Johan Ingerö - 22 september, 2010
I morse debatterade jag frågan om vänsterns våld mot SD i TV4. Motståndare var Jesper Nilsson, chefredaktör på den mörkröda webbsajten Dagens Konflikt. Bakgrunden var en något kolerisk diskussion mellan honom och mig på Twitter, vilken ansågs så pass underhållande att den krävde en tv-sänd returmatch.
Riktigt så ilsk som vårt meningsutbyte på nätet blev den inte – det blir ju sällan det när man möts AFK/IRL – men jag tycker personligen att det blev en väldigt kul duell, där den faktiskt mycket trevlige Jesper visade sig vara … argumentatoriskt obeväpnad, skulle man kanske kunna kalla det.
För mig är saken självklart. Man kan ogilla ett visst politiskt budskap, men man får aldrig någonsin försöka tysta det med hot eller våld. Den krigsstämning som Jesper Nilsson och hans kompisar spred liknande ingenting jag tidigare upplevt i en svensk valrörelse. Däremot är den vanlig i länder där demokratin är svag eller obefintlig.
Jesper Nilsson besvarade detta med något slags ludd-resonemang om att Jimmie Åkesson ”tagit sig rätten” att sprida sitt budskap ”på våra gator”. Öh ja, in Sviden vi kål it a ”valrörelse”. Utan att djupare gå in på någon retorikanalys kan vi väl kort konstatera att Jesper Nilsson bekräftade hela min argumentation just där.
Nåväl, enough of my yapping. Ni kan ju faktiskt se debatten här och själva avgöra vem som avgick med segern.
Johan Ingerö - 21 september, 2010
I morgon bitti diskuterar jag Sverigedemokraterna och angreppen mot partiets valrörelse med Jesper Nilsson från vänsterextrema Dagens Konflikt i TV4.
Sändningen börjar 06:50.
Johan Ingerö - 20 september, 2010
Jag har, föga förvånande, ägnat en hel del tid framför nyheterna i dag. Nyheterna är, ännu mindre förvånande, fyllda av olika analyser av Socialdemokraternas genomklappning. Och, minst förvånande av allt, debatten präglas av partiets inneboende höger-vänster-konflikt.
Tidigare i dag besökte jag PR-byrån Primes eftervalsseminarium. Höjdpunkten var ett panelsamtal mellan Arenas Håkan Bengtsson, riksdagsledamoten Veronica Palm och landstingspolitikern (och tidigare kommunalrådet i Sundbyberg) Helene Hellmark Knutsson. Panelisterna undvek att polemisera med varandra, men skillnaden var ändå tydlig. Hellmark Knutsson, som tillhör partihögern, pekade på problemet med partikamrater som ser valfrihet som ett hot. Palm, som tillhör partivänstern, menade att partiet varit för mesigt i sin attityd mot vinstdrivna välfärdsföretag.
Frågan är då vilken av dessa verklighetsbeskrivningar som får fäste i den kriskommission som partiet har tillsatt efter gårdagens katastrofval. Ilija Batljan, tidigare kommunalråd i Nynäshamn och nu oppositionslandstingsråd i Stockholm, menar att partiet retat upp medelklassen med förslagen om fastighetsskatten och avskaffat RUT-avdrag. Hans analys ligger nära Hellmark Knutssons och den övriga högerfalangens.
Jag medger villigt att jag har svårt att analysera detta. På ett ideologiskt plan håller jag givetvis med Hellmark Knutsson och Batljan. Samtidigt går det inte att blunda för den grundläggande omständigheten att de faktiskt inte föreslår något egentligt alternativ till den borgerliga politiken.
De påminner min om den konservativa demokraten Zell Miller, som kampanjade för George W Bush 2004 och stödde John McCain 2008. Miller, vars böcker jag har läst med stor noggrannhet, menar i praktiken att Demokraternas problem är att de inte är Republikanerna. Som övergripande analys kan den ha ett visst värde. Som internpolitisk partsinlaga är den värdelös. Ty vad är poängen med ett demokratiskt parti som tycker som Republikanerna?
Och här måste jag ge S-vänstern rätt, även om jag inte delar dess ideologi. Det är poänglöst att bedriva opposition enbart på grundval av partinamn. Politiken måste innehålla något, och detta är socialdemokratins dilemma. Antingen går man åt vänster för att konsolidera den ideologiska basen, och riskerar att helt tappa medelklassen. Alternativt går man till höger, och förlorar sitt existensberättigande.
Jag är glad att jag inte ingår in Socialdemokraternas valanalysgrupp.