Mattias Svensson - 21 oktober, 2012
Since leaving office I’ve written about public policy from a new perspective: outside looking in. I’ve come to realize that protecting freedom of choice in our everyday lives is essential to maintaining a healthy civil society.
George McGovern, som var demokraternas presidentkandidat 1972 och förlorade stort mot
Richard Nixon, har gått bort. Jag skrev om honom i
senaste Neo där vi gjorde en Backspegel på svenska kommentarer av tidigare presidentval. De frågor som då fick McGovern att framstå som ”extrem” framstår idag som högst vettiga;
amnesty, abortion, acid, alltså amnesti för värnpliktsvägrare, legal abort och legala droger. McGoverns förslag om skatteavdrag för låga inkomster infördes senare av
Ronald Reagan. McGovern verkar alltså vara något av en vänsterns
Barry Goldwater, en kandidat som förlorade valet men vann idéstriden.
Ännu bättre blev McGovern sedan han lämnat partipolitiken. Han kritiserade
den ekonomiska paternalism som särskilt drabbade fattiga. Och trots att hans egen dotter gick bort tidigt efter alkoholmissbruk
insisterade McGovern på att skilja på bruk och missbruk och hålla reglerarna borta från beslut om vad vi äter, dricker eller röker. Likaså kritiserade han ”den kostsamma sporten” att stämma varandra och institutioner för all slags upplevd skada, återigen en gräns som inte minst Demokrater varit dåliga på att dra.
Whose life is it anyway? frågade han retoriskt. Själv levde han sitt eget liv lite över 90 år, och ingen kan säga annat än att han gick sin egen väg. Sådana politiker ska minnas med stor respekt, vare sig man håller med dem eller inte.
