Mattias Svensson - 27 januari, 2013

Anteckningar och frågor i debatten om invandring

Det blev rejäl debatt om invandring och ekonomi på DN debatt i veckan. Tyvärr inte med den kvalitet som man kunde önska. Tino Sanandaji skrev att Centerns förslag om fri invandring nog inte alls var en följd av partiets programskrivning mot gränser redan 2001 och det vid tiden modiga ställningstagandet för att inte ha något undantag från fri rörlighet för de nya EU-länder från Östeuropa som anslöt 2004, utan från en debattbok som kom 12 dagar före idéprogrammet. Påhittet tillbakavisades snabbt av Centerns Per Ankersjö. Förmodligen var det en krok som behövdes för att få in vad som väsentligen är en bokrecension på DN debatt, men det säger ändå någonting om att författaren inte är främmande för att vrida till perspektiven för att passa den egna agendan.

Det är nu ett sidospår av många. Själva debatten handlar om invandringens effekter på ekonomin och hur detta framställs i boken Migrationens kraft av Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg. Eller rättare sagt halkade debatten in på en aspekt av denna fråga, och sedan vidare till vad en ekonom säger. Därav några funderingar och frågor som kan leda diskussionen tillbaka till sitt huvudspår.

(Disclaimer. I sak är jag på Norberg/Segerfeldts sida i migrationsdebatten. De är också nära vänner. Det bör man ha i bakhuvudet när man läser detta inlägg, som jag ändå hoppas ska ha ett och annat att tillföra i sak och debattstruktur.)

***

För en sammanfattning rörande migration och ekonomi rekommenderas det här inlägget av Andreas Bergh. Sammanfattningsvis är det en betydande vinst när människor flyttar från fattiga länder till rikare och försök att skatta denna vinst landar i att vinsterna från fri migration är betydligt större än vinsterna av att avskaffa alla handelshinder. Mest gynnas människor som flyttar, men även de gamla och de nya hemländerna gynnas på olika sätt, trots att det måste balanseras mot kostnader.

The Economist gjorde också i november en ambitiös genomgång av nylig forskning kring migration som också accentuerar samma poäng.

Men man kan räkna på olika sätt. Ett sätt att räkna är att bara se till mottagarlandets ekonomi, och då särskilt landets statsbudgetsaldo. Här är nämligen vinsterna som mest osäkra och det är tydligt att det också finns kostnader. Det är detta perspektiv som Tino Sanandaji skjuter in sig på på DN debatt, och att döma av tidigare blogginlägg (slutet) är det också det enda sätt att räkna han alls accepterar i debatten.

Den uppmärksamme bör konstatera att även med detta sätt att räkna är normalfallet att landet tjänar på att ta emot invandrare, och i samtliga fall är de ekonomiska effekterna små. Så små att invandringen varken hotar eller löser problem i den offentliga ekonomin. Ekonomen Jan Ekberg sammanfattar (ESO-rapport 2009:3):

”Effekterna på de offentliga finanserna, både när de varit positiva och negativa, har emellertid varit relativt små. Varken en ökad eller en minskad invandring kan därför sannolikt ses som en lösning för en framtida ansträngd offentlig ekonomi.”

Vanligtvis är ändå nettot positivt, vilket framgår även när man läser Tino Sanandajis citat på DN debatt.

Greg Mankiw:

”With low-skilled immigration, the economic benefits are there as well but have to be balanced against the fiscal impact, which is likely negative.” (min kursivering)

En positiv effekt i normalfallet behöver här balanseras mot en ”sannolikt” negativ effekt.

George Borjas:

”The net economic benefits from immigration are very small and could even be negative.”

Invandring kan ”till och med” innebära en ”väldigt liten” kostnad. Så ser den starkaste ekonomiska invändningen mot dagens invandring ut (Uppdatering. Det här stämmer inte. Borjas har bara räknat på en effekt av invandringen, inte en sammanlagd kalkyl. Andreas Bergh reder ut här), en invändning som alltså diskvalificerat de stora nettofördelarna för migranterna själva från att räknas.

Och i praktiken landar det ofta på plus. När ett antal nya länder blev medlemmar i EU 2004 var Storbritannien ett av tre länder som inte införde undantagsregler mot östeuropéers fria rörlighet. De lockade många. Ekonomiskt sett var effekten positiv, men förmodligen liten och vissa låglöneyrken kan ha fått något sänkta löner. (Gissa vad som fick rubriken?) Vi kan notera att farhågorna om en ”social turism”, där människor från fattigare länder lockas av enkelt tillträde till andra länders bidragssystem, inte besannades. Sverige lockade ungefär 100 000 östeuropéer, Storbritanniens större låglönearbetsmarknad lockade 1,5 miljoner. Detta är ett stöd för Andreas Berghs fundering om att en välfärdsstat nog inte är så inkompatibel med öppenhet som det ibland har framställts (och där Tino Sanandaji drar stora växlar på ett skissat teoretiskt extremfall). Mycket hänger på hur välfärdssystemen utformas.

***

Sanandajis invändning är alltså att nettot för storskalig invandring av lågutbildade kan vara negativt för mottagarlandet, en poäng som tillstås i Migrationens kraft (s 49). Här kommer vi till de frågor som kvarstår att reda ut, och där Sanandaji har den huvudsakliga bevisbördan.

Eftersom jag skam till sägandes inte läst Migrationens kraft tidigare gav jag mig på att bläddra i den efter veckans debatt. Ämnet för den här debatten, de ekonomiska effekterna för mottagarlandet, avhandlas på s 48-54. I en pedagogisk tabell på sidan 49 listas fem studier ”om invandringens effekter på rika mottagarländer”.

Ortega&Peri 2012: Höjda inkomster på lång sikt

Ortega&Peri 2009: Höjd BNP på kort sikt

Världsbanken 2006: Ökning motsvarande 3% av arbetskraften ger 51 miljarder dollar i vinst per år.

Glover 2001: 1% ökning av befolkningen genom migration ökar BNP med 1,25-1,5%.

Borjas 1999: 10 miljarder dollar i vinst per år, USA.

Till detta kommer en referens till Goldin, Iain m fl Exceptional People: How Migration Shaped our World and Will Define our Future (Princeton University Press, 2011) för tesen att frågan för forskarna inte är om det finns vinster från invandring, utan hur stora de är.

Det här förvånade mig eftersom Tino Sanandajis enda invändning i sak i de båda debattartiklarna har Jan Ekberg som enda källa. Ekberg skriver att tillväxteffekterna skulle vara hypoteser (utan att utesluta att de kan stämma), dock utan referenser till andra än Borjas i listan ovan i sin ESO-rapport. Ekberg har alltså vad jag kan bedöma inte berört de studier som Norberg/Segerfeldt har anfört för att invandring är bra för generell tillväxt. Några referenser har rentav tillkommit efter Ekbergs ESO-rapport. Inte heller Sanandaji har berört dem, trots att de alltså är listade och går att söka fram på nätet.

Detta utelämnande av de verkliga källorna i Migrationens kraft blir ännu märkligare efter Sanandajis slutreplik i DN och ett polemiskt blogginlägg mot Johan Norberg efter en radiodebatt som leder debatten iväg på ett stickspår: ekonomen Gregory Mankiw.

Det finns som framgår ovan en mängd referenser i Migrationens kraft om hur migration har positiva effekter på tillväxten. Gregory Mankiw finns däremot inte med i bokens referenslista och har bara anförts av Segerfeldt/Norberg i deras replik på Sanandaji och i en radiodebatt eftersom Mankiw de facto tagit ställning för ökad invandring.

I sitt blogginlägg försöker Sanandaji få det att framstå som om Johan Norbergs enda forskningsstöd är den Gregory Mankiw som han själv började med att dra in i sin DN-artikel. En snabb genomlyssning av radiodebatten ger inte stöd för att Johan Norberg verkligen hävdar det Sanandaji sedan polemiserar mot ”att Greg Mankiw’s forskning skulle ha bevisat att invandring ökar tillväxten”. Norberg refererar i radiodebatten till Mankiws slutsatser, inte till hans forskning. Och bygger alltså sin tes i Migrationens kraft på andra tydligt angivna källor, som Sanandaji vare sig behandlar i DN-artiklarna eller sitt blogginlägg.

Viktigare än frågan varför Sanandaji ägnar sig åt att brotta ner den Mankiwska halmdocka han själv dragit in i debatten är förstås vad han har att säga om de referenser Segerfeldt och Norberg faktiskt anför för sin tes, Goldin m fl, Ortega & Peri, Världsbanken. Jag delar långtifrån alltid hans slutsatser, men Tino Sanandaji är i sina bästa stunder en påläst och statistiskt fingerfärdig debattör, därtill orädd för att påpeka obekväma sanningar om bekväma budskap. Precis den kritiker man kunde önska sig i en god debatt, och som mycket riktigt också hittat genanta felaktigheter i Migrationens kraft. Just därför önskar jag att han återkommer till debattens huvudspår, så att den också leder framåt.

***

Orkar ni mer? Förmodligen inte, men här kommer för balansens skulle en fundering kring ett av de påståenden i Migrationens kraft som Sanandaji kritiserar och där jag tror att författarna förhäver sig.

Norberg/Segerfeldt menar på sidan 50 att en anledning till att invandring ger tillväxt är specialisering och att det ”ur detta perspektiv” är bra att invandringen kommer från Afghanistan, Somalia och Irak. Likaså att ökad befolkningsmängd i sig ger samma resultat genom skalfördelar. Fullkomligt okontroversiellt så långt, och jag blir först irriterad på att Sanandaji låtsas missförstå resonemanget genom att inte citera förbehållet ”ur detta perspektiv”, alltså en del av helheten.

Men sedan hävdar Norberg/Segerfeldt utan källa att specialiseringen är ”invandringens största bidrag till tillväxten”. (De utvecklar förvisso specialiseringens förtjänster i kapitlet efter, s 64-69 men då med fokus på välutbildade och framgångsrika invandrare.). Det är något helt annat. Särskilt som vi vet från handelsteorins område att medan specialiseringen mellan länder på olika produktiv nivå är den stora vinsten i teorin, så sker det mesta av handeln mellan lika länder för att öka variationerna på respektive marknader. Vi köper mao bilar, telefoner och datorer från länder dit vi också exporterar sådana varor så att båda parter får mer att välja på, och det är en betydligt högre andel av handeln än där vi utnyttjar de komparativa fördelarna och handlar råvaror mot exporterad högteknologi.

Men istället för denna invändning hänvisar Sanandaji till Jan Ekberg som gör det motsatta antagandet utifrån litteraturen, att lågutbildade ger ett mindre och kanske negativt bidrag till tillväxten (konkret genom att ta jobb som är så lågt betalda att förändringstrycket och utvecklingen av produktionskapaciteten uteblir). Så länge båda teoretiserar skulle jag säga att Norbergs/Segerfeldts komparativa fördelar är minst lika grundläggande ekonomi som Ekbergs Rehn-Meidnerklingande resonemang, men i praktiken har förmodligen Sanandaji/Ekberg mer rätt om vilka effekter man sett. Högutbildade borde ge mer tillväxt än lågutbildade, precis som vår handel med liknande länder är större än vår handel med länder olika oss, även om det förstås varierar. Vore väldigt intressant att se källa på om motsatsen var sann.

(Uppdatering: Källan är förmodligen Ortega & Peri 2012.

the main effect of migration operates through total factor productivity, consistent with a theory where immigration increases the variety of skills available for production. We provide further evidence in support of this mechanism by showing that the degree of diversity (by origin country) in migration flows has an additional positive effect on income.

Om det verkligen följer av detta att invandring från från Afghanistan, Somalia och Irak eller generellt lågutbildade migranter är extra eftersträvansvärd av ekonomiska skäl är tveksamt. Det är nog fortfarande att dra specialiseringens fördelar lite väl långt.)

***

Tack så mycket om du läst ändå hit. Nästa vecka kommer nya Neo, nr 1 – 2013, som bland mycket annat också ger nya perspektiv på migrationsfrågan. Själv har jag, smått profetiskt som det kan verka utifrån denna debatt, skrivit om dem som inte räknas och hur Sverige ter sig från deras perspektiv. Dock främst utifrån andra aspekter än nationalekonomi.

 

Fler som reflekterat om debatten är Timbros nyrekrytering (grattis!) Andreas Johansson Heinö och Erik Svansbo. Svar från Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt på Tino Sanandajis slutreplik i DN ska komma imorgon, måndag.

(Uppdatering 130129: Igår presenterade både Norberg/Segerfeldt och Sanandaji varsina repliker. Mycket är rekapitulering av debatten och dess stickspår och svingar, delvis i linje ovan. Sanandajis replik är dock läsvärd eftersom den belägger ett fel i boken Migrationens kraft. Avser man att bevisa ”om vi på det hela taget får det bättre eller sämre av invandringen” och belägga att ”svaret är tydligt: vi får det bättre”, då är det inte korrekt att referera en studie (Borjas 1999) som bara kalkylerar en aspekt av invandringen och bara återge denna pluspost, när Borjas själv skriver att den ska balanseras mot en nettoeffekten i offentliga finanser som är ett större belopp som kan vara negativt. Då är svaret på ”om vi på det hela taget får det bättre” dessvärre allt annat än tydligt.

Återstår alltså i sak att se om de övriga fyra ovan nämnda studierna är korrekt refererade i Migrationens kraft och har något att bidra med till kunskapen om invandringens ekonomiska totaleffekt. Som Andreas Bergh klargör här är Borjas studie inte ett försök att skatta totala effekter, och det verkar för en enkel lekman som undertecknad som om båda parter åberopat en mening från Borjas som om den handlade om detta. Men Sanandaji har rätt om att en del formuleringar om invandringens totaleffekt för mottagarlandet i Migrationens kraft varit överoptimistiska och att en studie refererats på ett felaktigt sätt. Det bör korrigeras till kommande upplagor.

Uppdatering igen: Nu skriver Andreas Bergh i kommentarsfältet till sin text som länkas ovan att man inte kan tolka Borjas som Sanandaji gör i sitt inlägg:

”Immigration surplus” på 7 M$ är en samhällsekonomisk vinst. ”Net fiscal costs” är effekten på det offentliga budgetsaldot. Det är alltså _inte_ fallet att man ska summera dessa två för att få hela den samhällsekonomiska effekten. (Borjas använder ordet ”compare”)

(Orsak: En utbetalning av skattefinansierade bidrag om X dollar ger en fiskal kostnad på X dollar, men den samhällsekonomiska kostnaden är bara snedvridningen orsakad av skatteindrivandet av X)

Att bilda sig en uppfattning om vem som har rätt och fel i detta utan originalkällorna och med NEK-kurserna något decennium tillbaka i tiden känns rätt tufft. Men den här studien av Borjas tycks i vilket fall inte avgöra frågan. Önskar därför fortfarande som i det ursprungliga inlägget att diskussionen började röra de andra källorna, som förhoppningsvis säger mer i saken.)


Lämna en kommentar


10 kommentarer

  1. db says: 2 februari, 2013 kl. 18:20

    Är inte problemet att författarna till Migrationens kraft buntat ihop alla sorts migration utan någon närmare förklaring. De som hävdar att man får samma effekt av en dansk tjänsteman som gifter sig över gränsen och flyttar hit och en analfabet från långbortistan har rimligen bevisbördan att det förhåller sig så.

    Jag är övertygad att all arbetskraftsinvandring är lönsam, oavsett om det är tjänstemän från grannländer, hantverkare från Polen eller städare från Moldavien.

    Däremot är flyktinginvandring en helt annan sak, av flera skäl: jag tvivlar starkt på att vuxna analfabeter med en helt annan kultur osv någonsin blir lönsamma. I sådana fall är det bättre att få hit dem som barn (till skillnad från vad som verkar vara den gängse meningen ‘det är bra med vuxna invandrare eftersom man då inte behöver lägga pengar på utbildning etc’) så att de åtminstone till 50% har en svensk kultur. Dessutom är det inhumant – en vuxen ensamstående som lever på försörjningsstöd i Sverige kostar kanske 6000-7000:-/månad. Hur många syriska flyktingar kan man sörja för i lägren i Turkiet eller somalier i Kenya för det beloppet? Det är helt enkelt usel utväxling på skattemedlen att ta hit den sortens flyktingar.

    Svara
    • Mattias Svensson says: 2 februari, 2013 kl. 18:22

      Mitt intryck är snarare att debatten kommit att handla om en liten del av boken.

      Svara
      • Kalle says: 5 augusti, 2016 kl. 23:39

        Såhär tre år senare så kan man bara sammanfatta det med att Tino vann den sakliga debatten med hästlängder. Det fanns inga ekonomiska argument. Det fanns däremot ekonomiska förhoppningar men förhoppningar har även de som tror på enhörningar.

        Svara
  2. Ingemar S says: 30 januari, 2013 kl. 15:27

    Poängen med Sanandajis slutreplik var väl annars att Norberg/Segerfeldt inte är införstådda med akademiens funktionssätt. Det går inte att använda sig av ideologiska argument om att ”invandring är bra” utan att bryta ned fenomenet på lägre nivåer (vilket jag inte vet om författarna gjort). Statistik från Migrationsverket visar att 2/3 av de beviljade arbetstillstånden sedan 2008 gått till jobb inom yrken som kräver låg utbildning, dvs bl a inom sektorer där arbetslösheten är hög i Sverige. Mot bakgrund av detta är jag rädd för att de i media vanligt förekommande typerna av arbetskraftinvandrare som kinesiska dataspecialister måste omvärderas.

    Svara
  3. Sveriges Resurser » Invandringens ekonomiska effekter diskuteras | Här pågår debatten om integration says: 30 januari, 2013 kl. 14:34

    […] Ps. Läs också Mattias Svenssons blogginlägg utifrån debatten här. […]

    Svara
  4. Kim Olsson says: 29 januari, 2013 kl. 17:29

    Slarv eller inte. Du har satt epitetet ”väldigt liten” framför fel sak i översättningen. Det är vinsten som Borjas tror kan vara väldigt liten.

    ”George Borjas:

    ”The net economic benefits from immigration are very small and could even be negative.”

    Invandring kan ”till och med” innebära en ”väldigt liten” kostnad. Så ser den starkaste ekonomiska invändningen mot dagens invandring ut ”

    Svara
  5. Rick Nilsson says: 28 januari, 2013 kl. 22:53

    Dooh, sorry!

    Jag var för snabb med mitt ironiska ”Är det NÅGON som brytt sig om att undersöka varför”?
    Det självklara svaret är att de som har extra svårt skulle ha utländska namn. Det finns säkert en del i det. Men då det gäller de som kommer hit som ‘högutbildade’ … en jurist från Irak eller en byggnadsingenjör från Syrien som exempel. Vem tror att deras kunskaper är direkt applicerbara i Sverige? De måste läsa på! Och liksom även vanliga svenskar, riskera att bli nobbade ändå pga att andra har längre arbetslivserfarenhet! Inget konstigt med det …

    Svara
  6. Rick Nilsson says: 28 januari, 2013 kl. 22:38

    Håller med föregående talare och vill tillägga:

    De lärda kan spekulera och lekmännen kan bara försöka ta till sig. Sammantaget med medias rapporteringar och statistik, säger jag att som dagens invandring bedrivs så är vi på väg mot en social katastrof. Det kan pratas hur mycket som helst om stela strukturer i samhället som ‘förhindrar högutbildade’ att få jobb efter sin kompetens. Dessa undviker att nämna ur många svenskar (bara några ca 10%enheter färre) som också har jobb under sin kompetens. Kan det helt enkelt vara så att det inte finns jobb nog? Vidare är det det lilla faktumet att av någon lustig anledning verkar inte utbildade västeuropeiska invandrare, eller som exempel från långt borta, japaner … ha samma problem som ‘taxichaufförerna’. Är det NÅGON som brytt sig om att undersöka varför?

    Det kan pratas hur mycket som helst om hur ”trösklar måste sänkas” (håller med om ingångslöner dock) för att få lågutbildade i arbete. Men det finns gränser för hur många städ/restaurangjobb eller skattefinansierade nödjobb man kan ordna, eller hur?

    Till saken hör också att Sverige är inget billigt land att leva i. Det måste räknas in de bidrag (skattefinansierade) alla blivande riktigt riktigt lågavlönade måste få för att överleva alls, om vissa partier får sin vilja igenom med lönedumpning.

    Hur i h-e kan man få dagens invandring att någonsin räknas i plus?

    Svara
  7. Fernando says: 28 januari, 2013 kl. 12:06

    Hej! Som vanligt mycket välskrivet inlägg med mycket fakta. Tyvärr är det svårt för människor som ser ökad arbetslöshet och ökad segregation att ta till sig fördelarna med ”fri” invandring. Själv är jag positiv till arbetskraftsinvandring men i en modell likt den kanadensiska som ställer krav på de nyanlända. Kanske måste det till en viss pragmatism från alla sidorna i debatten. Sanningen är aldrig svart eller vit.

    Svara
  8. annavet says: 27 januari, 2013 kl. 23:47

    jag tror på sunt förnuft. för få jobb + för många mänskor leder till fattigdom. fler behöver tjänster ja , men det finns inte tillräckligt med pengar betala med.

    Svara