Vips så fick vi en kulturpolis

Det är en tvivelaktig princip att låta polisen ta betalt för beskydd. Polisen finns till för att skydda allmänhetens säkerhet och det ansvaret är redan avgränsat från det säkerhetsansvar som kommersiella aktörer har, exempelvis med vakter och matchvärdar. Diskussionen har tidigare rört fotbollsklubbar och fotbollsmatcher, men nu kräver polisen även beskyddarpengar från dansarrangörer. Norrköpings Tidningar rapporterar hur danseventet Majestiq 12 fått ställas in efter att polisen krävs fantasisumman 708 400 kronor för att bevaka 2500 dansare i tio timmar. Det är polisen som själva gör bedömningen av insatsen och kostnaden. I det här fallet misstänker de att en del av de dansande kommer att muntra upp sig med annat än legala droger och den misstanken gör att de kan dra till med en kostnad som i sista stund gör evenemanget ekonomiskt omöjligt. Därmed kan polisen i praktiken godtyckligt och efter egen bekvämlighet avgöra vilka kulturevenemang som i framtiden kommer att tillåtas eller inte. Det är en direkt samhällsfarlig ordning. (I min bok Glädjedödarna – en bok om förmynderi, skriver jag i kapitlet om moralpaniker om andra politiska försök att stoppa dans och nöjesliv.)