Vinfriheten fortsatt fredad

En korrigering med anledning av min kritiska genomgång  av alkoholutredningen. Det verkar som om det mysiga tilltaget att sälja vin på nätet är fortsatt fredat, givet att skatter betalas (och som Mark Majzner var snar att påpeka när vi sågs betalar man relativt lite skatt på dyrare viner. Skatten ligger som en grund oavsett kvalitet, efter den borgerliga alkoholskattereformen 1991-1994, och ju mer man betalar för en flaska vin desto mer till egen njutning och desto mindre till Anders Borg).

Det utredningen ger sig på är:

kommersiell förmedlingsverksamhet som uppkommit sedan privatinförsel genom ombud blivit tillåtet. Kommersiell förmedling av försäljning som sker via privatinförsel föreslås därför, med undantag för transporter, bli förbjudet.

Men vad vinklubbar m fl gör kallas distansförsäljning och här konstaterar utredningen:

Det är inte aktuellt att föreslå någon motsvarighet till att, på sätt som har skett i Finland och som planeras i Norge, begränsa möjligheten till privatinförsel. Det kan sålunda inte krävas att transporten av alkoholdrycker ska ske genom ett av säljaren oberoende företag. Enligt ett klart uttalande i propositionen till lag-99 är s.k. distanshandel, vilket innebär att säljaren anordnar transporten, tillåten (prop. 2007/09:119, s. 44). Att införseln ordnas på detta sätt kan för övrigt vara en fördel från skatteindrivningssynpunkt då säljaren i sådant fall ska ha en representant som garanterar skatteinbetalningen.

Det finns enligt utredningen inte skäl att införa regler som har till syfte att försvåra den enskildes numera lagstadgade rätt att föra in alkoholvaror via mellanhand, förutsatt givetvis att reglerna om skatteinbetalning m.m. följs.

Av skattemaximeringsskäl införs inte hårdare regleringar här, avslöjande för statens ideologiska prioriteringar även om man väl på något sätt får vara tacksam för denna lilla frihet.