Paulina Neuding - 21 maj, 2011
I dag skriver jag i Svenska Dagbladet om dödsdömda iranska
Sakineh Mohammadi, och vad som står på spel i Nordafrika och Mellanöstern efter revolutionerna. Hela min intervju med Sakinehs advokat
Mohammad Mostafei finns i nya numret av Neo, där vi även publicerar en längre essä om shariarätten. Ur dagens kolumn:
Kartan över straffrätt enligt sharia går som ett band över norra Afrika från Mauretanien och Nigeria i väst till Somalia i öst, över den arabiska halvön genom Iran, Afghanistan och Pakistan, via Bangladesh till Malaysia och delar av Indonesien. De spöstraff som delas ut i indonesiska Aceh och de hängningar och amputationer som verkställs i Iran och Somalia sker alla med hänvisning till samma religiösa källor, om än utifrån något olika rättsliga skolor och därmed med vissa små nyansskillnader. Inte sällan – som i Sudan och Iran – har sharia införts efter revolutioner som till en början såg ut att bära på ett frö till demokratisering.
Brutaliteten i rättstillämpningen är ingen slump, inget tillfälligt utslag av enskilda domares sadism. Här finns präster, domare och akademiker som sysselsätter sig med tolkning och tillämpning av ett juridiskt system som ovanpå lagren av korruption motsvarar vårt i ett grundläggande avseende: Det finns ett ideal om legalitet, om att dom och påföljd måste ha stöd i lagar vars närmare innebörd mejslas fram genom praxis och rättsvetenskap.
Läs
hela!