Något slags svar från PJ

PJ Anders Linder har en lite förbryllande kommentar  till min bloggpost om att göra tilltro till regeringen till en huvudfråga i krispolitiken. Han menar att detta är ett argument för återhållsamhet med statligt spenderande. Det senare är en slutsats vi delar, en viktig sådan, men argumentet att det nu handlar om att tro på regeringen blir inte sannare för det.

Dessutom pläderar PJ för mer omfattande garantier och utfästelser till bankerna i sin artikel, han berömmer regeringen för att ha lagt ett mångmiljardpaket (för undvikande av missförstånd är jag naturligtvis för att regeringen sänker skatten) och bygger på keynesianska resonemang om att folk håller för hårt i sina plånböcker. Vad är poängen med att låtsas som att detta inte står i hans artikel och anklaga mig för att inte ha läst?

Greppet att skylla mig för att ”jaga kättare”, istället för att ge motargument i sak, är också ett retoriskt skamgrepp man inte direkt väntar sig från en tidningsredaktör. Det kan väl inte vara meningen att all politisk debatt här i landet reduceras till frågan om man hejar på regeringen eller oppositionen?

Men med en välvillig tolkning så är PJ alltså numera på min linje politiskt, om än lite putt för att jag kritiserat ett av hans argument. Gott så.