Gårdagens Neo-seminarium om förmynderi var egentligen tänkt att streamas direkt här i från Visby. Tyvärr svek tekniken oss – Almedalen plågas i år av problem med nätverken – varför den planen fick skrinläggas. Det blev emellertid ett mycket välbesökt arrangemang. Lokalen var full till bristningsgränsen och vi fick rikta högtalare ut genom fönstret för de som inte lyckades ta sig in.

Mattias Svensson inledde med en lite betraktelse med anledning av den inbjudningstyranni som har drabbat Almedalen. Under tidigare år har man kunnat glida omkring lite som man vill, och spontant gå in på debatter, mingel och seminarier som verkar intressanta. Men varför behålla något som fungerar? Eftersom många av dessa event innebär möjligheten att dricka ett glas vin har kommunen bestämt sig för att göra razzior för att undersöka huruvida arrangemangen verkligen är slutna sällskap.

Således måste man nu anmäla sig till det mesta, i god tid och laga ordning. Skillnaden är, som Mattias uttryckte det, att den som önskar kröka till på arrangörernas bekostnad nu måste planera tillvaron lite mer. Men i sak har inget ändrats, förutom att möjligheten till allmän spontanitet har försvunnit, och att annars goda vänner och kollegor plötsligt tvingas neka varandra i dörren för att inte riskera åtal för olaga utskänkning.

Därefter fick skribenten och debattören Johanna Nylander puffa för sin kommande bok Är det så farligt? som enligt planerna kommer att ges ut den första september och slutligen blev det paneldiskussion. Hanna Cederin från Ung Vänsters förbundsstyrelse fick några ögonbryn att höjas när hon argumenterade för en aktiv folkhälsopolitik, och förklarade att så länge vi har gemensamma åtaganden för varandras hälsa så gäller det att se till att ingen blir för dyr.

Men annars bekräftades åtminstone delvis Nylanders tes att synen på förmynderi och interventionism är generetionsbunden, snarare än ideologisk. Såväl Cederin som SSU:s Mattias Vepsä medgav utan omsvep att omsorgen ibland får negativa konsekvenser. Övriga ungdomsförbund (samt Fredrick Federley som tände en cigarett medan han talade) intog betydligt frihetligare positioner än deras respektive partier.

I publiken satt Gabriel Romanus, tidigare vd för Systembolaget och en av Sveriges ledande förmynderister på sjuttiotalet, och såg missnöjd ut.