Dagens eufemism

Akrylamidlarmet från 2002 uppfattas av många som ett skolexempel på överdrivna larm. I själva verket är det ett paradexempel på svårigheterna att bedriva en känslig och fininställd folkhälsopolitik utifrån epidemiologiska studier.

SvD:s alarmistiske matskribent Henrik Ennart vägrar ge upp slaget om akrylamidens påstådda farlighet. Notera hur de båda meningarna ovan säger exakt samma sak. En "känslig och fininställd folkhälsopolitik utifrån epidemiologiska studier" innebär närmast per definition överdrivna larm, vilket akrylamiden illustrerat. Epidemiologiska studier är som bekant allt annat än känsliga och fininställda. De djurtester som Ennart hänvisar till sker exempelvis med doser 100-1000 gånger högre än vad människor får i sig.

Det kan vara värt att kontrastera mot samma tidnings medicinskribent Inger Atterstams omdöme om akrylamidlarmet:

Överdrivet, oseriöst, dåligt underbyggt, utan proportioner... Cancerlarmens era är över för länge sedan.

Här finns en ordentlig genomgång av larmet och de första studierna, på den tiden SvD lät sin vetenskapsredaktion bevaka sådant.

Intressant i denna kontrast är att skillnaden mellan Atterstam och Ennart inte består i att de tittat på olika studier, utan väsentligen i att de gör olika bedömning av var gränsen för det riskabla går. Det är det finkalibrerade folkhälsoperspektivet på aggregerad nivå som skapar intrycket att allt är potentiellt farligt, medan en utgångspunkt i relevansen för enskilda människors liv och levnadsvanor ger andra slutsatser. Som också påpekats i SvD drivs det förra perspektivet inte sällan av jakt på anslag och löpsedlar.