I Neos serie om frihetliga riksdagskandidater för oss partipolitiskt obundna ideologiväljare har vi nu äran att presentera en tredje kandidat: Mathias Sundin, oppositionsrådet i Norrköping (FP) vars ambitiösa personvalskampanj man kan följa här.

Det var efter FRA-omröstningen jag bestämde mig för att kandidera till riksdagen. Någonting är ruttet i svensk demokrati när riksdagsledamot efter riksdagsledamot hellre krökte ryggen, än tog mot några slag från partipiskan på den. Dessutom fick jag bekräftat att försvaret av vår integritet spårat ur.

Grundelementen i min kampanj, gjutna i cement (nu går det bra att skämta om betongliberal), är självständigheten hos riksdagen. Visserligen bryr vi oss i Sverige inte alltid så mycket om grundlagen, men där står i alla fall att makten utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. I verkligheten är det partiledningarna och regeringen som bestämmer vad riksdagen ska tycka. Riksdagsledamöternas jobb har blivit att trycka på rätt knapp vid omröstningarna.

Okej, jag överdriver lite, men inte så där värst mycket. En riksdagsledamot skrev i en debatt med mig att hans uppgift är att “att lotsa regeringens förslag genom riksdagen”.

Detta har säkert sin grund i det personvalssystem vi har med hög spärr för att kunna kryssa sig in. Partierna har stor makt och det gäller i första hand att hålla sig väl med partiet, än väljarna. Att vänta på att systemet ska ändras är inte min melodi. Jag  tänker gå före och vara mer självständig. Samtidigt ska man komma ihåg att politik handlar om att kompromissa, annars får man inte mycket gjort. Men då ska det vara en kompromiss utifrån en förhandling där jag som riksdagsledamot har verklig makt. Det får man bara om man är självständig i sitt röstande.

Så, vad vill jag åstadkomma med alla denna makt jag tänkte skapa för riksdagen. I huvudsak tre saker:

1)      Sänkt skatt. En gång i tiden drev jag företag och sökte riskkapital och insåg att det finns alldeles för få så kallade affärsänglar i Sverige. Entreprenörer som blivit rika på sitt företagande och nu kan investera kunskap och pengar i nya mindre företag. Allt kan inte ske över en natt, men på lite sikt ska den statliga inkomstskatten bort, värnskatten också såklart, sänkt skatt på aktieutdelning och en bra grund är naturligtvis låg skatt för låginkomsttagare.

2)      Bekämpa våld mot kvinnor, bland annat med skärpta straff. Våldet i nära relationer, som framförallt drabbar kvinnor, är Sveriges största frihetsproblem. En människas liv blir fullständigt kontrollerade av en annan människa, bekantskapskretsen skärs bort, det är svårt att fortsätta jobba och de blir ekonomisk beroende av mannen. Straffen för dessa allvarliga brott är ofta löjligt låga. Det stämmer in på många brott, framförallt våldsbrott. Vi har bland annat en märklig regel om att släppa ut brottslingar efter två tredjedelar av strafftiden. Den regeln borde tas bort. Livstidsstraffet ska vi bevara och jag drev tillsammans med en FP-kollega igenom den linjen på Folkpartiets senaste landsmöte.

3)      Stoppa nästa ”FRA-lag”, datalagringsdirektivet. Om EU:s datalagringsdirektiv genomförs i Sverige kommer alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet att lagras. Myndigheter kommer att kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig, och vilken typ av kommunikation som användes. Syftet är gott, att bekämpa brott. Men övervakningen är alldeles för stor. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner. För att stoppa direktivet har jag och Camilla Lindberg (FP) lanserat ett väljarkontrakt. Alla kandidater som skriver under det lovar och försäkrar att rösta mot ett införande.

Datalagringsdirektivets öde avgörs i riksdagen efter valet. Både frågan om självständiga riksdagsledamöter och integritetsfrågorna kan bli högaktuella redan i höst. Sitter det liberala riksdagsledamöter där då, som klarar några rapp från partipiskan, så kan vi börja förändra svensk demokrati och vända utvecklingen i integritetsfrågor.

Mathias Sundin (FP)

Riksdagskandidat i Östergötland och oppositionsråd i Norrköping

Johans kommentar: Mathias Sundin är inte lika radikal som Federley, men har samma förmåga att sticka ut från sitt parti. Han är lite mer jordnära och förankrad i vardagsfrågor, vilket säkert beror på att han under de senaste åren har varit kommunpolitiker. På sätt och vis är han egentligen mer en kandidat för pragmatiska problemlösningsväljare än för ideologiska liberaler. Men samtidigt är hans politik riktad mot problem som hindrar liberala mål. Lägre skatter och tryggare gator är grundpelare i människors frihet. Dessutom har han bundit upp sig så hårt i integritetsfrågorna att han aldrig kan backa där. Om han kommer in i riksdagen, och sedan går med på att rösta ja till exempelvis datalagringsdirektivet, så kommer han att vara slut som politiker.

Mattias kommentar: Min namne är givet sin ålder (32 år) en mycket erfaren politiker som därför med viss tyngd kan utlova att göra skillnad. Det gedigna fotarbetet bygger inte bara på hans 10 000 dörrknackningar och att han arbetat för McCain-kampanjen i USA, utan det märks på hans korta och koncisa agenda. I en fråga förbinder han sig att gå emot partiet. Det är klokt och ambitiöst, riksdagen är ingen plats för åsiktsmaskiner utan kräver koncentration för att nå framgång och genomslag. Bra frågor och goda chanser att leverera (med reservation för att Sundin på sin hemsida även driver ett dårförslag om hundlicens, man kan tyvärr inte helt ta folkpartismen ur en folkpartist).

Tidigare kandidater:

Fredrick Federley (C)

Johnny Munkhammar (M)