Om skuld, ansvar och utsikt att göra skillnad

Ok detta är inte vad jag ville ägna min arbetstid åt i dag, men här är några klargöranden angående mitt replikskifte med Sakine Madon i Expressen i dag (ej online än). Jag gillar att läsa Sakine Madon, hon är en slugger som kan slå där det känns, men här vevar hon verkligen i väggen. Denna gång är detta är bakgrunden: Sakine Madon skrev en krönika om en tweet jag skrivit, men citerade bara ena halvan. Här är tidigare texter om mig av Sakine Madon: Här är jag t ex sexist. Jag har en replik i Expressen i dag när jag förklarar min ståndpunkt närmare: Tydliga ställningstaganden från moderata muslimer kan göra skillnad i kampen mot extrem islam. Detta konstaterade jag bland annat på Twitter efter terrordådet i Stockholm, och underströk att av detta på inget sätt följer att muslimer ska beläggas med kollektiv skuld för extremisters handlingar. I det finner Sakine Madon stoff till ännu en krönika i Expressen där jag beskylls för grumliga värderingar (8/1). Tidigare har Madon spårat sexism, denna gång anklagas jag för rasism. Låt mig vara mycket tydlig: Kampen mot extremism står inte mellan väst och islam, utan mellan moderat och extrem islam. I den kampen är avståndstaganden och protester från moderata muslimer av avgörande betydelse. Det innebär inte att muslimer skulle vara kollektivt ansvariga för andras brott – två tankar som jag är övertygad om att begåvade människor kan hålla i huvudet samtidigt. Detta är ingen ovanlig ståndpunkt – Dagens Nyheters ledarsida skriver till exempel exakt samma sak i dag: Man får också hoppas att det inom gruppen finns en vilja att hjälpa människor som gått vilse i religionen, och att man inte förväxlar denna vilja att ställa till rätta med anklagelser om förekomsten av en kollektiv skuld. Här finns nämligen ett annat tankespår som leder fel. Resonemanget lyder: eftersom det inte finns någon kollektiv skuld finns det heller inget kollektivt ansvar att göra något åt problemet. Men frånvaro av skuld leder inte automatiskt till en befrielse från ansvar. Sakine Madon fortsätter i sin replik i dag att jämföra min åsikt i den här frågan med en ståndpunkt jag kritiserat Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu för. Låt mig förklara varför min åsikt inte är jämförbar med Reepalus: Under kriget i Gaza 2008 höll judar i Malmö en demonstration under parollen ”medlidande med alla civila offer” på Stortorget i Malmö. De möttes av en våldsam motdemonstration och rop om ”Hitler, Hitler, Hitler” och ”Jävla judar”. Till slut skickades en slangbomb rakt in i den judiska gruppen, varpå polisen bestämde sig för att evakuera. Budskapet från polisen var att man skulle lämna allt och springa, och medan judarna sprang följde barn från motdemonstrationen efter för att rapportera tillbaka in i folkmassan vart judarna tog vägen. En ganska hårresande scen i en svensk stad. I efterhand har Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu fått frågan av Skånska Dagbladet om judarna som jagades bort från Stortorget under antisemitiska slagord, och om den antisemitism som sätter tydlig prägel på livet i Malmös lilla judiska församling. Han svarade då att den judiska gruppen skulle tagit tydligt avstånd från Israel; "I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler." Judarna skulle alltså skylla sig själva för det våld och det hat som drabbar dem, för att de inte tagit avstånd från Israel. Det är som om någon skulle kontra en fråga om rasism och hatbrott mot muslimer med att alla muslimer får skylla sig själva om de inte tar tillräckligt avstånd från andra muslimers handlingar. Vilket alltså inte på något vis är jämförbart med något jag sagt eller skrivit, eller någonsin skulle få för mig att säga.