Mattias Svensson - 20 november, 2010
Skyll inte rubriken på mig. Det är Socialdemokraternas kristna falang som istället för att vända andra kinden till delar ut de lavetterna till sina avpoletterade ledare. Broderskaparnas
krav på partiledare kan vara något slags rekord i den självförnedring som just nu pågår i det parti som en gång regerade Sverige. Eller vad sägs om följande formulering?
”våra väljare blir allt mer utbildade och intellektuella medan våra ledare har gått i andra riktningen, denna trend måste brytas”
Möjligen en smula önsketänkande vad socialdemokratins väljare beträffar, men insiktsfullt om dess moderna ledare. Göran Persson hade en uppsats i en dator som var
nästan lika tidig som Ohlys sms och Mona Sahlin hade inte ens det att skryta med.
Broderskaparna kommunicerar dessutom att det där med intellektuell stringens inte bara saknas i ledargarnityret. Kraven i övrigt är en hoper innehållslösa floskler, eller vad sägs om ”en tydlig EU-politik” (går det bra med vilken som helst?) eller att ”bättre stå upp för rättighetsfrågorna och de mänskliga rättigheterna i Sverige” (hade det gällt gentemot diktaturerna i FN hade det åtminstone diskvalificerat några kandidater) och vad betyder egentligen kravet ”Sverige ska inte ha ghetton”?
Det svårbegripliga citatet från ordföranden Peter Weiderud
– ”Svaret på vilka som är vårt folk har i hundra år varit kollektivanställda, nu måste vi titta mycket öppnare och bredare” – förklarar kanske främst varför inte skolfrågor tagits med på agendan.