Dagens frihetliga kandidat är stockholmare och folkpartist. Men även egenföretagare inom ögonkirurgi och religionshistoriker. Ladies and Bruce’s, här är Seved Monke Ajneståhl:
Jag är liberal för att jag tror på alla människors lika värde och allas absoluta rätt att själva bestämma över sina liv. Jag blir provocerad av människor, som bara för att jag inte lever som dem, ska tvinga sina moraliska värderingar på mig. Väldigt många människor vill på grund av min sexualitet begränsa mig från att ha samma rättigheter som dem. Jag och andra HBT-personer har samma skyldigheter att bidra till samhällets väl, men inte samma rättigheter. Detta är inte värdigt en modern demokrati.
I dag tycker många att vi har kommit långt när det gäller HBT-rättigheter men detta är inte sant. Idag tvingar vi transsexuella att sterilisera sig innan sin operation för att hindra dem från att skaffa barn. Det har gått sju år sedan homosexuella fick laglig möjlighet att bli godkända som adoptivföräldrar men hittills har inte ett enda homosexuellt par, förutom när det gäller närståendeadoption, fått adoptera.
I den mån surrogatmödraskap, eller värdmödraskap som det borde kallas, diskuteras jämförs det med trafficking. Vi som, på grund av brist på alternativ, väljer att bilda familj på detta sätt blir anklagade för att cyniskt utnyttja hjälplösa kvinnor, människor som själva har valt att bära någon annans barn.
Jag kandiderar till riksdagen och stadsfullmäktige för Folkpartiet i Stockholm. Skulle jag få en politisk plattform efter valet skulle jag lägga min energi på att alla människor i framtiden ska ha samma möjligheter att leva sina liv som de själva vill. Moralism, framför allt religiös sådan, hör inte hemma i ett modernt, liberalt samhälle.
Mitt arbete skulle till stor del gå ut på att motarbeta fördomar men de minoriteter som särbehandlas måste lära sig ställa krav. Det är ett stort problem att många marginaliserade grupper idag inte höjer sin röst och kräver att få samma rättigheter som de som lever i den gängse normen tar för givet.
Det politiska systemet idag hämmar de som inte rättar sig i leden. Det är otroligt lätt att bli motarbetad om man inte tycker som ledningen. Många av dagens politiker är totalt ointresserade att möta väljarna och politikerföraktet växer år efter år. Trots detta är viljan till förändring i stort sett obefintlig hos många av dem som sitter på makten idag. Trots detta hårdnackade motstånd från etablissemanget håller det politiska landskapet på att förändras. Framtidens politiker kommer att bli de personer som har störst framgång i att fånga upp svenska folkets engagemang i olika frågor och sedan göra politik av detta. Sociala medier och nätverkande på Internet kommer att vara en stark avgörande faktor.
Jag har under de senaste åren varit aktiv i nätverket Liberati och själv grundat nätverket Liberala bloggare. Jag kommer i framtiden fortsätta att arbeta för att fler tar del av de nya möjligheter som uppstår. Jag kommer verka för att Sverige får en demokrati där människor kan vara delaktiga i det politiska samtalet året runt, och inte bara bli matade med budskap fyra veckor vart fjärde år.
Mattias kommentar: Jag tycker att det är bra att någon driver frihetsreformerna på hbt-området ända in i mål. Särskilt när det gäller reproduktionsteknik som surrogatmödraskap som angår alla ofrivilligt barnlösa. Sverige ligger inte på något sätt i framkant i att underlätta föräldraskap, vilket jag tycker är både märkligt och småsint. Men Seved Monke tillhör samtidigt det här folkpartigardet som vill ha frihet för sin egen grupp och samtidigt inskränka föräldrars valfrihet genom kvoterad föräldraförsäkring. Så skjuter man sitt eget budskap i sank.
Johans kommentar: Hmm, jag hängde inte med här. På vilket sätt skulle just religiös moralism vara värre än moralism som utgår från folkhälsorapporter, genusanalyser eller något annat? Jag har egentligen inget i sak att invända mot Seveds åsikter, men är ändå en smula skeptisk till resonemangen. Här syns den klassiska konflikten mellan frihetliga och socialliberaler. Seved betonar människors rätt att vara “delaktiga i det politiska samtalet dygnet runt”. Ur ett frihetligt perspektiv är det bättre att man slipper påverkas av det där samtalet. Detta lukter Rätten att välja rätt.
Tycker alltid att det är tragikomiskt med personer som Mattias som kallar sig liberaler och okritiskt försvarar det mest generösa bidrag för föräldrar i hela västvärlden.
Vi ställer krav på alla andra typer av bidrag, sjukförsäkring a-kassa etc, men när det gäller föräldraförsäkringen får det tydligen inte ställas några krav alls.
Se till individen, individualisera föräldraförsäkringen och låt föräldrarna själva välja om de vill ha bidrag eller inte. Det är ingen inskränkning av valfriheten, ingen tvingas att ta bidrag i Sverige. Att tala om familjen som en enhet hör hemma bland kristdemokrater inte liberaler.
Jag är emot kvoterad föräldraförsäkring av samma skäl jag tycker att en Möllersk socialpolitik med kontantbidrag är bättre än Myrdalsk med naturaförmåner valda av en kommunal överhet och av samma skäl som jag föredrar skolpeng framför kommunalt skolmonopol som anvisar barnen till närmaste skola. Ja, av samma skäl som jag tycker att det vore extremt fel att bara ge partistöd till vissa partier, säg partier som kallar sig feministiska (Skulle du då också säga: Amen vaddå? Ingen tvingar ju partier att leva på bidrag.). Ser inget liberalt i att vara blind för likabehandling, valfrihet och självbestämmande inom välfärdsstaten, även om man helst avveckla den.
Ändå är det bara när det gäller föräldraförsäkringen som denna kritik dyker upp. Förklaringarna till varför man inte skulle få delegera ansvaret för barnen till den man delar ansvaret för barnen med blir allt mer krystade. Jag skulle snarare vilja att det gick att delegera dagarna till fler, exempelvis styvföräldrar och släktingar, tror det skulle underlätta i många familjesituationer och stödet finns ju för barnets skull. Och det tror jag många anhängare av regnbågsfamiljer skulle tycka vara bra, jag vet att mp driver denna linje. Men att då samtidigt förbjuda delegering till den förälder man valt att dela liv och ansvar med, nä det håller inte logiskt och det handlar om en ogenerad vilja att styra och ställa med andras liv, inget annat.
Och säger kvotförespråkaren att de inte vill betala för ojämställt uttag av dagar säger jag bara att jag för min del vill inte betala för jämställt uttag.
Känns otroligt krystat att jämföra bidrag till enskilda individer med partistöd. Jag antar att du vill ha tillbaka sambeskattningen av makar också (att se familjen som en enhet är i mina ögon konservativt, inte liberalt).
Efterlyser fortfarande exempel på andra bidragssystem som inte ges på individnivå. Kan inte se att en individualisering är en inskränkning av någons frihet, det finns som bekant inga andra bidrag vi har rätt att skriva över på någon annan. (Enligt ditt exempel skulle väl i så fall S kunna skriva över lite av sitt partistöd till något V.)
Kan inte se att stora bidrag utan motkrav ger ökad valfrihet, i så fall är väl medborgarlön den ultimata frihetsreformen.
Tja, kvotering är en uppenbar inskränkning i friheten att delegera och du hade gott om exempel i mitt svar som inte handlade om partistöd. Och varför måste ett stöd till föräldraskap vara individuellt när inte föräldraskap är det, det är väl ändå lite märkligt? Sambeskattning har jag inget emot som ett alternativ, vore en bra balans för att undvika orättvis beskattning mellan familjer med liknande intjänandeförmåga och försörjningsbörda.
Kvotering, tja…hälften av föräldradagarna ges idag till vardera förälder och ska den ena ha flera dagar måste de aktivt skrivas över av den andra maken. Vi pratar om en individualisering. Men det är skönt att vi fastslagit att familjen är en viktigare enhet än individen för dig.
Med ditt resonemang inskränks även den arbetslösas frihet av kravet på att söka jobb för att få a-kassa, men återigen – ingen tvingas att ta bidrag. Som skattebetalare anser jag dock att det är rimligt att det ställs vissa krav på dem som får bidrag av staten och kan inte se något oliberalt i det.
Att det extremt skeva uttaget av föräldradagar dessutom leder till strukturell diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden är en annan sak jag som liberal ser som oerhört problematiskt.
Precis som du säger är föräldraskap inte något individuellt och ändå tar 20 % av Sveriges pappor ut noll föräldradagar och stannar inte hemma en enda dag med sina barn. Som sagt, människor för göra precis vilka val de vill, men det betyder inte att jag nödvändigtvis vill stödja dem med skattsedeln.
Henrik: Men om föräldraförsäkringen följde barnet, och inte föräldrarna? Och kunde tas ut av farmor? Eller morbror?
Ajneståhl framstår för mig som en ointressant kandidat, vars frågor dels är extremt smala och inte självklart frihetliga. Det får bli någon annan…
[...] Seved beskriver själv sin politiska profil på NEOs liberala lista. [...]