Ivar Arpi - 13 november, 2014

Bränn en bil – få ett jobb

”Bränn en bil och ett jobb.” Eller projektpengar. Det är en vanlig formulering på Järvafältet, berättar Bosse Lindquist när jag ringer honom. Under ett års tid har han av och till varit i Tensta och pratat med boende, tjänstemän, poliser, skolungdomar och andra. Ikväll sänds hans dokumentär ”Bränn en bil – få ett jobb” i Dokument Inifrån. Många av Tenstaborna som Lindquist pratar med delar känslan av att vara bortglömda och diskriminerade. Att de är utanför det övriga samhället. Och det stämmer. Medborgarna i Tensta får inte den service och den trygghet som de har rätt till.

Några kvarter från Tensta centrum ligger Risingeplan, där det brinner bilar nästan varje vecka.

– Så länge det bara är förortens bilar som brinner, så skiter resten av Sverige i det, säger Karim i dokumentären.

– Det är ordagrant vad många jag pratat med känner, säger Lindquist.

– Det är även en av huvudanledningarna till att jag har gjort den här filmen. Varför är det så att så många känner sig ignorerade och glömda?

Men vad menas egentligen med ”bränn en bil och få ett jobb”? Och varför är det ett så utbrett talesätt? När man ser Bosse Lindquists dokumentär är det tydligt att bilbränderna, och andra liknande aktioner, inte enbart kan tolkas som ett uttryck för frustration. Det är även ett sätt att att uppnå olika mål. På en vägg vid Risingeplan står det ”Sänk hyran eller så blir det krig”. En segdragen konflikt med hyresvärden som efter en renovering höjde hyran har lett till att bilar och annat brinner med jämna mellanrum. Bilar brinner för att hyran ska sänkas. De flesta bränderna klaras aldrig upp. Och de flesta vill bara ställa upp och prata om det anonymt. De boende i området som Lindquist pratar med är trötta på att deras barn ska behöva se förstörelsen på väg till skolan.

– Om någon idiot gör någonting så är det polisens jobb att ta hand om det. De måste ta sakerna på allvar, säger en man som intervjuas.

– Är det någonting som händer här så kommer polisen först 1-1,5 timme efter händelsen.

Det är också något som framgick i Uppdrag gransknings Upploppen i Husby som sändes i maj i år, ett år efter upploppen där. En inringare till larmcentralen lät med all rätt desperat: ”Snälla vi har barn, vi är rädda att det händer något i våra lägenheter.” Det är viktigt att komma ihåg: Det är medborgarna på plats, till exempel runt Risingeplan och i Husby, som förlorar mest på oordningen. Det är deras bilar, butiker och lokaler som brinner.

Att kommunen har skapat destruktiva incitament i området framgår i Lindquists dokumentär ikväll. De som begår brott får tillgång till olika projekt för ”ungdomar på glid”. Man har anställt ett antal personer under de senaste fem åren som har kriminell bakgrund. Ett antal av dem har utnämnts till goda förebilder och ska arbeta trygghetsskapande. Det sänder en signal till andra. Begår du brott får du fler chanser, snarare än färre.

– Hur ska de skapa trygghet när deras gamla polare är de som står för oordningen?, säger Bosse Lindquist.

-Alla förlorar på det nuvarande systemet. Både de laglydiga och de som vill bort från kriminalitet. Det är klart att unga kriminella ska få en andra chans. Men det man bör ge dom är en verklig chans, med mer uppbackning och professionell hjälp. Och att göra något helt annat någon annanstans. Så man kommer bort både från området och det gamla umgänget.

Ett problem som många upplever är att polisen bara kommer till områdena i fullt utrustade piketbilar. Det behövs fler närvarande poliser, menar många. Det är en vanlig tanke. Ändå kan den nya omorganisationen av polisen, med ökad centralisering, leda till att närpolisstationer i områden som Tensta och Husby stängs. I nuläget är Husbys enda polisstation endast öppen två timmar varje torsdag, viket även gäller det i Tensta.

– De poliser som jag har pratat med har väldigt god vilja. De jobbar stenhårt och har koll på situationen, säger Bosse Lindquist.

– Det de säger är att det behövs mycket starkare kvarterspolisnärvaro. Som det är nu dyker det upp fullt utrustad kravallpolis, vilket även poliser är kritiska mot. De är frustrerade över att de inte kan vara de där lokalt förankrade, kunniga och schyssta poliserna som de en gång ville bli.

Det finns ett problem här, som jag har skrivit om tidigare (SvD 30/7). Polisen är ibland rädd för att utföra sitt jobb ordentligt. De har inte alltid resurser eller manskap att upprätthålla ordning som de borde. Man vet att intensiv bevakning av brottsintensiva platser ger väldigt god utdelning. Det har Frank Zimring visat i sina studier av New Yorks lyckade metoder, och Sven Granath vid Linnéuniversitetet har visat samma sak. Ökad polisnärvaro minskar kriminaliteten. Det behöver inte kosta mer, det handlar om hur man prioriterar resursen. Men det som sker i brottsutsatta områden som Husby och Tensta är att polisnärvaron minskar.

Nuförtiden har polisbilar GPS och därför kan deras rutter spåras hos länskommunikationscentralen, som har ansvar för polisens händelsestyrda verksamhet. Där har, enligt en källa jag haft kontakt med i polisorganisationen, man sett en trend att poliser undviker att åka till farliga adresser. Det kan vara en stulen moped som de påstår sig ha undersökt, medan länskommunikationscentralen ser på GPS:en att de inte ens befunnit sig på platsen. Enligt min källa säger befäl som regel att de har kontroll på situationen. Samtliga chefer har incitament att tona ned att poliser ibland är för rädda för att utföra sitt arbete. Både Tensta och Husby ingår i Polisens kartläggning av områden där kriminella nätverk har stor påverkan i lokalsamhället. De boende i många av dessa områden anser ”att det är de kriminella som styr i områdena”. Samtidigt brinner bilar och utredningar läggs ned. Här pågår en dragkamp som inte staten får förlora. Men då behöver det omkringliggande samhället ta sitt ansvar.

Det som nu behövs är en förstärkt närvaro av polisen i de här områdena. Det är inte rimligt att vissa medborgare ska tvingas leva i otrygghet år efter år. Och kommunen måste sluta belöna en kriminell livsstil. Det är inte trygghetsskapande att belöna bilbränder. Mer destruktiva incitament får man leta länge efter.


Lämna en kommentar


9 kommentarer

  1. M Lind says: 12 december, 2014 kl. 14:25

    ”Många av Tenstaborna som Lindquist pratar med delar känslan av att vara bortglömda och diskriminerade. Att de är utanför det övriga samhället. ”

    Men vem har ställt dem utanför samhället?
    Vem hindrar dem från att studera och få bättre betyg, skaffa yrke och jobb? Skolorna i Tensta och Rinkeby får MER pengar än andra skolor. Det regnar miljoner i särskilda stöd. Ingen kan påstå att dessa unga inte fått chansen.

    Och vem har planterat föraktet för det svenska samhället, för ”svennar” i deras huvuden? Är det de mytiska ”rasisterna” Nej, det är deras familjer som gjort det. Plus en del av deras religiösa predikanter.

    Om det är något som svenska samhället gjorde fel är det slappa reaktionen när situationen började urarta. Man borde markerat hårt vid första upploppet och återställt ordningen direkt, med militär om så behövs, i första no-go-zonen. Man borde ha sagt redan då att här i Sverige gäller svenska lagar och seder, vi accepterar varken våld eller religiös extremism, de hör inte hemma i en demokrati.

    Om man inte försvarar vårt sätt att leva kommer det att gå som i Libanon på 70-talet, dvs kaoset kommer att ta över. Snart.

    Svara
  2. johan says: 18 november, 2014 kl. 10:06

    Poliser är människor av kött och blod med familjer att komma hem till. Lätt att förstå att de inte gärna åker till farliga platser två personer i vanlig personbil. Det är väldigt lätt att konsekvenslöst tycka vid datorn idag.

    Svara
  3. Elis says: 14 november, 2014 kl. 14:15

    Personer med nära insyn i bråkiga områden i London säger att våldet och vandalismen inte vore möjlig utan grannarnas/föräldrarnas tysta medgivande. Varje ligist har en familj, en granne, en kompis. Det är DE som måste börja ta ansvar och agera, inte lasta över på myndigheter.

    Svara
  4. Beeblebrox says: 14 november, 2014 kl. 13:29

    Huvudet på spiken, New Yorks exempel är receptet. Snabb och tydlig reaktion i kombination med proaktivitet är det enda som inte provats. Till skillnad från alla daltexperiment som bevisligen bara förvärrar situationen.

    Svara
  5. Sune Mangs says: 14 november, 2014 kl. 00:05

    Att belöna de kriminella är typisk svensk (s)nällism. Men att belöna
    de kriminella som arvoderade ”förebilder”i lokalsamhället är att med
    skattemedel finansiera en maffialiknande struktur.

    Svara
  6. Staffan Anderstig says: 13 november, 2014 kl. 22:24

    Värva poliser från Egypten,de vet hur man handskas med sina mindre laglydiga bröder…

    Svara
  7. S. says: 13 november, 2014 kl. 21:33

    Kolla 9 minuter in i dokumentären (på svt play) där står det på klottret ”Sänk hyran… Judar”.
    Jag tror bara det är i Sverige sådan öppen antisemitism kan passera obemärkt.

    Svara
    • Eba says: 14 november, 2014 kl. 13:23

      Jag har inte sett dokumentären, men tackar för tipset om detta hemska klotter och ska nu ta mig i kragen och se dokumentären också. Och, jag instämmer helt och hållet i din analys om att det enbart är hos oss (med största sannolikhet även i länder från MENA-bältet) som något sådant passerar utan kommentar. Det är fruktansvärt och man kan ju tycka att en kommentar under programmets gång (förmodar att detta inte gjordes med hänsyn till ditt, S, inlägg) hade varit på sin plats – samt från övriga förstå-sig-på:are som har uttalat sig om programmet.

      Låt oss leka med tanken att ordet ”judar” hade bytts ut mot ”muslimer” samt stått klottrat i ett mer välbärgat område, då hade det blivit ett rejält ljud i skällan och man hade krävt bilder från övervakningskameror eller dylikt för att gå till botten med vilka hemska, islamofobiska, rasistiska (vad nu rasism har att göra med religion… dock kvarstår faktum om att de som ifrågasätter islam alltid per definition är rasister…) personer med total avsaknad av ”värdegrunden” som skulle ha skrivit detta… Inte för att jag är en påhejare av att utmåla människor negativt eller sätta nedsättande epitet på dem – oavsett religionstillhörighet – men snacka om att dubbla måttstockar gäller i vårt land!!

      I övrigt vill jag tacka Ivar Arpi för att – som i vanlig ordning – skriva en bra, nyanserad och verklighetsförankrad artikel. Att vara rakryggad är i dagsläget en bristvara, men du vågar minsann sträcka på ryggen och stå på sanningens och ärlighetens sida. Tack.

      Svara
  8. Fredrik says: 13 november, 2014 kl. 18:28

    De omvända incitamenten har varit sosse-sveriges signum sedan 70-talet, skolan som tydligt exempel.
    Man skall belöna bra beteende! Din handlingar är dina och ingen annans, de har konsekvenser!

    Svara