Paulina Neuding - 21 oktober, 2009
I dag skriver jag på makthavare.se om varför det är dålig emancipationspolitik att syssla med kvotering i den högre utbildningen.
[K]voteringen bär på ytterligare en orättvisa som har blivit karakteristisk för vänsterns jämlikhetspolitik. Genom att man kvoteras in eller ut på en utbildning minskar möjligheten att själv påverka sin situation med sitt eget arbete. Man kan gå ut från gymnasiet med högsta betyg och ändå se sig förbisprungen därför att ens grupptillhörighet ytterst övertrumfar den egna arbetsinsatsen. Det är inte ett sätt att uppnå jämställdhet, men det är ett incitament för passivitet.
Hela finns här.
Paulina Neuding - 18 oktober, 2009
Richard Jomshof, partistyrelseledamot i SD, förklarar från talarstolen på landsmötet varför u-landsbistånd behövs (enligt dagens SvD, ej online).
– Vi har en aldrig sinande ström av människor som vill ta sig hit. Visst kan man stå vid gränsen och skjuta dem, men jag företräder absolut inte den vägen. Då är det bättre att hjälpa dem där de bor.
(Det är min markering).
Paulina Neuding - 15 oktober, 2009
Jag blev ofattbart glad när Sofia erbjöd mig att ta över Neo och är om möjligt ännu gladare i dag. Det magasin som Sofia har byggt upp tillsammans med sina medarbetare har blivit en oumbärlig röst i svensk samhällsdebatt. Inte bara för att det är det enda liberala samhällsmagasinet där ute, utan för att Neo alltid har stått för kvalitet och eftertanke, och för den delen nerv. När det stormade som mest kring de danska Mohammedteckningarna stod Sofia och Neo för en principfasthet i debatten som de flesta andra saknade.
Det är bara en av många frågor som har kommit att definiera Neo under de gångna fem åren. Neo har bevakat övervakningsfrågorna innan staten tog krafttag för att övervaka oss, manat till eftertanke i klimatdebatten och byggt argumenten för en vackrare stad. Neo har stått upp för värden som yttrandefrihet och öppna gränser och när andra ropat på ”mer pengar” har Neo med precision granskat maktens personer, skeenden och institutioner bakom presskonferenser och utspel. Allt i en anda av optimism, nyfikenhet och ett snyggt yttre – i en samhällsdebatt där allvar blivit synonymt med alarmism, tristess och tröttsam fulhet.
Jag är väldigt stolt och tacksam över att Sofia lämnar över Neo till mig när hon ni går vidare. Och så är jag glad att få sätta igång att jobba med Andreas Ericson, som jag har lärt känna som en förbannat trevlig, klok och principfast person och som hunnit bli god vän.
Så. Nu ska jag återgå till min långa artikel om ett allt vanligare rättsövergrepp mot enskilda människor, som jag sitter och skriver till nästa nummer. En följd av min kärlek till juridiken som kommer att bli ett av mina bidrag till den ännu bättre framtida Neomix vi nu planerar. Ambitionen är i enlighet med Neos credo: Det blir bättre. Ikväll kan det bli champagne.
Så här ser vi ut.
