Fotbollsdissidenten

In the 1986 the Klopfleisches applied for visas to emigrate, and three years later their request was granted. The Stasi had chosen the moment with care: [Helmut] Klopfleischs mother was on her deathbed. ‘I begged the stasi to let me stay for a couple of days. The doctor had told me that my mother had a few hours to live. I told the stasi and they said, “A few hours, we know. Either you leave today, or never.” So I went and five days later she died. I wasn’t allowed back for her funeral.’

Simon Kuper skriver i The football dissident om Helmut Klopfleisch som bode i öst, men hejade på västlagen i fotboll, vilket som i likhet med annat avvikande beteende ådrog sig regimens och polisens ogillande. Bara ett av många människoöden som påminner om hur det var att leva under DDR-diktaturen, och vilka avskum det var som styrde den, in i det sista. Människor som med sadistisk lust förvägrar en man att vara vid sin mammas sida när hon ska dö.

Utdraget kan kanske tjäna som en liten påminnelse till tramsande posörer som Natalia Kazimierska och Björn Elmbrant som försöker bagatellisera det kommunistiska förtrycket som om den hemliga polisen i öst inte vore värre än en betalningsanmärkning i skakiga kreditsystem.

Läs hela kapitlet i Simon Kupers bok Football against the enemy.