Johan Ingerö - 21 oktober, 2010

EU i våra sängar

Liksom vid tidigare tillfällen då jag skrivit om abortfrågan har den förra texten i ämnet orsakat viss debatt, en debatt som kompliceras av den inneboende motsättningen. Exempelvis ringde vänstertidningen ETC upp mig för en kommentar. I korthet lät samtalet ungefär så här:

ETC: Varför vill du inte driva på för att Sveriges abortlag drivs på EU-nivå?

JI: För att jag vill ha den kvar.

ETC: Men är det inte viktigt att alla kvinnor får den här rätten?

JI: Visst, men det är inte ett alternativ. Överstatlig abortpolitik kommer, om den införs, att vara en kompromiss mellan länder som å ena sidan Sverige, men å andra sidan Polen. De kanske måste liberalisera något, men vår politik kommer samtidigt att skärpas. Jag är inte beredd att betala det priset.

Den här argumentationslinjen ger ständigt upphov till samma sorts förvirring. I Sverige anses det jättekonstigt att inte vilja lagstifta om allt man tycker. Det viktiga är att man tycker att ”vi måste göra något” och att ”vi kan inte vara tysta när…” oavsett vad detta leder till. Så resonerade exempelvis den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg när hon, givetvis oavsiktligt, utlöste den senaste abortcirkusen.

Så resonerar även många svenskar nu, när EU-parlamentet har klubbat ett grottkonservativt direktiv om sex veckors obligatorisk barnledighet (för nyblivna mammor) och två veckors frivillig ledighet (för dito pappor).

Socialdemokraterna har, detta till trots, röstat för direktivet, eftersom det totalt sett ”stärker rätten till föräldraledighet inom EU”, och finner det uppenbarligen mödan värt att offra Sveriges hittillsvarande linje om jämställdhet mellan könen.

Det är ett pris som de uppenbarligen är beredda att betala, men jag är alltså inte det. Trots att jag tycker att det finns en poäng med föräldraledighet. Att exempelvis italienerna inte förökar sig snabbt nog för ekonomipolitikernas smak är inte svenska föräldrars problem, och absolut inget skäl att införa tillfälliga arbetsförbud för halva Europas befolkning.

Och just därför finns det ingen anledning att fatta dessa beslut i Bryssel eller Strasbourg, långt från de medborgare som faktiskt berörs. Det kan vara något att tänka på nästa gång Carina Hägg vill leka abortmissionär, nästa gång Birgitta Ohlsson vill införa en ”europeisk sexköpslag” eller nästa gång Åsa Regnér brännmärker någon politiker som inte vill springa hennes ogenomtänkta ärenden i Europas maktkorridorer.

Den sorts processer som de här damerna vill dra igång kan nämligen ge upphov till helt andra beslut – beslut som faktiskt kan få betydligt värre följder än att Birgitta Ohlsson inte får sitta i regeringen.


Lämna en kommentar


9 kommentarer

  1. Elli says: 22 oktober, 2010 kl. 17:14

    av abortindustrin är sjukt, djupt lögnaktigt och förnekande mänskliga grundläggande behov.

    Svara
  2. Elli says: 22 oktober, 2010 kl. 17:13

    Läs vad tjejerna i bloggar och på sajter som ”familjeliv” berättar om, läs om alla tårar, all vrede och smärta som de ger utlopp för.

    Tror ni att ni är civiliserade för att ni lojt men ”självklart” står upp för en abortsyn som är stenålders, omänsklig, sjuk…? Jag säger er, det är precis tvärtom, men det verkar finnas få som är modiga och självständiga nog att söka sanningen. Man hoppar på PK tåget som alla svenskar piskas upp på och så inbillar man sig att man är radikal och godhjärtad, modern och upplyst.

    Men det är precis t v ä r t o m.
    Med vilken rätt anser ni, avlivar man t ex ett sjutton veckors ofött barn bara för att mamman av någon anledning säger sig vilja det?

    Utan att hon behöver ens ställa upp på ett samtal eller svara på någon enda fråga om orsaken till hennes beslut, innan samhällets bödlar tar vid och genomför lagenlig människoslakt.

    Med vilken rätt om vi nu utgår från att lagar kan vara motbjudande omänskliga och irrationella, även i vårt land? Och vet ni om att många inom sjukvården tycker det här är väldigt jobbiga arbetsuppgifter att ta rätt på små barn som till och med kan gnälla och rycka när de föds fram?

    Säger bara: det behövs folk med hjärna och hjärta för att fatta och se vad som pågår. De som lydde order under förintelsen var kanske fega i våra ögon, men de gjorde ju bara vad överheten bestämt. Som ett lydigt folk. Och hade de protesterat hade de kanske mist huvudet.

    Hela resonemanget sunt försvaret

    Svara
  3. Elli says: 22 oktober, 2010 kl. 16:50

    Bara killar noterar jag, och bara kvinnor som avhandlas plus abortcirkus och underförstått icke förhandlingsbara lagar som många fega män tror att de måste heja på och försvara för att inte stöta sig med amasonkvinnorna och det politiskt korrekta.

    Men många av oss kvinnor tycker faktiskt inte att abortmissionärerna Carina Hägg, Birgitta Ohlsson & co är bra representanter för oss. Den förvrängda kvinnosyn och så kallade feminism de företräder tycker jag och många med mig är det ultimata kvinnoförtrycket, att man som kvinna ska vara sexuellt tillgänglig non-stop och ständigt vara beredd att avliva den egna avkomman om sexet ger oplanerat resultat.

    Det slags kvinnosyn passar i sovjetsammanhang där man redan våldfört sig på mänskliga rättigheter.

    Abortlagen ger dessutom en ständigt öppen utväg för sexmissbrukande män som bara kan hänvisa kvinnan til hennes ”rättighet” att beordra samhället att likvidera det barn hon bär på. Om man nu utgår från att karlar är svin som vill ha sex men inget ansvar, som tycker det är okej att kvinnan får gå igenom det som kanske blir hennes livs inkörsport till ångest och depression – eller förträngda förbjudna känslor av att hon gjort något djupt felaktigt, fast det utåt sett är lagligt och okej.

    Om man å andra sidan utgår från att mannen är delaktig i barnet som båda har avlat, så är väl abortlagen inget annat än den värsta kränkning mot mannen. Som endast har skyldigheter men ingen som helst rättighet när det gäller det ofödda barn han är förälder till.

    Tror ni, handen på hjärtat, att vi kvinnor skulle finna sig i att män (ponera att ni bar barnet i era kroppar nio månader) tilläts döda den avkomma som vi är mödrar till?

    En kvinnor kanske skulle vara det, de som redan nu är förtryckta och enfaldiga nog att hylla abortvansinnet som en ”rättighet” för oss, men aldrig merparten. Vi skulle kalla det för diskriminering och förtryck vilket det också skulle vara.

    Svara
  4. Johan says: 21 oktober, 2010 kl. 22:07

    Verkar som att våra politiker är driftigare än jag trodde möjligt. Nu när svensk export lider har våra folkvalda snillen kommit på att vi kan exportera politik ner till de oupplysta på kontinenten. Synd de inte startade ett företag istället

    Svara
  5. Håkan says: 21 oktober, 2010 kl. 17:32

    Jag misstänker att dessa politiker inte nödvändigtvis är så dumma i huvudet att de inte förstår att lagstiftande på EU-nivå kan slå tillbaka. Jag tror att det till viss del handlar om posering, att visa upp på alla nivåer att man är en fin människa med ännu finare åsikter. Dessutom så har man ju gjort något. Och, gör man något i EU har man ju gjort mer än om man bara gjort det i Sverige.

    Om majoriteten av Europa röstar annorlunda så är det ju inte dessa politikers fel. Det är ungefär samma ”mindset” som ligger bakom symboliskt lagstiftande, alltså lagstiftande som inte har någon praktisk effekt, eller tom gör saken värre.

    Svara
  6. Makarov says: 21 oktober, 2010 kl. 16:43

    Kanske lite off topic, men…
    Birgitta Ohlsson var den enda, men mycket välgrundade anledningen, till att jag inte kunde rösta på folkpartiet. Ge henne mer luft i Sverige och vips har vi Alliansens svar på väljarflyktsdrottningen Mona Sahlin.
    Jag är naturligtvis rädd för mäktiga kvinnor. Men jag är inte helt genomelak. Ge Ohlsson något rejält och internationellt stort att sätta tänderna i. FN-ombud i Mellanöstern i familjepolitik och jämställdhet ?

    Svara
  7. Bosse J says: 21 oktober, 2010 kl. 16:41

    Det är extra märkligt att vänsterpolitiker inte accepterar att EU är en multikulturell skapelse till sin natur, inte vill ge lika värde till stater med annan social kultur för att istället tvinga på dom sin egen.
    En form av kultur-imperialism med stöd av centralmakt och lagstiftning.

    Det är onekligen lite kul att se hur de skjuter sig i foten på så många sätt, samtidigt 🙂

    Svara
  8. Rickard says: 21 oktober, 2010 kl. 15:54

    Mmm, det är lite förvånande att svenskar, som bevisligen reser mycket i världen, inte kan förstå att Sverige inte är världens navel utan en extrem nation i Europas utkanter.

    I princip vilket beslut som helst på överstatlig nivå innebär en anpassning till EU-genomsnittet.

    /Rickard

    Svara
  9. Allan says: 21 oktober, 2010 kl. 12:45

    Ja, kvinnor ska hålla sig hemma – utmärkt lagstiftning!

    Nä, allvarligt – förfärligt.

    Jag som en gång var väldigt EUpositiv; öppna gränser, öppen arbetsmarknad, fred, blir alltmer tveksam. Det var inte sånt här jag röstade ja till. Det är överhuvudtaget ingen EU-fråga.

    Nu har vi ett fjärde förmyndarorgan: Kommun, landsting, stat och EU.
    Ge mig lite luft att andas!

    Svara