Konservativa och deras världsbild

Det var då, det var länge sedan, som konservativa gjorde försök att framstå som världstillvända marknadsvänner, rentav som kapitalismens sanna försvarare och som livsstilstoleranta och inte särskilt intresserade av förbud. Dagens konservativa verkar ha släppt alla sådana pretenser och verkar tvärtom göra allt för att leva upp till den klassiska nidbilden av folk som upprörs över sexanspelningar i offentligheten och målar det förflutna de sörjer i ett rosigt skimmer. Idag exemplifieras detta av Charlotta Levay som klagar på att det sjungits om sex på Skansen, mitt bland barn och gamla. Här exemplifieras också det rosiga förflutna:

För våra anfäder var den fysiska kärleken oupplösligen knuten till fasta relationer, livslånga åtaganden och öppenhet för barnafödande. Sexualiteten vette mot evigheten och livets mirakulösa återskapande.

Eh... ja, så kan man naturligtvis också beskriva den allestädes närvarande ångesten över att bli gravid som överskuggade unga människors sexliv före legal abort, p-piller och billiga preventivmedel gjorde sin entré och gjorde sex till något som idag förmodligen är både roligare och definitivt mer varierat, om säkert också alldagligare. Istället för trallvänlig allsång skulle kanske Charlotta Levay slå sig ner med någon sedeskildring från då det begav sig, exempelvis Sven Delblancs svit om Hedebyborna, som även om det sker i periferin väl beskriver den ångest och tragik hon romantiserar. I kategorin rosiga drömmar kan vi väl också sortera Johan Wennströms text om att socialdemokraterna kanske vore en mer ödmjuk politisk samarbetspartner för de konservativa än svenska liberaler som gillar fri invandring. Drömmen om en allians för socialkonservativa marknadsfiender ihop med de före detta maktbärarna som åtminstone hittills gjort sig kända som extremt hårdhudade i politiska förhandlingar säger också något tragikomiskt om de konservativas världsbild. Vad ska man säga? Lycka till!