” Berglund har skrivit ett långt och läsvärt referat om hur Lena Ek kritiserar Åsa Torstensson och Eva Westerberg gav en tidig interiör. Websändningen från evenemanget ser du här. Bilder kommer under dagen.