Marknaden har alltid fel, eller: Hur man än vänder sig…

Det svänger snabbt i åsiktskonjunkturen. Kommer ni ihåg Barry Schwartz? Hans bästsäljande bok "The paradox of choice" hävdade för några år sedan att vi levde under ”valfrihetens tyranni” där vi utkastade i stormarknadens hav av valmöjligheter omöjligen kunde orientera oss, och därför blev olyckliga. Det var naturligtvis marknadens fel.

Denna position är sååå 2006. I Aftonbladet idag vädrar kolumnisten Monica Gunne
den nya bilden av matbutiken, en bild hon fått från Mats-Eric Nilssons ”Äkta vara”. Dina steg är räknade, likaså ditt blickfång och hur du reagerar på ljud och dofter. Allt är manipulerat. ”Och där kommer du in på Ica och tror att du fattar dina egna beslut”. Det är naturligtvis också marknadens fel.

Precis som Schwartz var tvungen att fabulera ihop en bild av frihet som ett tillstånd av maximala momentana valmöjligheter, där till och med självvalda giftermål sågs som ofrihet, så har Gunne fantiserat ihop en konspiration där beteendevetare, antropologer och högteknologi samlats för att fylla en hel affär med saker hon inte vill ha och inte behöver. Bara för att jäklas. Och precis som professor Schwartz efter sin eländesbeskrivning konstaterade att det för att hantera den enorma valfriheten räcker med att inte lägga maximal tankemöda på alla beslut, så räcke det enligt Gunne, som läst sin Mats-Eric Nilsson, med att ha en skriven lapp med vad man ska handla för att kunna hävda sin valfrihet.

Det är nästan så att vi kan det här manuset till den politiska kiosklitteraturen nu. Problemet är alltid stort (fast alla har inte fattat det än). Men du kan lösa det med väldigt enkla medel (fast alla har inte fattat det än). Och marknaden är alltid skurken.