Därför handlar debatten om kebab
För några dagar sedan skrev vår chefredaktör Paulina Neuding tillsammans med Johan Lundberg från Axess på DN Debatt om debatten om debatten om migrationspolitiken, och menade att den bär en stor del av skulden för Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.
Som ett brev på posten kom de obligatoriska gallskriken. På Expressens kultursida anklagades de för att legitimera rasism, och på Aftonbladets ledarsida har Paulina kallats ”en svensk Pia Kjaersgaard” (ej online). Det lustiga är att dessa utfall bekräftar tesen på DN Debatt: det är ohyggligt svårt att diskutera invandringspolitiken utan att anklagas för att diskutera (läs: svartmåla) invandrarna.
I sak håller jag med dem. Svensk migrationsdebatt sitter fast i vad som i vissa fall måste betecknas som marginalfrågor (burka och niqab i skolan) och i andra fall rena idiotier (det är gott med kebab). Det för knappast debatten framåt.
Den mest grundläggande underligheten är att de som hårdast fördömer SD – Mona Sahlin, Lars Ohly och andra som dem – har så förtvivlat svårt att klämma ur sig några tunga argument för varför invandring (och migration i största allmänhet) faktiskt är positivt. Trots sina förment välvilliga inställning gör de exakt vad SD gör – diskuterar invandrare snarare än invandring. Den relevanta politiska frågan lyder då: varför?
Jag hör som bekant till dem som anser att invandring precis som alla andra politiska områden både kan skötas och misskötas. Att diskutera invandring utan att ta hänsyn till detta är lika enfaldigt som att diskutera ”skatter”, ”bilism”, ”sjukvård” eller något annat utan att sätta frågorna i ett sammanhang. Här har icke-debatten bidragit till ett politiskt vakuum, som SD under denna valrörelse har lyckats fylla, åtminstone i partiets 340 000 väljares ögon.
Jag menar att de första spadtagen i SD-gropen inte grävdes när partiet bildades 1988, utan redan i skiftet 60-70-tal när svensk migrationspolitik kom att exkludera arbetskraftsinvandring och därmed flytta debattfokus till flyktingpolitiken. Då, för fyrtio år sedan, visste Svensson att invandringen bokstavligt talat hade bidragit till att bygga landet. Alla visste att Arbetsförmedlningen hade rekryterat byggjobbare utomlands, bland annat för att kunna motsvara efterfrågan på bostadsmarknaden.
Men arbetskraftsinvandrarna förklarades plötsligt oönskade, och det samvete som dåtidens politiker rimligen bör ha plågats av dövades med ”generös flyktingpolitik”.
Men flyktingar har av lätt insedda skäl inte samma möjlighet att omedelbart bidra till ett lands välstånd som arbetskraftsinvandrare har. I många fall vill de dessutom inte stanna längre än tills det ögonblick då det är någorlunda riskfritt att återvända hem. Därmed försvann egennyttan ur svensk migrationsdebatt. I stället kom allt att handla om ”vår skyldighet mot människor i nöd”.
Problemet med den sortens högtidsord är att inte alla tror på dem. Inte minst ekonomiskt och karriärmässigt lågpresterande svenskar i (verkligt eller inbillat) behov av bidrag fick plötsligt något att reta upp sig på, något att skyla sina egna tillkortakommanden bakom. Ur den verkligheten uppstod tankebanor som de hos Anna Handberg – en 23-årig bidragsberoende Malmötjej som retar sig på att invandrare är bidragsberoende. Hon retar sig inte, såsom exempelvis traditionella moderata väljare, på bidrag per se. Hon retar sig på att de inte i tillräckligt hög utsträckning går till henne.
Och därför röstade hon på SD i årets val.
Vi gör därför ett ohyggligt misstag om vi betraktar SD som ett ”högerextremt” fenomen. Snarare är SD de krossade förhoppningarnas parti. Ett alternativ för sossar som ser ”invandrarna”, snarare än ”börsdirektörerna”, som orsaken till klyftor och elände. Efter hand fick dessa missnöjesväljare sällskap av väljare från traditionell arbetarklass och även medelklass som tröttnat på gängbrottslighet och förfallande stadsdelar, på tramsdebatter om ”diskriminering” i form av elementära uppförandekoder på jobbet eller på skräckexempel som den SFI-skola där manliga elever systematiskt krävde kvinnlig underkastelse – och fick igenom sina krav hos skolledningen.
Och till slut blev de tillräckligt många för att lyfta SD över spärren.
Om Sverige hade behållit balansen mellan arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande hade Anna Handberg och andra inte på samma sätt kunna skylla invandringen för upplevda revor i den svenska välfärden. Om vi hade intagit en tuff attityd mot kriminalitet – all kriminalitet – hade ingen kunnat skyffla över hela skulden på invandrarna. Om Sverige hade varit kompromisslöst i sin hållning mot all diskriminering hade vi inte behövt välja mellan vissa invandrargruppers kvinnoförtryck och vissa svenska arbetsgivares motvilja mot att anställa invandrare. Vi hade nämligen, utan baktankar eller fåniga anklagelser fram och tillbaka, kunnat diskutera själva sakfrågan.
Men det har vi inte gjort, och nu har vi SD i riksdagen – paradoxalt nog insläppta av exakt samma politiker som så tydligt markerar sin ovilja mot SD.
Men vad är då positivt med invandringen? Något förenklat utgör den, om den sköts på rätt sätt, svaret på Sveriges (och Europas) demografiska problem. Vi ligger inte lika illa till som Italien, där den infödda befolkningen minskar. Men vi är inte långt ifrån. Att allt färre får allt fler att försörja är en socialförsäkringsteknisk realitet.
Problemet är att våra ekonomiska system, inte minst vår arbetsmarknad, inte är anpassad för utländsk konkurrens, och det är en fråga som varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin vill ta i. För då tvingas de erkänna den grundläggande konflikten mellan å ena sidan öppna gränser och å andra sidan våra inhemska trygghetssystem – och de är smärtsamt medvetna om vilket val väljarna i det läget skulle göra.
De ser med andra ord ingen annan utväg än att vädja till vår naturs ljusa sidor, vår moraliska pliktkänsla att kasta en flytdyna till den som håller på att drunkna. Och denna pliktkänsla finns inte hos alla, i synnerhet inte hos dem som ser invandrarna som konkurrenter om de månatliga bidragsslantarna.
SD är egentligen inte särskilt starka, men deras politiska isolation ger partiet en särställning och genom mandatfördelningen även en möjlighet att sätta agendan. Därför brådskar det, om partiet inte ska växa ytterligare. Något av blocken, eller helst båda, måste för första gången presentera ett övergripande migrationspolitiskt program. Ett som väger in svenska intressen på ett sätt som väljarna kan ta till sig.
Jag anser att Sverige kan och bör släppa in fler invandrare, men också ställa betydligt tuffare krav på motprestationer. Dit hör att lära sig språket, att åtminstone delvis ta till sig landets seder och acceptera de jobb som finns. För det etablerade Sverige gäller det omvända, att sluta bygga skyddsmurar runt arbetsmarknaden och i högre utsträckning ta ansvar för det egna välbefinnandet.
Ekonomiskt är detta knappast särskilt svårbegripligt. Men politiskt är det en sjuhelvetes hård knut. Det svåra är inte att komma på vad som måste göras. Det svåra är att göra det och därefter bli omvald. Därför är det, som Paulina och Johan mycket riktigt påpekar, så förtvivlat svårt att diskutera migrationspolitik. Debatten handlar inte bara om sakfrågan, utan om själva grunden för Sveriges framtida ekonomi.
Så mycket enklare då att säga något insmickrande om kebab.
Här Johan , mer läsning för dig:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tystad-debatt-skapar-sds-framgang_5455875.svd
Här är en intressant artikel av Erixon du borde reflektera över Johan:
http://www.dagensps.se/opinionen/artiklar/2010/10/03/44610948/index.xml
Jag röstade inte på SD pga ev bidrag, utan pga det eskalerande våldet som måste förnekas för att hålla illusionen om multikulturens väl intakt och det centralt organiserade kulturella självhatet.
Så dina förenklingar av SD väljaren är aningen krystad.
Att vänstern är emot SD beror ju på att dom alltid har varit emot det som kan skydda landet och för det som hotar det. Förr var det Soviet , nu är det islam.
Att nu moderaterna har triangulerat sig till att bli det Nya Socialistiska Arbetar Partiet gör ju inte saken bättre.
På vilket sätt skulle invandring vara lösningen på Europas demografiska problem? Om man byter ut t ex svenskarna mot somalier så försvinner Sverige och ersätts av… Somalia. Är det en lockande vision?
Att straffa de kulturer som satsar på civilisationsbyggande, utbildning, arbete och ansvarsfullt barnafödande med att tvinga dem att försörja och på sikt ersättas av kulturer med diametralt motsatta prioriteringar är vansinne.
Om man putsar till och slipar ner och gnuggar bort delar av SD:s invandringspolitiska program som den står i partiprogrammet, skulle den bli ”godkänd” då? Är den främlingsfientlig eller är den bara sträng? Att vi accepterar att civilekonomer och kirurger kör taxi, är det inte discriminerande ?
Kan det anses elitistiskt och ”osvenskt=icke socialdemokratiskt” att ”lyfta ut” invandrare med kvalificerat kunnande och utbildning ur ”taxibilarna” och sätta de i de arbeten och ställning där de borde vara. En slags arbetskraftinvandring?
[…] finns också tydliga tecken på att invandringsdebatten mer handlar om en islamdebatt. Detta på grund av att det ofta är diskussioner relaterade till olika arketyper till islam och […]
Vill tillägga att jag i detta val röstade på ett alliansparti och anser att SDs politik och företrädare är högst bristfälliga. Däremot vill jag faktiskt veta varför vi måste föra den invandringspolitik vi för idag. De chockreaktioner och infantila kampanjer som dragits igång i Sverige förstår jag mig inte på. Jag vill se en mer nyanserad debatt om de här sakerna. Jag stödjer de etablerade partierna men kan inte förmå mig själv att se storheten i den förda invandringspolitiken. Det kan jag verkligen inte. Inte heller du hjälpte mig att se ljuset.
”Men vad är då positivt med invandringen? Något förenklat utgör den, om den sköts på rätt sätt, svaret på Sveriges (och Europas) demografiska problem. Vi ligger inte lika illa till som Italien, där den infödda befolkningen minskar. Men vi är inte långt ifrån. Att allt färre får allt fler att försörja är en socialförsäkringsteknisk realitet.”
Är det en naturlag att svenskar och européer ska föda allt färre barn så att det uppstår skevheter i befolkningspyramiden? Om du Ingerö menar att den ”demografiska krisen” är vad som motiverar svensk invandringspolitik är du ute på tunn is. Jag för min del har ingenting emot invandring förutsatt att den sköts på rätt sätt. Det är inte ett problem att svenska universitet rekryterar kineser som professorer exempelvis. Däremot förstår jag inte varför den enda lösningen på våra demografiska problem skulle vara invandring.
Varför inte istället ifrågasätta den förhärskande liberala kulturen med dess ensidiga fokus på individualism och självförverkligande? Här finner vi nämligen orsaken till varför vi har den demografiska utveckling vi har. Ett allt större antal människor i Sverige och andra västerländska länder är för självupptagna för att hinna med att bilda familj och uppfostra barn. De där små liven är nämligen ett farthinder i karriären. För att inte tala om hur svårt det är att ta med sig en liten bebis på en blöt fest jorden runt.
Men det där vill ju ingen höra talas om. Reaktionärt trams är det väl. Att ifrågasätta den långt gångna individualismen och självupptagenheten, det får man inte göra. För ”progressiva” liberaler och socialister är sjunkande barnafödande att betrakta som en naturlag. Det är en ofrånkomlig del av moderniteten.
Att endast en liberal invandringspolitik skulle vara lösningen på den demografiska krisen är dock självklart inte sant. Om man tillåter sig att tänka utanför boxen och ifrågasätter den moderna mentaliteten som sätter karriär och självförverkligande framför allt annat öppnar sig ser man andra väger att vandra. Det är inte så att vi bara kan fatta ett enda beslut. Vi kan nämligen ändra vårt förhållningssätt till hur proportionerna mellan karriär och familjeliv ska se ut.
Jag för min del tror inte alls att vi nödvändigtvis måste föra en liberal invandringspolitik för att rädda socialförsäkringssystem och välfärd. Den invandring som förs idag är kostsam och bidrar inte faktiskt inte till att lösa vårt demografiska problem. Invandrare blir nämligen också äldre och invandringen är inte tillräckligt stor idag för att förskjuta proportionerna mellan yngre och äldre på ett avgörande sätt. Det du säger är alltså rent nys och snömos. Visst, lite bättre än argument än att pizza och kebab är gott levererade du. Men det här var ingenting nytt. Argumentet att vår demografiska situation kräver invandring har vevats länge i debatten.
Innan jag köper din politik och tänker stödja en liberal invandringspolitik vill jag se resultat. Talet om att invandringen totalt sett ska bidra positivt till Sveriges utveckling måste infrias. Och när politiken idag är misslyckad är det väl inte särskilt smart att inte låtsas om det och bara tuta och köra.
[…] Läs Jon Voss utmärkta artikel om Sd:s ideologi. Läs! Läs även gärna Johan Ingerös artikel i NEO! […]
Hur som helst, dribblingen och trixandet hur SD ska stoppas/hindras/motarbetas verkar fortsätta. Kommer det att ge SD ännu flera supporters? Som sades härovan: överta invandringsdiskussionen, se problemen, agera utan att huka inför realiteter och SD förlorar flytkraft.
(…….men det verkar fanimig lättare att köra bilen på vatten)
Omfattande invandring av lågkvalificerad arbetskraft leder till överskott av sådan arbetskraft vilket leder till att ingen positiv spiral skapas för dessa, där arbetsgivare i behov av arbetskraft arbetar för att förbättra förhållandena för att locka till sig arbetskraft.
Detta är den stora nackdelen (möjligen vid sidan av kulturella problem) och den måste adresseras på något sätt. Antingen med tillåtande invandringspolitik eller med ett enastående bra företagsklimat. Den svenska vägen med stor invandring och uselt företagsklimat skapar bara misär för lågkvalificerade.
Mkt bra inlägg.
[…] har sedan påpekats igen i ett svar till Mohtadi i Expressen, och av Johan Ingerö på Neos hemsida. Lisa Bjurwald invänder är att vi visst talar om invandringens […]
Jag kallar dom heller inte flyktingar, skyddsbehövande är den term lagen använder. Det ska väl också tilläggas att den term som lagen använder ofta missbrukas i olika fall, det är bara att se på fildelardebatten och hur ofta ordet stöld används när det gäller vad som är upphovsrättsbrott. För att inte tala om Svenska akademins ordbok vars definition på flykting onekligen är bra mycket bredare än lagens, men det att diskutera semantik är kanske av begränsat intresse.
Och som jag sa, bara vi är på det klara med att det är ett moraliskt beslut vi måste ta, att som Johan försöka sätta nationella fördelar med asylmottagandet är lönlöst. Jag har svårt att se någon konkret (obs konkret) fördel för Sverige med asylmottagandet, Ingerös förslag att det kan vara en lösning på en åldrande befolkning är varken kvantifierbart eller vad jag tror de flesta ser som ett akut problem och om jag minns Neudingers TV4 debatt rätt så kom hon inte på något bra exempel på stående fot heller.
Som du säger så har vi i Sverige en bra mycket bredare asylrätt än de flesta andra länder, men jag tror också att det är lättare för de flestas samvete att inte utvidga asylmottagande än att begränsa det.
Frågan är vad majoriteten av svenskar tycker när SD vill ta bort följande grupp t.ex.:
”2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.”
Väldigt glad för att höra dina åsikter för de är så rätt. Dagen de vanliga partierna tar invandringsdebatten och erkänner att det finns verkliga problem som måste lösas är dagen då SD försvinner. Jag kommer ifrån Malmö och har personligen blivit nedslagen och känner många andra som också har det. Samtidigt blir ett skolfoto i bunkeflo ändrat av rektorn för eleverna har fotbollslandslagets tröjor på sig, det anses tydligen ”racistiskt”. Det är sådant som gör att man blir förbannad och när ingen tar i problemet och säger till att detta är sverige här kan man vara stolt över att vara svensk som många tar till sverigedemokraterna. Jag röstade personligen på alliansen för jag tycker att deras vinst är mycket viktigare men jag är glad att de har kommit in i riksdagen för det innebär att man äntligen börjar ta debatten. Tack igen för en bra insändare och så hoppas jag och ser fram emot en bra debatt om invandring och flyktigpolitik.
Erikun,
ALLA andra länder i västvärlden har tagit moralisk ställning för att utesluta dessa asylsökande. Jag anser att detta är korrekt. Du får för all del ha en annan uppfattning men VÄNLIGEN
1. Sluta att kalla dessa personer flyktingar
2. Inse att det är den Svenska asylpolitiken som är avvikande och extrem
Problemet, Utlandssvens, är att den kategori av asylsökande som ibland slarvigt kallas flyktingar av vissa och av SD liknas vid ekonomiska migranter faktiskt framstår som ganska utsatta i utlänningslagen. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20050716.htm
Man kan diskutera om och varför vi ska ha en bredare asylpolitik än andra europeiska länder och i vilken mån det påverkar vårt samhälle, men de ofta lyfta argumentet att det är bidragssökande utlänningar som släpps in i kategorierna ”Alternativt skyddsbehövande” och ”Övriga skyddsbehövande” är bara rökridåer för att undvika det moraliska ställningstagande som krävs för att utesluta dessa asylsökande.
Appropå Indiska it-specialister
http://www.arthshastra.com/images/DilbertOutsourcing
Johan,
Om vi nu ska ha en seriös debatt, kan vi åtminstånde sluta med detta djupt vilseledande användande av begreppet ”flykting”? Sverige införde 1989 lagstiftning som i stort motsvarar vad alla andra EU länder i dag tillämpar, dvs ganska strikt tillämpning av gällande FN konventioner. Detta revs upp av regeringen Bildt och man har ända sen dess haft helt egna regler som har mycket lite att göra med gällande konventioner. Dessutom har dessa regler varierat en hel del. Resultatet är att nästan inga (mindre än 10%) av de som i Sverige kallas flyktingar uppfyller de kriterier som hela övriga världen använder när man använder detta begrepp. Det är djupt ohederligt och vilseledande att hålla på med denna avsiktliga förfalskning av verkligheten.
Om man läser ditt inlägg och svaret till mig ovan är det svårt att tolka det som något annat än att du är för ALL immigration och att det du vill debattera är hur denna skall hanteras och motiveras. Detta är för all del en åsikt men vänligen notera:
1. Du vill då INTE prata om invandringspolitik eftersom detta handlar just om hur många och vilka man ska ta emot. Det du vill prata om är integrationspolitik.
2. Denna ståndpunkt går lång bortom vad man i övriga västvärlden kallar liberalt och en ärligare beskrivning är invandringsanarkist, dvs. motstånd mot alla regler vad gäller immigration.
Om det huvudsakliga motivet för fullständigt fri immigration är att ”svaret på Sveriges (och Europas) demografiska problem” bör det vara rimligt att titta på alternativa lösningar till detta problem. Detta debatteras flitigt i övriga världen och det är absolut INGENTING som säger att just immigration är den enda lösningen.
Problemen med en åldrande befolkning löses inte genom att öka invandringen. Invandrare åldras också. Som att låna mer pengar för att täcka räntekostnader för nuvarande lån för att ta det i ekonomiska termer.
Det enda som löser de problemen som finns med en åldrande befolkning är att höja pensionsåldern och att folk arbetar längre upp i åldrarna. Så enkelt är det. Detta är inget argument för eller emot invandring eller vad som är lämplig befolkningsmängd i Sverige, det är bara en reflektion över fördelningen bland invånarna mellan närare och tärare.
Så inga fler svepande formuleringar om att invandrare löser problemen med åldrande befolkning tack.
Varför tror alla att man bara röstar på SD av ren egennytta?
Jag är varken bidragsberoende eller lågutbildad.
Jag röstade på SD för att jag tror att vi har tagit in för många från alltför avlägsna kulturer på för kort tid.
Jag tror att vi inte har råd med det – varken ekonomiskt eller socialt.
Jag tror att det är adjöss med välfärdssamhället om det får fortsätta, och jag tycker svenska folket ska få svara på frågan om de vill ha en nattväktarstat.
Jag tror att vårt samhälle kommer att bli ett splittrat ”klan-samhälle” där egennyttan verkligen sätts i första rummet om vi låter det sociala kittet vittra bort.
Det är roligt att läsa olika begreppsförvirringar som förkommer i media.
Mångfald – vad är det? Är det att vi är kulturellt olika som grupp eller etniskt olika eller både och. Lägger vi tonvikten vid kulturella olikheter då menar jag att vi ”grupperar” individer (just att fastna i kebabträsket). Mångkultur innebär just att individer tillskrivs grupptillhörighet, detta innebär att denna individ begränsas demokratisk (genom sin tillhörighet till gruppen). Skall man dra mångkultur till sin spets så borde inte månggifte, bruk av kat, könsaparheit, sharia lagar osv vara olagliga/förkastliga. Som läget är nu så är kultur reducerade till mat och musik (mysigt) i mångkultursbegreppet.
Johan,
Verkligen en bra artikel. Men jag har tva invandningar: Att fixa ett bristande pensionssystem med invandring ar som att forsoka fixa en skottskada med silvertejp; det ar den inre blodningen som maste stoppas. Invandrare blir som bekant ocksa pensionarer vilket i syn tur kraver en aterigen okad invandring, och problemen skjuts, a la ett pyramidspel, pa framtiden.
Dessutom ar den invandring vi har idag en NETTOkostnad, och hjalper alltsa inte ett skvatt till pensionssystemet. Hade vi vant invandringen till arbetskraftsinvandring, eventuellt andrat politiken (dvs. lagre minimiloner och sink-or-swim valfard), sa hade invandringskostnaden kunnat vandas till en vinst. Men det kraver antingen en separatistpolitik a la apartheid eller en nedmonterad valfardspolitik. Inget av dem ar aktuellt. Dessutom kan man fraga sig hur produktiva individer fran lander med bnp per capita pa en tiondel av sveriges egentligen ar. Visst dessa landers fattigdom kan till viss del (eller helt) bero pa institutioner, men det kan ocksa finnas lag tillgang pa humankapital och det kommer naturligtvis ge konsekvenser i mottagarlandet, dvs. sverige.
Nej, nar man gor en cost-benefit av invandringen sa ar den storsta posten pa pluskontot den humanitara hjalpen. Precis som u-hjalpen. Jag ar dessutom ganska overtygad om att vi far mer ”bang for the buck” (mer ”humanitet per krona”) medelst invandring an via u-hjalp. Men det finns fortfarande fragor angaende de rimliga kvantiteterna: hur mycket ar vi beredda att betala? Varje krona ar en krona mindre till pensioner, skolor och vard. Det maste man veta om och det masta man fa diskutera – men det far man inte idag.
Det finns dessutom ytterligare poster pa minuskontot. I synnerhet sociala kostnader som maste vagas in. Den svenska valfardsmodellen fungerar bra i Sverige, men jag har svart att tro att det hade fungerat i t.ex. USA. Anledningen ar skillnaden mellan det svenska och det amerikanska etos. Att svenskar ar svenskar och amerikaner ar amerikaner helt enkelt. Byter du ut det svenska folket mot ett annat sa kommer man troligen snabbt se forfallet. Det samma galler aven hur individer agerar inom de lagar som finns har. Olika lagar kravs for olika folk i syfter att uppna samma mal. Man far inte underskatta den anpassning som maste ske hos valfardsmodellen och lagarna for att anpassa landet till den nya kompositionen av befolkningen.
De ledande partier idag havdar att fordelen med invandring ar kebab, pizza, fargglad kultur, och entreprenorskap*. Nackdelen ar noll eftersom invandrarna ”bygger upp sverige”. Inget av detta ar sant. Folk vet det, och darfor lyckas SD (som, forovrigt, ar ett gang byfanar) locka sina roster. Dessutom kan den enorma okningen av antalet invandrare sen mitten av 90-talet ocksa ha bidragit. Se t.ex. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____231104.aspx
* Enligt Mona Sahlin bestar 25% av sveriges entreprenorer av invandrare. Hon inkluderar givetvis alla de narbutiker som drivs med vinst under minimilonen, eftersom de har svart att hitta ett jobb (over minimilonen).
Fin analys som bara är att retweeta och länka vidare på FB.
Helt riktigt, Ingerö. Dessutom fram med äkta svensk patriotism i skolan !
Ett annat bra sätt att skapa nya sverigedemokrater är att göra som socialdemokraten Henrik Schyffert:
http://www.aftonbladet.se/vigillarolika/article7839980.ab
Sahlin (och till viss del även Reinfeld) har gjort samma sak förut; att göra ner svensken och det svenska och göra det hela till en samvetsfråga. Eller jag vet faktiskt inte vad man gör det till, det hela är dock obegripligt.
/Johan
Problemet med migrationen ur svenskt perspektiv emanerar inte i första hand från invandrarkollektivet och deras jobbande eller bidragsförsörjning. Problemet är istället den nästan totala bristen på svensk chauvinism, där ”nationalkaraktären” istället präglas av ett kollektivt självhat. Många av oss har säkert märkt det när vi befinner oss i utlandet och pratar om Sverige. Hur ofta har vi inte bett om ursäkt någon svensk dålighet?
Har man som svensk stärkt sig med t.ex. Rudolf Kjelléns patriotiska brösttoner, sjungit fosterländska sånger i skolan och lärt sig svenska lika bra som engelska är det mycket lättare att tackla närvaron av invandrare från fjärran länder.
Nej, förresten.
De moraliska skälen att släppa människor över gränsen är uppenbara. Det enda rimliga är i grund och botten fri invandring.
En fråga till Ingerö:
Är du för fri invandring? Om inte, varför inte?
Oavsett ståndpunkt finns det givetvis skäl att ge flyktingar skydd. Och kanske är skydd av flyktingar alltjämt huvudsyftet med svensk immigrationspolitik.
I så fall får man fråga sig hur syftet motsvaras av åtgärder och resultat. Jag kan inte bedöma den saken själv. Det är konstigt att människor måste smugglas hit och kastar bort sina pass, men jag vet verkligen inte mycket.
Jag ska villigt erkänna att jag är dåligt insatt i ekonomiska spörsmål.
Enligt min erfarenhet brukar invandring diskuteras/förespråkas utifrån två ganska skilda parametrar: 1.egennytta och 2.moraliskt ansvar
Bådadera har förstås relevans, men för en meningsfull debatt bör de debatteras var för sig.
Börjar vi med egennyttan så tycker nog alla att utländska specialister är välkomna. Ingerö argumenterar för att landet desutom skulle dra nytta av storskalig invandring av lågkvalificerad arbetskraft till tjänstesektorn (som gradvis kvalificerar sig).
Möjliga invändningar är att arbetslösheten redan är stor, att fler lågkvalificerade industrijobb lär lämna landet och lämna fler lågkvalificerade svenskar utan anställning, och att lågproduktiva tjänster ändå inte ger den tillväxt som kommer att krävas framöver.
Man kan även invända (från vänsterhåll?) att ”Ingerömodellen” implicerar låglönekonkurrens och ökade klasskillnader.
De moraliska skälen… får vänta, för jag har redan skrivit för långt.
För övrig var det trevlig att slippa kommentarer i stil med att jag stöder gamla nazister när jag framför mina åsikter. Ett litet steg på den långa vandringen till ett normalt debattklimat i Sverige……
Tja,
Jag väntade mig väl knappast ett instämmande 🙂
Men att beskriva immigrationsreglerna i Schweiz och Kanada, som dessutom påminner mycket om de i USA och Australien, som planekonomiska var onekligen ganska nyskapande.
Njae, jag tror inte att vi är särskilt ense. Jag har nämligen inga problem med flyktingmottande, eller anhöriginvandring. Jag har problem med det sätt på vilket detta har genomförts, med vår arbetsmarknadsmodell, våra bidrag, det gamla ATP-systemet och våra skatter. Det är med förlov sagt något annat än att säga att staten ska pröva vilka som ”behövs”, vilket ligger lite väl nära planekonomi för min smak.
”Jag hör som bekant till dem som anser att invandring precis som alla andra politiska områden både kan skötas och misskötas”
Va kul, Johan, vi tycker samma sak!
Då kan vi kanske också komma överens om följande:
1. Den svenska immigrationspolitiken sedan åtminstonde 1992 har varit totalt katastrofal. Vi har haft en mycket kraftigt slagsida åt at immigration av folk som man i Sverige kallar ”flyktingar” trots att detta är fullständigt felaktigt enligt gängse internationella konventioner som definierar begreppet ”flykting”.
2. Dessa immigranter har kommit till Sverige av i huvudsak en anledning: De har inte blivit insläppta i något annat västland eftersom de antingen saknar flyktingskäl och/eller av någon anledning vill dölja sin verkliga identitet (andra länder accepterar INTE att man kommer utan pass).
3.Sverige har västvärldens absolut lägsta akademikerlöner efter skatt. Att tro att utbildade personer, med äkta, verifierbara och internationellt erkända utbildningar har sökt sig till Sverige i stor omfattning är inget annat än fri fantasier.
4. Du skriver att Reinfeldt och Sahlin inte vill ”erkänna den grundläggande konflikten mellan å ena sidan öppna gränser och å andra sidan våra inhemska trygghetssystem – och de är smärtsamt medvetna om vilket val väljarna i det läget skulle göra.”
Ja, just det! De har valt att MEDVETET ljuga för att påtvinga befolkningen en förändring som de absolut inte skulle ha valt frivilligt om alla fakta låg öppna.
Slutligen: Det finns ett antal västländer som har mycket framgångsrik storskalig immigration, t.ex Kanada och Schweiz. Det som utmärker dessa länders immigrationsregler är att man lägger mycket stor vikt vid SELEKTERINGEN av vilka immigranter som får komma in.
Detta kallas i Sverige för rasism och främlingsfientlighet……
Hans,
Poäng för kul liknelse! 😀
Pulter,
Ja, fast det är svårare att få fäste i opinionen för de-tog-mitt-jobb. Det går ju nämligen att vända till de-sänkte-mina-kostnader. Sedan håller jag inte med om bilden att det enbart är högkvalificerad arbetskraft som efterfrågas. Inte minst inom tjänstesektorn, som pustar ut efter allianssegern, finns det behovet.
Poängen är att på en dynamisk arbetsmarknad skulle man kunna komma till Sverige, plugga språket medan man jobbar i den tunga sektorn och därefter kvalificera sig för mer krävande men också mer välbetalda jobb. Det är den situationen vi måste eftersträva, snarare än hålla fast vid föreställningen att vissa människor ska vara högkvalificerade från 23 års ålder, medan andra ska vara förpassade till slitjobb ända tills åldern tar ut sin rätt.
Imponerande att du vågar hålla två bollar i luften samtidigt. I invandringspolitiken är det lite som att ställa sig mellan Bandidos och Hells Angels och säga att man tycker Harley Davidson är för mesar.
Men jag tycker fortfarande att en förstklassig indisk restaurang i Malmötrakten hade mer än vägt upp både verkliga och hittepåade invandringsproblem…
Mycket bra skrivet.
Frågan är dock om inte arbetskraftsinvandring leder till kritik från nya grupper – they took’er jobs istället för de tar våra bidrag.
Tillkommer också frågan om vilken arbetskraft som efterfrågas: lågkvalificerad låglönedumpande tjänstekraft från Mellanöstern, eller it-specialister från Indien.
Sverige har idag inget omättligt sug efter butlers och fabriksarbetare, däremot behövs duktiga ingenjörer, läkare och entreprenörer.