Mattias Svensson - 9 november, 2009

Fotbollsdissidenten

In the 1986
the Klopfleisches applied for visas to emigrate, and three years later their
request was granted. The Stasi had chosen the moment with care: [Helmut] Klopfleischs
mother was on her deathbed. ‘I begged the stasi to let me stay for a couple of
days. The doctor had told me that my mother had a few hours to live. I told the
stasi and they said, “A few hours, we know. Either you leave today, or never.”
So I went and five days later she died. I wasn’t allowed back for her funeral.’

Simon Kuper skriver i The football dissident om Helmut Klopfleisch
som bode i öst, men hejade på västlagen i fotboll, vilket som i likhet med annat
avvikande beteende ådrog sig regimens och polisens ogillande. Bara ett av många
människoöden som påminner om hur det var att leva under DDR-diktaturen, och
vilka avskum det var som styrde den, in i det sista. Människor som med sadistisk
lust förvägrar en man att vara vid sin mammas sida när hon ska dö.

Utdraget kan kanske tjäna som en liten
påminnelse till tramsande posörer som Natalia Kazimierska och Björn Elmbrant
som försöker bagatellisera det kommunistiska förtrycket som om den hemliga
polisen i öst inte vore värre än en betalningsanmärkning i skakiga
kreditsystem.

 

Läs hela kapitlet i Simon Kupers bok Football against the
enemy
.


Lämna en kommentar