Varsågod, ta en Toblerone!
Normalt hade jag valt en annan rubrik, men den rödgröna indignation som drabbade Mats Odell och Sven-Otto Littorin när de kallade oppositionens ekonomiska kalkyler för ”Tobleronepolitik” var så oerhört överdriven. Inte minst mot bakgrund av att deras uträkningar verkligen förtjänade epitetet.
Ekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl har granskat den rödgröna budgetreservationen, och Johan Norberg skriver i Metro om deras slutsatser:
”De rödgröna säger att de ska skapa upp till 5 000 nya jobb med ett nytt riskkapitalavdrag, men glömmer att ta upp kostnaden för ett sådant avdrag. När de föreslår ett avskaffande av RUT-avdraget gör de precis tvärtom. Då räknar de med den dryga miljard de sparar, men glömmer att räkna på hur många hushållsnära tjänster som då försvinner.”
Och det blir värre:
”Motionen argumenterar för högre skatt på utsläpp för att det ska minska utsläppen. Men när de redovisar budgeteffekterna räknar de inte med minskade utsläpp, vilket ju minskar intäkterna från skatten. Tvärtom räknar de med oförändrat stora skatteintäkter så att de kan finansiera sina utgifter med det.”
På detta sätt räknar sig oppositionen genom hela budgeten, vilket ger ett smått spektakulärt slutresultat:
”Det mest ambitiösa försöket att trotsa matematikens lagar kommer på sidan 98 i motionen, där de rödgröna med ett stapeldiagram visar vilka som vinner och förlorar på deras politik nästa år. Hela 90 procent tjänar och bara den rikaste tiondelen förlorar. Men något är konstigt. De 90 procenten tjänar nästan fem gånger mer än de rikaste förlorar. Så var kommer resten av pengarna ifrån? Bergh och Jordahl har svaret. De rödgröna har valt att räkna in alla godsaker och bidrag, men har valt att strunta i de 9,3 miljarder i skatter som införs 2012 för att finansiera dem.”
Frågan är vad som är värst. Att ge Mona Sahlin ett nålstick för en affär som hon själv bär ansvaret för – eller att på detta sätt bluffa väljarna rakt upp i ansiktet.
