Ursäkta medan jag kräks på er indignation

Omkring 250 miljoner kronor om året kostar informationsinsatser om alkohol, tobak, narkotika och dopning som staten bedriver. Informationsinsatser som alla utvärderingar (se sidan 12 i Folkhälsoinstitutets egen rapport Att göra det möjliga, till exempel) visat är fullkomligt verkningslösa, men som ändå lever ett eget liv i folkhälsobyråkratin. Statens folkhälsoinstitut får ovanpå det runt 130 miljoner kronor om året för att hitta på siffror och moralisera över vår livsstil. Det är ändå småpengar i sammanhanget, som det brukar påpekas när man uppmärksammar denna föga nyttiga hälsoåtgärd. (Siffror från regeringens budget) Från pappersslöa till papperslösa. Motsvarande pengar ska nu användas till att ge basal välfärd som skola och vård åt några av de allra mest behövande, papperslösa invandrare. Skolgången för dessa barn kostar i sig mindre än den meningslösa informationssatsningen, 50-100 miljoner kronor per år, sjukvården på några hundra miljoner något mer. Ändå räcker beslutet om vård och skola för papperslösa för att på sina håll motivera indignerade utgjutelser om skattepengar och kostnader, parat med "analysen" att detta kommer att ”gynna Sverigedemokraterna”. Fast det handlar om en solidaritet som i stort sett alla länder visar, oavsett välfärdssystem. Klarar Nigerias fattiga att bjuda flyktingar och föräldralösa på gratis skolgång klara nog svenskar det också, fast vi valt korkade kollektiva system för detta. Handlar det om skattepengar finns tusentals saker att vara mer upprörd över. Så det handlar alltså inte om kostnaden, utan om att man tycker att barn ska vara utan skola för att deras föräldrar haft fräckheten att vilja fly från missförhållanden till någonting bättre i vårt land, och att vi ska ha en ”solidarisk” sjukvård som ges efter behov, men inte till några av de mest utsatta som bor här. Och att ovanpå detta komma dragandes med att Sverigedemokraterna har ”rätt” och förtjänar stöd för att de också tycker så. Ursäkta medan jag kräks på er indignation. Tidigare i samma fråga: Dick Erixons hatseans mot bagatellbrott Den ogina välfärdsstaten