Ivar Arpi - 7 augusti, 2014
Medan världen riktar blicken mot Gaza sker en etnisk och religiös rensning på Nineveslätten i Irak. I dag på morgonen nåddes jag av nyheten, via kontakter i
A Demand For Action, att
Islamiska Staten (IS), tidigare ISIS, nu har tagit över staden Bartella, en stad som varit assyrisk och kristen sedan urminnes tider. Efter att IS intog Mosul flydde många kristna hit. IS tog över Bahzani som haft en blandad befolkning av jezidier, assyrier och muslimer. IS tog Bashiqa. För en månad sedan var det en fristad för kristna som flydde Mosul. De sökte skydd i de gamla kyrkorna. Nu tvingas de fly igen. Inte alla hinner undan.
Enligt en person med släktingar där, som talat med A Demand for Action, är städerna nu tömda och ödelagda. Städerna som tömts är utöver de redan nämnda Qaraqosh, Karamlis, Tel Kepe, Batnaya, Telsqof och Alqosh. Bara det senaste dygnet har 200 000 assyrier flytt Nineveslätten, enligt
Aina (Assyrian International News Agency). De flyr till de kurdiska städerna i norr, som just nu kämpar med den med den stora flyktingströmmen.
Det är inte bara assyrier och kristna som drabbas av IS härjningar. I ett
klipp från häromdagen talar en uppriven jezidisk kvinna i det irakiska parlamentet. Hon berättar om jezidierna som tvingats fly upp på berget Sinjar undan IS. Där finns nu minst
40 000 män, kvinnor och barn. De riskerar att dö av uttorkning om de stannar. Om de försöker fly riskerar de att slaktas av jihadisterna. Minst 500 jezidier, varav åtminstone 40 barn, har dödats bara den senaste veckan.
[caption id="attachment_6169" align="alignleft" width="1024"]
Flyktingar i Erbil och Ankawa. Fotograf Allan Kakony. (6/8)[/caption]
De enda som just nu försöker försvara flyende kristna, muslimer och jezidier är peshmerga-militären, som är den kurdiska regionens armé i norra Irak. Men nyheterna är svåra att bedöma. Just nu, enligt den kurdiska nyhetskanalen Rudaw, går peshmerga på offensiven mot IS. Vissa säger att de går framåt, andra säger att de förlorar mark. Vad som står utom alla tvivel är att de behöver hjälp. De behöver utrustning, ammunition och vapen. Men USA och omvärlden är oroliga att man genom att stärka peshmerga ytterligare kommer att destabilisera Irak, och därmed regionen. Varken Turkiet eller Iran vill se en självständig kurdisk stat i norra Irak. Samtidigt dör jezidierna på Sinjar och assyrierna flyr sitt urhem.
Vid sidlinjerna står Turkiet som har en av världens starkaste militärer. Vi är vana att lägga ansvaret på västmakter när barbari tillåts breda ut sig. Men vilket ansvar har regionens starkaste militärmakt, och dessutom NATO-medlem, som dessutom befinner sig ett par stenkast från den pågående utrensningen? Vilket ansvar har Iran som även de har en stark militär? Båda länderna verkar i nuläget mer angelägna om sina egna nationella intressen än att hjälpa förföljda minoriteter i Irak.
Islamiska staten raserar även muslimska
helgedomar och shiitiska moskéer. Enligt den salafistiska tro de har är nämligen vördnad inför heliga män och profeter detsamma som avgudadyrkan. De ser inte heller shiamuslimer som riktiga muslimer. Det är alltså inte bara assyrier, kristna och jezidier som utsätts, utan även andra muslimer.
I den här texten använder jag mer osäkra källor än jag har för vana att göra. Jag har dock inget val. Informationen från regionen är knapphändig. Det finns knappt en enda journalist på plats för att rapportera om det som sker. Tusentals journalister är just nu på plats i Gaza för att rapportera om kriget där. Det är givetvis bra. Men hur kan en pågående utrensning av ett stort område tillåtas vara i medieskugga? Visst, det är troligen för farligt för journalister att vara precis på plats, till skillnad från i Gaza. Men fler kunde vara på relativt närbelägna platser, som Erbil, och prata med flyktingarna från Nineveslätten. Det borde stora nyhetskanaler och tidningar klara av.
[caption id="attachment_6172" align="alignleft" width="1024"]
Flyktingar i Erbil och Ankawa. Fotograf Allan Kakony. (6/8)[/caption]
Att detta tillåts pågå nästan orapporterat är inte bara tragiskt - det är skamligt. Vi kan inte säga att vi inte visste. För tio år sedan varnade journalisten Nuri Kino för att en utrensning av assyrier och andra minoriteter var på gång på Nineveslätten (Expressen 11/11 2004). Det som då skedde relativt lågintensivt når nu sin slutfas. Vi kan inte säga att vi inte visste. Den 2 augusti demonstrerade människor över hela Sverige och världen. A Demand for Action skickade redan en måndag innan det dag till en mängd regeringar och politiker. I synnerhet på svenska ledarsidor har det skrivits om det som håller på att ske. I Göteborgs-Posten har Abraham Staifo skrivit om det. DN:s ledarsida har skrivit om det. På SvD:s ledarsida skrev jag nyligen om det. Men på nyhetsplats finns det nästan uteslutande plats för Gaza.
Jag gjorde en mediesökning i Sveriges sex största tidningar (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten) för att se vilka grupper de skrivit mest de senaste tio åren - från 2004 till i dag. Kopter nämndes 371 gånger, kaldéer 197, assyrier 646, syrianer 468, mandéer 62, shabak 15, bahaiter 69, jezidier 42, turkmener 205, druser 320 och araméer 3 gånger.
Som jämförelse skrevs det enbart år 2004 mer om palestinier (2952 gånger) än om de andra grupperna tillsammans under tio år (2395 gånger).
22043 gånger omskrevs palestinier mellan 2004 till i dag. Det är givetvis inget fel med engagemanget för palestinier, i synnerhet inte nu. Men förföljelsen av kristna, ickemuslimer och muslimer som inte jihadisterna gillar hamnar i medieskugga. Det gör att politiker och andra makthavare lättare kan ignorera frågan.
Flyktingar i Erbil och Ankawa. Fotograf Allan Kakony. (6/8)[/caption]
De enda som just nu försöker försvara flyende kristna, muslimer och jezidier är peshmerga-militären, som är den kurdiska regionens armé i norra Irak. Men nyheterna är svåra att bedöma. Just nu, enligt den kurdiska nyhetskanalen Rudaw, går peshmerga på offensiven mot IS. Vissa säger att de går framåt, andra säger att de förlorar mark. Vad som står utom alla tvivel är att de behöver hjälp. De behöver utrustning, ammunition och vapen. Men USA och omvärlden är oroliga att man genom att stärka peshmerga ytterligare kommer att destabilisera Irak, och därmed regionen. Varken Turkiet eller Iran vill se en självständig kurdisk stat i norra Irak. Samtidigt dör jezidierna på Sinjar och assyrierna flyr sitt urhem.
Vid sidlinjerna står Turkiet som har en av världens starkaste militärer. Vi är vana att lägga ansvaret på västmakter när barbari tillåts breda ut sig. Men vilket ansvar har regionens starkaste militärmakt, och dessutom NATO-medlem, som dessutom befinner sig ett par stenkast från den pågående utrensningen? Vilket ansvar har Iran som även de har en stark militär? Båda länderna verkar i nuläget mer angelägna om sina egna nationella intressen än att hjälpa förföljda minoriteter i Irak.
Islamiska staten raserar även muslimska helgedomar och shiitiska moskéer. Enligt den salafistiska tro de har är nämligen vördnad inför heliga män och profeter detsamma som avgudadyrkan. De ser inte heller shiamuslimer som riktiga muslimer. Det är alltså inte bara assyrier, kristna och jezidier som utsätts, utan även andra muslimer.
I den här texten använder jag mer osäkra källor än jag har för vana att göra. Jag har dock inget val. Informationen från regionen är knapphändig. Det finns knappt en enda journalist på plats för att rapportera om det som sker. Tusentals journalister är just nu på plats i Gaza för att rapportera om kriget där. Det är givetvis bra. Men hur kan en pågående utrensning av ett stort område tillåtas vara i medieskugga? Visst, det är troligen för farligt för journalister att vara precis på plats, till skillnad från i Gaza. Men fler kunde vara på relativt närbelägna platser, som Erbil, och prata med flyktingarna från Nineveslätten. Det borde stora nyhetskanaler och tidningar klara av.
[caption id="attachment_6172" align="alignleft" width="1024"]
Flyktingar i Erbil och Ankawa. Fotograf Allan Kakony. (6/8)[/caption]
Att detta tillåts pågå nästan orapporterat är inte bara tragiskt - det är skamligt. Vi kan inte säga att vi inte visste. För tio år sedan varnade journalisten Nuri Kino för att en utrensning av assyrier och andra minoriteter var på gång på Nineveslätten (Expressen 11/11 2004). Det som då skedde relativt lågintensivt når nu sin slutfas. Vi kan inte säga att vi inte visste. Den 2 augusti demonstrerade människor över hela Sverige och världen. A Demand for Action skickade redan en måndag innan det dag till en mängd regeringar och politiker. I synnerhet på svenska ledarsidor har det skrivits om det som håller på att ske. I Göteborgs-Posten har Abraham Staifo skrivit om det. DN:s ledarsida har skrivit om det. På SvD:s ledarsida skrev jag nyligen om det. Men på nyhetsplats finns det nästan uteslutande plats för Gaza.
Jag gjorde en mediesökning i Sveriges sex största tidningar (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten) för att se vilka grupper de skrivit mest de senaste tio åren - från 2004 till i dag. Kopter nämndes 371 gånger, kaldéer 197, assyrier 646, syrianer 468, mandéer 62, shabak 15, bahaiter 69, jezidier 42, turkmener 205, druser 320 och araméer 3 gånger.
Som jämförelse skrevs det enbart år 2004 mer om palestinier (2952 gånger) än om de andra grupperna tillsammans under tio år (2395 gånger).
22043 gånger omskrevs palestinier mellan 2004 till i dag. Det är givetvis inget fel med engagemanget för palestinier, i synnerhet inte nu. Men förföljelsen av kristna, ickemuslimer och muslimer som inte jihadisterna gillar hamnar i medieskugga. Det gör att politiker och andra makthavare lättare kan ignorera frågan.
