Paulina Neuding - 1 oktober, 2010
Legitimitet åt smutskastningen.
Det här blir en kort kommentar eftersom vi har fullt upp just nu med att göra tidning, men jag vill säga något om anklagelserna mot mig och
Johan Lundberg den här veckan. Jag börjar nämligen på allvar tro att världen har blivit galen.
Johan och jag skrev alltså på
DN Debatt att Sverigedemokraterna bemöts bäst med intelligenta argument, eftersom de har fel och vi har rätt. Vi pekade på att misslyckandet hittills i debatten har synts i två avseenden: 1. Det har funnits en ovilja att diskutera problemen med invandringen, och resonera kring åtgärder, snarare än säga att allt nog löser sig på sikt. 2. Man har inte lyckats formulera varför invandring är något gott. I stället landar man ofta i plattityder om att det är fantastiskt med kebab, och på det viset vinner man inga debatter.
Detta upprepade jag i
P1 och i
TV4:s Nyhetsmorgon, där jag också själv fick frågan om invandringens fördelar och pratade om det moraliska ansvaret att ta emot människor på flykt (jag vet en del om det, jag är själv barn till flyktingar till Sverige), att pluralistiska samhällen är bättre att leva i än det linblonda Bullerbysverige som SD vill tillbaka till, etc. (Mer om detta i
Neo, förresten!) Sedan kom reaktionerna.
Aftonbladets ledarsida skrev (24/9) att Paulina Neuding låter som Pia Kjaersgaard i radio (ej online). Pia Kjaersgaard alltså, som talar om att invandrare ”förökar sig som kaniner” och borde ”dumpas i Malmö”.
Expressen Kultur har en bild på mitt ansikte över rubriken ”
Legitimitet åt rasismen”. (Jag bad Expressens kulturchef Karin Olsson ta in en bild på mig även till min
replik, för att det vore det mest hederliga i det läget, men fick inget gehör för det.)
Chefen för den rödgröna kampanjen,
Martin Gelin, kallar mig, Johan Lundberg och Timbrochefen Markus Uvell ”blåbruna”. Blå som i borgerliga och bruna som i nazister alltså.
Johannes Forssberg på Expressens ledarsida uttalar sig i senaste
Fokus och menar att det handlar om "behov av en hotbild”, en "gemensam ideologisk fiende" i muslimerna.
Ali Esbati (V), ser detta som ytterligare ett uttryck för högerns "förbruning"
Säger detta eventuellt något om hur den här debatten förs i Sverige?
Uppdatering:
Expressens kulturchef Karin Olsson har nu svarat med en liten
fundering kring yttrandefrihet. Detta är kulturchefens logik, om jag förstår den rätt: Alla som är varma anhängare av yttrandefrihet måste tycka att samtliga saker som publiceras – exempelvis i Expressen kultur – är rimliga, hederliga och intelligenta.
Jag misstänker att jag måste vara mycket tydlig och pedagogisk i det här meningsutbytet, så for the record: Jag har inget som helst emot att bli kritiserad, men tycker inte att man ska ägna sig åt osakliga anklagelser och smutskastning. Bra princip att hålla sig till för en redaktör, tycker jag.
Legitimitet åt smutskastningen.
Det här blir en kort kommentar eftersom vi har fullt upp just nu med att göra tidning, men jag vill säga något om anklagelserna mot mig och Johan Lundberg den här veckan. Jag börjar nämligen på allvar tro att världen har blivit galen.
Johan och jag skrev alltså på DN Debatt att Sverigedemokraterna bemöts bäst med intelligenta argument, eftersom de har fel och vi har rätt. Vi pekade på att misslyckandet hittills i debatten har synts i två avseenden: 1. Det har funnits en ovilja att diskutera problemen med invandringen, och resonera kring åtgärder, snarare än säga att allt nog löser sig på sikt. 2. Man har inte lyckats formulera varför invandring är något gott. I stället landar man ofta i plattityder om att det är fantastiskt med kebab, och på det viset vinner man inga debatter.
Detta upprepade jag i P1 och i TV4:s Nyhetsmorgon, där jag också själv fick frågan om invandringens fördelar och pratade om det moraliska ansvaret att ta emot människor på flykt (jag vet en del om det, jag är själv barn till flyktingar till Sverige), att pluralistiska samhällen är bättre att leva i än det linblonda Bullerbysverige som SD vill tillbaka till, etc. (Mer om detta i Neo, förresten!) Sedan kom reaktionerna.
Aftonbladets ledarsida skrev (24/9) att Paulina Neuding låter som Pia Kjaersgaard i radio (ej online). Pia Kjaersgaard alltså, som talar om att invandrare ”förökar sig som kaniner” och borde ”dumpas i Malmö”.
Expressen Kultur har en bild på mitt ansikte över rubriken ”Legitimitet åt rasismen”. (Jag bad Expressens kulturchef Karin Olsson ta in en bild på mig även till min replik, för att det vore det mest hederliga i det läget, men fick inget gehör för det.)
Chefen för den rödgröna kampanjen, Martin Gelin, kallar mig, Johan Lundberg och Timbrochefen Markus Uvell ”blåbruna”. Blå som i borgerliga och bruna som i nazister alltså.
Johannes Forssberg på Expressens ledarsida uttalar sig i senaste Fokus och menar att det handlar om "behov av en hotbild”, en "gemensam ideologisk fiende" i muslimerna.
Ali Esbati (V), ser detta som ytterligare ett uttryck för högerns "förbruning"
Säger detta eventuellt något om hur den här debatten förs i Sverige?
Uppdatering:
Expressens kulturchef Karin Olsson har nu svarat med en liten fundering kring yttrandefrihet. Detta är kulturchefens logik, om jag förstår den rätt: Alla som är varma anhängare av yttrandefrihet måste tycka att samtliga saker som publiceras – exempelvis i Expressen kultur – är rimliga, hederliga och intelligenta.
Jag misstänker att jag måste vara mycket tydlig och pedagogisk i det här meningsutbytet, så for the record: Jag har inget som helst emot att bli kritiserad, men tycker inte att man ska ägna sig åt osakliga anklagelser och smutskastning. Bra princip att hålla sig till för en redaktör, tycker jag.
