Johan Ingerö - 7 oktober, 2010
I Metro
skriver Johan Norberg väldigt bra om årets Nobelpristagare i medicin:
"[I]nnan Robert Edwards var allas hjälte var han allas värsta mardröm. Han har själv berättat att han kallades galning, kolleger tog avstånd från honom och politiker blockerade forskningsanslagen. Den katolska kyrkan ville skicka polisen på honom. 1969 visade en opinionsundersökning att en majoritet av amerikanerna ansåg att provrörsbefruktning var emot Guds vilja'."
Johans poäng är att vi bör ha detta i minne när det larmas om GMO och andra tekniska landvinningar. Och i den frågan är det intressant att se hur gröna mystiker och ekofascister har övertagit den roll som i IVF-debatten spelades av bland andra katolska kyrkan.
Här vill jag också påminna om
min debatt mot det tidigare MP-röret Birger Schlaug i TV4, för ett knappt år sedan. Vi diskuterade hur förenlig ekologismen egentligen är med den människosyn som de flesta av oss ändå står bakom.
Schlaug menade att det bara är en liten del av den gröna rörelsen som står bakom snacket om befolkningsminskning och synen på mänskligheten som jordens cancer. Men när jag påpekade att han själv är motståndare till hjälp för ofrivilligt barnlösa, så medgav han utan omsvep sin skepsis och började sedan flumma om att vi "behöver förändra normerna för vad som är egna och andras barn".
Med andra ord, inga IVF-behandlingar, inga hormonbehandlingar och ingen hjälp med insemination. För det är ju inte klimatsmart att skaffa en massa barn.
Birger Schlaug är en jättehygglig gubbe, som person betraktad.Men de idéer han stöder sig på är faktiskt minst lika skrämmande som Sverigedemokraternas. Det är antimänsklighet maskerad till miljöpolitik, och förutsätter stora och starka ledare som vid behov kan piska in oss i leden igen.
Vi behöver en debatt om ekofascism, grön misantropi och miljöfanatism. Förhoppningsvis kan valet av Robert Edwards sätta igång en sådan debatt.
