Mattias Svensson - 26 november, 2012
Man undrar vad
Per Gudmundson rökt innan han författade
dagens ledare i
Svenska Dagbladet. Han hallucinerar fram en "radikal liberalisering" i att drakoniska rättspåföljder för narkotikabrott mildrats något, och anser sig med detta ha avslöjat en dold konspiration som införts "utan att det skrivits en rad om saken".
Några rader finns det allt.
Straffnivåerna har nyligen utretts grundligt på uppdrag av nuvarande regering. Straffnivåutredningens förslag
Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85) påpekar inkonsekvensen i att de högre straffskalorna slentrianmässigt använts för narkotikabrott och skattebrott, men inte för våldsbrott på sidan 249-50:
”Också i förhållande till annan brottslighet kan ifrågasättas om våldsbrottens allvar tillräckligt avspeglar sig i straffmätningen. Av kriminalstatistiken framgår att den övre delen av straffskalan för bl.a. grova narkotikabrott och grova skattebrott används proportionellt sett i betydligt större utsträckning än motsvarande del av straffskalan för t.ex. grov misshandel. Medan den översta delen av straffskalan för allvarliga våldsbrott har ansetts böra reserveras för nästan exceptionella fall är det långt ifrån ovanligt att det maximala straffet enligt straffskalan döms för ut för grova narkotikabrott.”
Utredningens slutsats:
"Det finns alltså skäl som talar för att dessa skillnader på sikt bör jämnas ut och att ett mer enhetligt sätt att mäta ut straff inom ramen för straffskalan bör tillämpas."
Det är dessa utredda, omdiskuterade och med rättsmedvetandet bättre överensstämmande straffnivåer som nu implementeras i rättsväsendet. Numera straffas i högre utsträckning riktiga brott, som våldsbrott. Den radikala liberaliseringen av narkotikapolitiken väntar vi dessvärre fortfarande på.