Toalettpolitik utan tyngd

Så här i valtider blir ledarsidorna lätt lite väl lojala, alternativt fientliga, i sina bedömningar och analyser. Det är nu inte så konstigt. Ledarskribenter är också människor, och rycks på samma sätt som partiarbetarna med i valstämningen. Just därför är det intressant att läsa Per Gudmundsons ledare i dagens SvD om socialdemokratin och dess utveckling. Den sätter nämligen fingret på något oerhört centralt i Sveriges politiska liv. Socialdemokratins kräftgång är en följd av…

…”Sveriges politiska normalisering efter excesserna på 1970- talet. Övertron på offentlig sektor gav plats för en djupare förståelse för marknadsekonomi och valfrihet, varmed socialdemokratin förlorade sin standardlösning. Sedan dess har partiet antingen släpats eller backat in i den nya tiden. Och ett parti som bara ses som motståndare till förändring – mot allt från kommersiell tv till huvudvärkstabletter i matbutiken – förlorar förtroendet.”

Det leder i sin tur till intellektuell utarmning:

”Förvandlingen från en rörelse som kan ena halva befolkningen till nuvarande storlek har också blivit en negativ spiral. Socialdemokratin lockar inte längre de erfarna ekonomerna, de skarpa skriftställarna eller de vassa visionärerna.”

Och därmed är vi framme vid dagens löjeväckande socialdemokrati, en rörelse som inte ens är bekväm i sig själv på första maj, som i bästa fall lever upp lite när det drar ihop sig till Pride och vars ledare klarar sig bättre på kändismingel än på presskonferenser.

I det läget återstår inte så mycket mer än att göra utspel om könsneutrala toaletter. Samhället är ju färdigt i den bemärkelsen att allt som socialdemokratin kunde göra har gjorts, och allt som socialdemokratin inte kunde göra även fortsättningsvis är omöjligt. I stället har partiet under åttio- och nittiotalen genomfört eller tvingats acceptera huvuddelen av Moderaternas program från sjuttiotalet – sänkta marginalskatter, självständig riksbank, inflationsbekämpning framför full sysselsättning, EU-medlemskap, budgetregler, överskottsmål – vilket skapat en gigantisk klyfta mellan ledningen och de gräsrötter som förvirrat frågar sig varför partiet inte helt enkelt återställer Palmes sjuttiotal.

Undra på att partiet är vilset, att Sahlin inte kan hävda sig i debatter eller ens i bokform och att partiet sätter nytt bottenrekord varje gång det vankas val. Tiden har rusat ifrån SAP. Socialdemokraterna har gjort sitt.

Berättelsen om hur en maskerad hjälte stoppade ett moderat narkotikautspel

Det är sommar 2002 och möte hos kanslichefen för moderaternas riksdagsgrupp. De anställda ska ta fram underlag för olika utspel i den kommande valrörelsen. Som alltid finns önskemålet att profilera moderaterna i narkotikafrågan, vilket är svårt eftersom alla partier är eniga om att narkotika ska vara jätteförbjudet.

Någon har dock kommit på att i Europa finns människor som tycker annorlunda. I Socialdemokraternas stora europeiska partigrupp sitter eventuellt några ledamöter som vill legalisera hasch. Heureka! En angreppspunkt! (Låt oss strunta i att de svenska moderaterna sitter i samma grupp som homofoba, flyktingfientliga mm, detta var 2002 och moderaterna fortfarande så gamla att de var för värnplikt och mot homoadoptioner).

Kanslichefen vände sig så till mig, då assistent till moderaternas förste vice ordförande tillika ordförande i socialutskottet.

– Kan du ta det här, Mattias?

– Nej. Du vet vad jag tycker om partiets narkotikapolitik, och hur det gick förra gången.

Frågan gick vidare till kollegan bredvid.

– Du då?

– Nej, för fan, kom svaret på bullrande småländska. Jag knarkar nog mer än Mattias.

Det var förmodligen sant. Min käre kollega drog sig enligt ryktet inte ens för att tända en spliff i riksdagskorridorerna. Själv hade jag nöjt mig med att ta in Karskronapolarna på bastufest med mycket öl i riksdagens badhus.

Uppdraget gick så vidare till en tjej som vanligtvis jobbade i EU-parlamentet. Under följande veckor tog hon fram underlag till en attack på socialdemokraternas ”samarbete” med drogliberaler i EU-parlamentet. En debattartikel med krav på ”avståndstagande” från detta fåtal ledamöter författades åt moderaternas talesman i justitiefrågor Fredrik Reinfeldt och partisekreterare Johnny Magnusson. I slutet av augusti var det dags att sätta in den tunga attacken.

Helgen dessförinnan var det, som brukligt vid denna tid på året sedan 1993, dags för Frihetsfrontens sommarseminarium. Där deltog även undertecknad och höll iförd Stålmannendräkt en längre föreläsning om handelspolitik och den moderna tidens handelskonflikter, kryddat med ett och annat diagram eftersom vi hade en kulturjournalist som bevakade tillställningen och jag ville leva upp till myten om nyliberaler som ekonominördar. Dräkten föranleddes av att vi denna vår arrangerat demonstrationer mot Bushregimens ståltullar och EU:s respons i form av egna tullar under aktivistnamnet Kapitalism utan gränser, startad i viss medieskugga på kvinnodagen den 8 mars, som detta år även var Astrid Lindgrens begravning. Stålmannen mot ståltullar och budskapet ”Tullar är som kryptonit” gjorde det hela lite mer bildmässigt.

I övrigt diskuterades, dracks och spelades fotboll i vanlig ordning, plus att Mats Hellberg (AIK-trubaduren) spelade och sjöng. Visst röktes det annat än legala substanser lite diskret på sina håll, dock inte i föreläsningssalen vilket kulturjournalisten fick för sig efter att ha luktat på Ingemar Nordins piprök. Det var kort sagt en trivsam och trevlig helg.

På måndagen blir jag uppkallad till partisekreteraren Johnny Magnusson. En förtjänst med Johnny var att han alltid och omedelbart gick till botten med rykten som florerade direkt med den inblandade. Nu hade han, gud vet varifrån, snappat upp ett rykte om mig.

– Stämmer det att du var på Frihetsfrontens sommarseminarium i helgen?

– Ja.

– Och där höll du påtänd ett brandtal för legalisering av narkotika?

– Inte precis. Jag höll ett anförande om handelspolitik.

–  Och då var folk påtända?

– Det var på eftermiddagen, möjligen hade någon öppnat en öl. Det är svårt att hänga med om man är påtänd, jag kan visa diagrammen.

– Men om journalister som fått höra det här ringer och frågar om din inställning till narkotika?

–  Ja, jag kan ju inte ljuga. Det finns på pränt i gamla Nyliberalen vad jag tycker i frågan och jag tycker likadant även om jag med nuvarande anställning inte driver frågan.

Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Johnny hade lättare. Han insåg att även om ryktet inte stämde så skulle det vara svårt att attackera socialdemokraterna för att ha nära umgänge med drogliberaler, när den politiske sekreteraren till moderaternas socialpolitiske talesman ville legalisera alla droger. Debattartikeln som genom långsökta paralleller skulle misstänkliggöra socialdemokraterna hamnade i papperskorgen.

Den gången.

P.S. Denna lilla anekdot återberättas såklart med anledning av Beatrice Asks desperata moderata utspel på debattsidorna. D.S

P.P.S. Allvarligt, rödgröna. Lansera Björn Fries eller Björn Johnson som socialministerkandidat och jag ska överväga en röst. D.S.

För dig som ännu inte lärt dig skriva själv!

Den som minns den här lilla episoden kring den rödgröna gräsrotsorganisatören Martin Gelin, blir kanske något mindre förvånad över att identiska bloggposter på kort tid har materialiserats på diverse S-bloggar. Monica Green, Christer Kronlid och Lotta Grönblad listar tio skäl att rösta rödgrönt (eller rösta bort alliansen, de varierar sig faktiskt lite på den punkten.)

Skälen är som följer:

(1) Hög arbetslöshet bland unga – ingen synvilla
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa (Eurostat). Trots jobbkris skars 20 000 helårsplatser bort inom Komvux mellan helåret 2006 och helåret 2009. (Skolverket)

(2) 25 000 färre jobb i välfärden
Under det senaste året har antalet sysselsatta i den skattefinansierade välfärden vård, skola och omsorg – oavsett driftsform – blivit 24 000 färre. (SKL)

(3) 12 000 utförsäkrades – 370 fick jobb
Vid årsskiftet kastades över 12 000 personer ut ur sjukförsäkringen, pg. regeringens stupstock. Efter ett halvår har endast 370 av dessa (3 %) fått ett vanligt osubventionerat jobb. (Försäkringskassan)

(4) Pensionärsskatt – diskriminerar äldre
Idag betalar en pensionär med normal pension 700 kronor mer i skatt varje månad pg. regeringens politik. (RUT)

(5) Var tredje arbetslös är långtidsarbetslös
Andelen som är långtidsarbetslösa är historiskt hög (SCB). Regeringen har halverat antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen (Arbetsförmedlingen).

(6) Rödgröna budgeten: 9 av 10 tjänar på den
9 av 10 inkomstgrupper får en ökad disponibel inkomst med den rödgröna budgeten. (RUT)

(7) 100 000 färre jobb – svensk arbetsmarknad halkar efter
466 600 personer är arbetslösa. Under mandatperioden har sysselsättningen minskat motsvarande 100 000 färre jobb (SCB). Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än genomsnittet i Europa, sedan hösten 2006. (Eurostat)

(8) Den rikaste procenten har fått 25 gånger mer
Den enskilda procentenhet (1 %) som tjänar bäst har fått lika mycket genom regeringens politik som 25 % av svenska folket tillsammans. (RUT)

(9) 100 miljarder i sänkta skatter
Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Nu har detta förbytts i ett stort underskott (Finansdepartementet). Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder kronor (RUT). Nu planerar man för att sänka skatten med ytterligare 100 miljarder kronor. (sammanställning utspel)

(10) (M) är ett bidragsparti
Socialbidragen ökar i 8 av 10 av landets kommuner (Socialstyrelsen). Det är över 70 000 personer fler i utanförskap än vid valet, enligt moderaterna egen definition ”bred arbetslöshet” (RUT) Barmfattigdomen är rekordhög och har ökat med 30 % under mandatperioden (RUT).

Den uppmärksamme bör nu notera att jag har bidragit exakt lika mycket till den rödgröna valrörelsen som Martin Gelin förväntar sig att de rödgröna partiernas egna bloggare ska göra. Bara genom att markera text, trycka äpple-c och därefter äpple-v.

Vad himla lätt det är att kampanja rödgrönt! Och kul är det också!