Dummare än tåget

[caption id="attachment_5270" align="aligncenter" width="336"] Ra 847 stående på Malmö C. Tillhör Bergslagens Järnvägssällskap. Retrosnygg, men tågtrafiken var inte bättre förr.
CC / Wikimedia Commons upphovsman kaktuslampan from Lund, Sweden.[/caption] Jan Guillou har inte internet. Om det ursäktar att trötta ideologiska dogmer ersätter faktakoll är upp till hans redaktör. Janne har hur som helst suttit på sin kammare och på skrivmaskinen plitat ihop en kolumn om att ”privatkapitalistiskt järnvägskaos” härledd till ”Thatcherismen” på 80-talet lett till att ”allt blivit sämre och betydligt farligare för passagerarna”. Ja, vi har hört den förut. Den som nu har lyxen av tillgång till nätet kan enkelt kolla upp lite kompletterande uppgifter. Stämmer exempelvis slutsatsen att det blivit sämre för tågresenärer och svårare att åka tåg? Tvärtom, fler än någonsin åker tåg idag. På Trafikbloggen i GP konstaterar Ulf Nyström att tågresandet i Sverige förra året var större än någonsin tidigare. I år, eller senast nästa år, bryts 200-miljonersvallen. På 80-talet gjordes knappt 80 miljoner resor per tåg. På 25 år har antalet tågresor mer än fördubblats, ökningen har varit närmare 140 procent. Persontransportarbetet, som mäts i personkilometer, ökade med fyra procent under 2012 till 11,8 miljarder personkilometer, också det en ny toppnotering. Fler än någonsin reser alltså med tåg i Sverige. Är då tågen mer försenade nu än tidigare? Inte heller det stämmer. Flest tågförseningar var det runt 1980. Punktligheten har blivit betydligt bättre under både 1980- och 1990-talet men trots betydande investeringar under 2000-talet avstannat och möjligen minskat något. Aha! På grund av privatiseringar! Nä, sannolikt snarare på grund av statens decennielånga underlåtenhet att investera. Enligt rapporten Är järnvägen på rätt spår? (källan till uppgifterna om punktligheten) som gjorts av konsultbolaget WSP är ”[e]n möjlig förklaring till denna ’järnvägsparadox’ … ett eftersläpande investeringsbehov på grund av låga investeringar under 1960-, 70- och 80-talen.” En annan möjlig orsak är enligt rapporten den låga produktivitetsutvecklingen i bygg- och anläggningsbranschen, en politiskt skyddad bransch med stor statlig upphandling, skydd mot import och bristande konkurrens, långt från ”nyliberala” fria marknader. Tidningen Fokus har skildrat ledningsproblem hos ansvariga myndigheten Trafikverket. Säkerheten är ett bekymmer. Trafikverket konstaterar: ”Inom vägtrafiken har antalet omkomna minskat. Inom järnvägssystemet sker ingen minskning. I stället kan en svagt ökande trend misstänkas. Både inom väg- och järnvägstrafik syns en fortsatt ökning av trafikmängd.” Fler resande än någonsin och en i stort sett flat trend för dödsfallsolyckor. Inte tillräckligt bra, men långt från herr Guillous fantasi om att tågresandet blivit ”betydligt farligare”. Ansvaret för underhåll av spåren ligger fö på helstatliga myndigheten Trafikverket, och det har som nämnt ovan skett fler investeringar i spåren under senare decennier. Antalet urspårningar är också betydligt lägre än i början av 1990-talet.   [caption id="attachment_5265" align="aligncenter" width="461"] Från trafikverket.se Notera den ändrade och vidgade definitionen av ekonomisk skada som bör förklara delar av minskningen.[/caption] På sidan 7 i samma rapport kan ni fö se olycksstatistiken för tågtrafik i det nyliberala experimentlandet Storbritannien. (Tredje lägst i Europa totalt, näst lägst om man bortser från självmord). Den statistiken är från 2009, men även senare statistik från 2012 (nedan) bekräftar bilden av Sveriges och Storbritanniens tågtrafik som bland den säkraste i Europa. [caption id="attachment_5264" align="aligncenter" width="882"] Från trafikverket.se[/caption] Britterna har också sett ett ökat tågresande, en ökning som tog fart i mitten av 90-talet då järnvägen öppnades för anbudsförfarande. [caption id="attachment_5262" align="aligncenter" width="641"] Ökningen av tågtrafik i Storbritannien sedan mitten av 90-talet, då järnvägen privatiserades.
Källa: http://www.railway-technical.com/statistics.shtml[/caption] [caption id="attachment_5263" align="aligncenter" width="445"] Den gula linjen är brittiskt tågresande i ett längre perspektiv. Här framstår inte ökningen sedan 90-talet som lika dramatisk, men decennierna dessförinnan var inget att skryta med. Järnvägens problem började inte med Margaret Thatcher.
Källa: http://www.railway-technical.com/statistics.shtml[/caption] I den statliga utredningen En enkel till framtiden? (SOU 2013:83) sammanfattas utvecklingen i Sverige på senare år:

Jag konstaterar att Sverige sedan 1988 haft en stark tillväxt i järnvägstrafiken, särskilt i den regionala persontrafiken, och att det i flera andra avseenden skett betydande förbättringar, exempelvis vad gäller produktivitet och säkerhet. För godstransportköparna har marknadsöppningen inneburit ökade möjligheter att använda tåget till konkurrenskraftiga priser. Upphandling av persontrafik i konkurrens har många gånger lett till betydande kostnadsminskningar. Samtidigt finns det problem med punktligheten, strategisk budgivning i upphandlingar och (på senare år) försämrad reshastighet, liksom en del oroande tendenser i olycksstatistiken. (mina kursiveringar)

Delprivatiseringar av den typ som skett för tågtrafiken är inte problemfria, och långtifrån alltings lösning. Här är exempelvis en kritisk utvärdering som menar att de privata tågföretagen i Storbritannien plockat ut vinster snarare än investerat i verksamheten. Men i både Sverige och Storbritannien sammanfaller de med starkt ökat tågresande och kostnadsminskningar för både gods- och persontrafik medan dessa länders tågtrafik hör till de minst olycksdrabbade i Europa. Och båda länderna hade i början av 1980-talet en genuint misskött järnvägstrafik i helstatlig regi. En del längtar tillbaka till en sådan ordning, en nostalgi som inte bara är svårförenlig med historiska fakta, utan om man ska tro utredaren Gunnar Alexandersson är lika omöjlig i framtiden:

Jag konstaterar att det i flera viktiga avseenden inte är möjligt för Sverige att genomföra en återreglering i järnvägssektorn.

Vänsterpolitik gör sig som så ofta bättre som nostalgisk dröm än som politisk framtid.