Två på ljugarbänken

Man kan tydligen aldrig vara nog pedagogisk. Forne kollegan Johan Ingerö och moderaten Per Hagwall klarade inte riktigt av att läsa ett så långt inlägg som det igår. Därför har de hittat på att jag bedriver "vulgoargumentation av typen 'du bryr dig inte om barn'" respektive kommer med "insinuationer om personlig snålhet hos hans meningsmotståndare". Anklagelserna är löjeväckande. Jag skulle förlora varje debatt som likställde generositet och välvilja med att spendera skattepengar. Ursäkta därför om jag upprepar mig så att poängen kanske går fram, och den fråga jag ställer får ett svar. 1. Den som är principiellt emot varje förändring som ökar statsutgifter – exempelvis att avskaffa pappamånader och ge föräldrar valfrihet inom föräldraförsäkringen – har jag respekt för, även om det är en åsikt jag inte delar. Särskilt om denne någon är en renlärig liberal som knappt vill se några statsutgifter alls. Jag tycker det är bra att vara försiktig med skattemedel alltid, men det finns fall inom givna system där jag menar att det inte är den tyngsta prioriteringen. Med så långt? 2. De som däremot vill ha en hyfsat stor välfärdsapparat, en stat som gör lite av varje och en reglerad invandring som permanent lösning (med resultatet att fler vill komma och kommer att finnas i landet än vi formellt kan ta emot) har jag ställt en fråga till. Den gäller särskilt dem som likt Sanna Rayman börjat fabulera om att just denna utgift till vård och skola åt papperslösa skulle underminera betalningsviljan för välfärdsstaten. Min fråga är: Varför då? Varför är just denna utgift så förgriplig och inte exempelvis att vi lägger sju gånger så mycket på att förstöra miljön eller ungefär lika mycket på folkhälsokampanjer? Vad är det som gör att ni tolererar idiotiska utgifter till svenskar så mycket lättare än i alla fall ganska välmotiverade och välgörande utgifter för att ge människor i Sverige skola och sjukvård? Det kan ju Ingerö och Hagwall svara på hellre än att fantisera. Tillhör ni själva de upprörda eller är det bara vad ni tror att andra tycker?