Feministerna hotar svensk aborträtt

Inför EU-valet 2009 valde RFSU att gå till häftigt angrepp mot en av Folkpartiets toppkandidater, Anders Ekberg. Skälet var de svar som Ekberg lämnat på en enkät som RFSU skickat till samtliga kandidater. Ekberg svarade att han är en varm anhängare av svensk abortlagstiftning. Men han svarade även att han inte tänkte driva frågan i EU, med följande motivering:

"Det är självklart för mig att abort ska vara tillåtet och kvinnans val, men jag vill inte att frågan ska avgöras på europeisk nivå. Det viktigaste skälet är att jag inte vill kompromissa om grundläggande mänskliga rättigheter med länder som Irland, Portugal och Polen. Att lyfta abort och kondomutdelning till europeisk nivå öppnar möjligheten att det faktiskt blir vi som förlorar; att det blir Sverige som anpassar sig i stället för Polen."

Med det svaret visade han en mycket sällsynt egenskap under valår, nämligen politisk mognad. För detta blev han svartlistad av RFSU, och utsatt för en formidabel hetskampanj från förbundets ordförande Åsa Regnér. Plötsligt fann sig en av valets mest liberala kandidater hoppföst med profilerade abortmotståndare som kristdemokraten Tuve Skånberg. En som saknar denna politiska mognad, och rätt mycket annat också för den delen, är socialdemokraten Carina Hägg. Hägg är oförlåtligt nog både ledamot i riksdagen och i Europarådets parlamentariska församling, och det var i den senare egenskapen hon skrev en motion mot så kallade samvetslagar, alltså lagar (i främst katolska länder) som ger vårdanställda rätt att arbetsvägra i samband med aborter. Därmed har Hägg gjort exakt som partikamraten på RFSU, Åsa Regnér, ville. Hon har drivit på utomlands för att exportera svensk abortlagstiftning. Och vad blev då resultatet av hennes rådiga ingripande? Via politikens underliga vindlingar har hennes motion nu kommit ut som ett direktiv från Europarådet, fast med den lilla skillnaden att det nu rekommenderar länderna att införa just sådana lagar. Det direktivet lär även noteras i EU. Därmed har Anders Ekbergs prognos besannats. Detta visar varför det inte räcker att "brinna" för olika politiska frågor. Man måste behärska dem också. Dessutom måste man förstå hur politik faktiskt funkar. Det gjorde varken Regnér eller Hägg. För dem var abortkampen viktigare än abortfrågan, och med sin dumhet och naivitet har de båda därmed lånat ut sig till abortmotståndarnas vapenarsenal. Tunnlar är nämligen öppna i båda ändarna. Om Sverige tar på sig rätten att styra och ställa i Polens abortlagstiftning, så medger vi samtidigt Polens rätt att ställa och styra i vår. Och rent faktiskt är det så att Sverige är mer sekulärt, i synnerhet mindre katolskt, än inte bara Polen utan även Italien, Spanien, Portugal, Irland, Tyskland och en lång rad andra EU-länder. Vi kan därmed vara helt säkra på en sak. Om abortlagstiftningen blir överstatlig, så kommer den att vara betydligt mer färgad av dessa länder än av oss. I DN uttalar sig Hägg och Regnér, liksom även EU-minister Birgitta Ohlsson om Europarådets beslut. Carina Hägg beklagar beslutet, och tillägger att "det här är en väckarklocka om att man behöver vara mer aktiv i de här frågorna", ett uttalande som visar att hon över huvud taget inte förstått någonting av det som hänt. Birgitta Ohlsson kallar beslutet "ett sorgligt bakslag för feminismen". Alltså inte för de riktiga människor som kan tänkas behöva en abort i framtiden, utan just "för feminismen". Så vem var egentligen det största hotet mot den svenska abortlagstiftningen? Anders Ekberg eller Åsa Regnér? Nu har vi facit.