Protester mot kulturpolis

Liknande arrangemang i andra delar av Europa kräver bara någon enstaka polis för många tusentals fler festdeltagare. Inte heller tar Norrköpingspolisen några avgifter av stadens krögare för att hålla ordning vanliga helgnätter. Andra musikarrangemang i Sverige har inte fått i närheten av samma nota. Den godtyckliga dimensioneringen beror helt enkelt på att polisen befarar att den musik som spelas vid Majestiq 12 ska locka några festdeltagare att ta droger. Fel musik ger hög polisavgift som gör arrangemanget omöjligt.

Jag skriver på SvD Brännpunkt om hur polisens avgiftspolicy leder till kulturpolis. Läs också Hanna Fahl i DN på samma ämne. Missa inte heller Per Hagwalls post och framför allt inte hans pedagogiska diagram över hur extrem avgiftssättningen som stoppat Majestiq 12 är i jämförelse med andra musikarrangemang, även om Dalarnas Tidning tidigare uppmärksammat att polisen bedömer hårdrock vara farligare än dansband. Inte heller i Norrköping tycker alla att polisens agerande är riktigt. Oppositionsrådet Fredrik Bergqvist är kritisk, liksom NT:s krönikör Calle Slättengren. När jag skrev Glädjedödarna – en bok om förmynderi valde jag att illustrera moralpaniker med exempel på åtgärder just mot dans. Tanken var att skriva om historiska exempel som de flesta idag kan vara ense om att de var just moralpaniker. Istället blev boken dagsaktuell. Just nu ligger den på 7:e plats på Kulturbutikens topplista (kostar 39 kronor) och etta på Adlibris pocketlista över politik & statsskick (kostar 44 kronor). Boken finns också hos Pocket shop och i större boklådor som Hedengrens, liksom hos Bokus, Bokia och cdon.