Euro – ja, Bryssel – nej

Sollentuna ska på fp-initiativ införa euro som parallell valuta till kronan, enligt gårdagens SvD. Ett utomordentligt förslag. Med euron och kronan sida vid sida kan vi få eurons fördelar, utan överstatlighetens nackdelar. Vi transfererar ju ingen penning- och finanspolitisk makt till Bryssel och tar inga kliv mot överstatlig integration genom ett oåterkalleligt EMU-medlemskap och skrotande av kronan. Tvärtom får vi som medborgare bättre hållhake både på den svenska och den europeiska penningpolitiken ju lättare det blir att byta valuta. Två konkurrerande valutor ger dessutom en bra garant mot värdeförluster.

Om detta skrev jag smått profetiskt redan i Smedjan 2002, Låt marknaden avgöra EMU-frågan:

Sverige skulle kunna tillåta skattebetalningar, kontrakt och redovisning även i euro och sedan låta kommuner, företag, banker och privatpersoner välja mellan euro och kronor. I Tornedalen har redan ett antal kommuner bestämt sig för att använda euron som valuta vid löneutbetalningar och kommunala bokslut. Kronan kommer parallellt att gälla som betalningsmedel för den som så önskar.

Att låta de båda valutorna konkurrera kan ha flera fördelar. Valet dem emellan skulle fattas decentraliserat, i många affärsrelationer och under lång tid. I stället för en abstrakt folkomröstningsfråga, kommer vi, var och en, att kunna ta ställning till vardagliga plånboksfrågor i valet mellan valutorna. Vi kan genom våra valutaval ”rösta” varje dag.

Därmed faller den smått elitistiska inställningen att vi skulle vara för dumma för att kunna folkomrösta. Väljer vi fel valuta kan vi ju ändra oss. Resultatet borde bli mera genomtänkt än ett centralt fattat engångsbeslut med endast spekulativ kunskap om alternativen. Marknaden skulle ge människor långt större inflytande över valutavalet än den politiskt välregisserade folkomröstningen.