Cykelställsparadoxen

Jag trodde att cykelställsparadoxen var välkänd, men hittar faktiskt inte källan på google (kunniga läsare får gärna hjälpa till. Uppdatering: Parkinsons trivialitetslag var det, tack Gudmundson.). Den handlar alltså om att politik tenderar att fastna i detaljfrågor, medan stora övergripande planer är för svåra att överblicka och därför bankas igenom utan debatt. Därför går budgeten igenom på en kvart, men frågan om vilken färg cykelställen ska ha kan dryftas i timtal.

Den som vill ha en illustration kan jämföra responsen på centerpartisten Per Ankersjös blogg. Ett inlägg handlar om hela den alternativa centerbudgeten i Stockholms stad. Det har fått en kommentar. Ett annat inlägg lyfter fram en mindre del i detta paket, nämligen att kommunen inte ska finansiera byggandet av ”Europas största skejtpark” för 30 miljoner skattekronor eftersom det knappast kan ses som en kommunal kärnuppgift. Det inlägget har för närvarande 277 kommentarer.

Så här funkar politiken. Thorbjörn Fälldin plågade Olof Palme i någon valrörelse på 1970-talet med frågan om en grustagsavgift som tydligen bekymrade ångermanlänningarna. Palme lärde sig och krossade moderaterna 1985 med kritik mot att spara på knattefotbollen. 2002 vann folkpartiet valet på att vilja språktesta invandrare. Inte bara djävulen dväljs i de politiska detaljfrågorna, det gör även valframgångar och politiskt engagemang.