En självklart borgerlig kommunism

"Så talar en som kallade sig kommunist ända långt in på 2000-talet." Det var Mats Odells omdöme i förra veckan när vänsterpartiet Lars Ohly förde resonemanget att demokratin utsträcks av statligt ägande som komplement till privata marknader, exempelvis på finansmarknadsområdet genom statliga SBAB. Enbart marknad hotar däremot demokratin. (anf 106 och 107) Idag skriver Roland Poirier Martinsson på Svenska Dagbladets ledarsida. Han menar att det behövs ett statligt företag som kan stå emot marknadens ”tingeltangel”. Det stärker demokratin, som skulle vara hotad utan en stark statlig aktör. (Ett bakvänt resonemang, SVT har tvärtom blivit en bättre aktör av att konkurrensutsättas. Se Myten om public service som kvalitetsmedium) Lite nyfiken är jag på Odells och andras omdöme när samma argument de dömde ut som kommunism i förra veckan (”en viktig ideologisk fråga” skrev SvD, ej på nätet) används för ett statligt företag i dominerande position på mediemarknaden.